mm — — r MI — — — — X - 4 - - KK Lz.
till Neapel, der jag sökte döfva mitt samvetes
förebråelser med ojutningar af. alla slag. Caroline
tycktes miz vara det mukikaliska ideal, som var
bestämdt för mig. . Någou tid: lefde wi verkligen
rätt lyckligt. Under det antagna. namnet Ray-
mond fuljde jag henne genom åtskilliga länder och
egnade min tid åt kärleken och musiken. Dennz
herrlighet räckte så länge jag bade penningar. Vår:
resor kostade mer än de bragte in; jag måste oz:
mig i alla de obehag, som sammanhängde ner
min älskarinnas teaterlif, och uppcffrade ofta stor:
summor, för att tillintetgöra kabaler mo! henne
Så sanmansmälte min förmögenhet. Vår kärlet
kallpede; det kom till förebråelser och i Londor
skiljdes vi åt. Hon reste öfver till kontinenten
men jag stadnade qvar i England, der jag en längre
tid lefde som såpgare. Jag hade under tiden icke
glömt din mor. MHändelsevis hade jag fått veta.
att. Körber återkommit från Ryssland, ordnat sir
systers förhållanden, försålt hus och amöblemen!
samt sedan med henne iemnat staden. Äfven fick
jag veta, alt Rosalie födt en son efter min afresa.
Frukten för Körbers och din mors rättvisa före-
bråelser, fruktan för straff ändtligen, afhöllo mig
från några ytterligare steg. Jag förlorade spåret
efter Rosalie... Några år sednare läste jag i tidnin-
garne underrättelsen om Körbers död. Nu sökte
jag förskaffa mig. underrättelser i den stad, der
ban dött; men förgäfves. Först längre fram fick
jag veta, hvarföre jag icke kunnat finza er. Ro
salie hade, emedan hon blygdes för familjenamnet,
på hvilket jag satt en såden skamfläck, antagit
namnet enkefru Ludvig och hade flyttat hit med
dig, ögonskenligen derföre, att hon trodde sig här
kunna ifva dig en så mycket bättre upp!0-
stran. Vid mina efterforskningar hade jag deremot
tid uppgifvit mitt eget namn. Ack, jag trodde din
mor skyddad mot all brist! Detta var alltid en
röst för mig, när jag kände mig olycklig, när Ne-
mesis spände mig på sin sträckbänk; jeg- skulle
åkat i förtviflan, om jag kunnat ana, att pi käm-