tet Orchard-Street lära finnas trettio, och i di
striktet Pye-Street fyratio berdeller, och det sa
des att alla bordellerna i the Almonry och de fle-
ste af de andre, tillhörde domprosten och han:
ärevördiga embetsbröder i deras egenskap af kor-
poration (munterhet); och talaren fann, att en dy-
lik korporation, genom ett tillbörligt begagnande a!
sin eganderätt, och med hänseende till de serskilta
pligter, som ålågo densamma, borde hafva gjort
något till undertryckande af detta onda, innan öf-
verhuset uppmanades att stifta Jagar deremot. De
nyssnämnde uppgifterne hade stått i en tidning
år 1844, således för mer än 2:ne år sedan, och
det hade förundrat talaren att de icke blifvit
motsagde, emedan förhållandet röjde en temliger
stark inkonseqvens bos domprosten och kapitlet
Talaren ville minnas, att domprosten och domka-
pitlet i Westminster, af religiösa och moraliskz
skäl, vägrat tillåtelse att uppställa en staty atlord
Byron i Westminster Abbey (hör, hör) Talaren
ville icke tvista med dem om detta beslut, ifall
de verkligen trott, att statyens inrymmande i
Westminster Abbey hade blifvit skadligt för mo-
ralitet och religion; men han fann det vara en
stor inkonseqvens af dem, att förbjuda det ena
och tillåta det andra, såvida de icke utgått från
den synpunkter, att statyen icke komme att gifva
några inkomster, hvilket deremot det andra gjor-
de (bör, hör). Talaren ville med glädje lemna
den högvördige prelaten sitt kraftiga bistånd. Han
tackade hozom för hans rotion; men dompro-
stens och domkapitlets beteende påminte honom
om dem, som försona de synder, för hvilka de
kände begärelse, raed att fördöma dem, som icke
smaka demp (högljuit skratt).
Biskopen af Gloucester hade alltid hört, att när
en ädel lord ämnade göra anfall, hade det varit
brukligt, att han på förbang underrättade derom
(åh, åh!); detta hade talaren lagt märke till. Han
ville icke säga, att den ädle lorden hade andra
bevekelsegrunder än sådana, som voro fullkomligt
rigtiga och parlamentariska, och han tog således
för gifvet, att den ädle grefven i sitt utomor-
dentliga föredrag endast varit ledd af de bästa
motiver, då han anföll domprosten och domka-
pitlet. Biskopen var händelsevis medlem af den
korporation (skratt), öfver hvilken den ädle gref-
vex utgjutit all denna barm, denna dygdiga harm,
och allt. hvad ban (biskopen) kände om förhållan-
det skulle deras herrligheter genast få veta (skratt).
Måste det ej förvåna hvarje ädel lord, att dylika
anfall på personer af stånd och anseende, hvilka
voro berättigade till aktning, ansågos såsom pas-
sande ämnen för spe och åtlöje (bifall. För ej
fullt; så lång tid tillbaka, som den ädle grefven
uppgifvit, men väl för flere månader sedan, min-
des talaren sig hafva, icke i en tidning, men i
ett med posten skrifvet bref, sett påståenden, som
visserligen icke mycket eftergåfvo det afskyvärda,
som den ädle grefven omtalt, och hvarvid man
uppmanade domprosten och domkapitlet i West-
minster, att afskaffa de illa beryktade busen i den
delen af deras egendom, som kallas the Almonry.
Talaren hade begagnat första möjliga tillfälle, att
omnämna förbållandet för den dåvarande dom-
prosten, som då var sjuklig; det anmältes för
domkapitlet, och det befanns då, att domprosten
och domkapitlet icke hade någon dispositionsrätt
öfver egendomen, emedan den var utbyrd på 40
år; men så snart man erfor, alt folket, som der
bodde, var af dåligt rykte, hade man vägrat att
förnya hyreskontrakten. Man hade alltså satt en
gräns för det onda genom att låta hyrestiden löpa
till vända utan att förnya kontrakten. Men icke
nog bärmed; på talarens uppmaning hade man
vidtagit ett ännu kraftigare steg; för de pennin-
gar, som den ädle grefven trodda att de satte så
mycket värde på, hade man löst till sig de åter-
stående arrendeåren; och talaren hade i fjol haft
den glädjen, att med sina egna ögon öfvertygza
sig om att alla husen blifvit nedrifna, (hör, hör!).
Han trodde imedlertid, att sjeifva udden i den
ädle grefvens föredrag låg i det yttrandet, att un-
der det domprosten och domkapitlet låtit de ifrå-
gavarande husen stå, för att kunna stoppa pen-
ningar i fickan, hade de vägrat tillåtelse att upp-
ställa lord Byrons staty i Westminster Abbey,
emedan den icke komme att inbringa penningar.
Sådan var den kärleksfulia tolkning, som den ädle
grefven - behagat gifva åt deras förfarande. Om
grefven behagade omvända förbållandet, så skulle
han komma sanningen närmare (hör, hör,). Dom-
kapitlet upphäfde hbyreskontrakten om ifrågava-
rande hus, med omedelbar kostnad för kapitlet,
hvaremot detsamme, genom att tillåta anbringan-:
det af lord Byrons mobhument, skulle hafva be-
redt siz en omedelbar fördel, eburu till ringa be-