pade mot behofvet. Först när det var för sent
fick jag veta, att ännv en kreditor infunnit sig,
när huset försåldes, att en af min fars största bor-
genärer dessutom processat. sig till en stor fordran,
och att för dig återstod ett så litet kapital, att
det snart skulle taga slut. .O, att jag på mina
knän kunde tigga mig till min misskända makas
förlåtelse; men grafven återgifver aldrig sitt rofl
Hon har förlåtit er, min far, tröstade Ludvig
många gånger och af bela sitt hjerta.
Gud välsigne henne för det sade. Raymond
sakta och med en af rörelse darrande röst. En
stund satt ban tyst, derpå fortfor han:
Jag blef nu sångare, var såsom sådan medlem
a? Europas förnämsta teatrar, komponerade, ska-
pade operor och ovatorier, uppiefde triumfer och
förnedringar, och genomgick den erfarenhetens sko-
la, hvilken du, min. son, blott antydningsvis Järt
känna. Eter hand försvann den blänkande illu-
sion, som lifvat mig; naken verklighet trädde i
dess ställe, och jag stod till slut, fullkomligt tagen
ur villan, oense med mig sjelf och med. verlden,
på sjelimordets brant, vid förtviflans. öppna af-
grund. Dagar behböfde jag, för att berätta, buru
jag blef straffad för min ectusiasm, huru jag nöd-
vändigt måste förstelna till is, sedan det. blifvit
mig. klart, att allt. mitt sträfvande :varitåfängt,
onyttigt, erbarmligt, att jag för ett:fantor upp-
offrat den husliga sällbetens skönaste verklighet.
Tusende andra i min belägenbet skulle hafva du-
kat under; en så utsväfvande lefnad,: ett så grymt
uppvaknande ur villar, skulle bafva. blekt deras
hår och i förtid ejort dem till gubbar. - Icke. så
jag, min son. Öiver min kropp af jern hafva
dessa andens strider icke haft någon mekt. - Mitt
hår är svsri, Mitt ansigte är blomstrande ock
utan skrynkor. Det kommer sig deraf, att jar
snart förstod böja mig öfver mig sjoll. Med fi
losofiskt lugn sökte jag trotsa alla händelser. Ja:
forskade allvarligt och tänkande efter tingens or-
saker och verkningar. Så lyckades det mig, att