oragte jag med Körber, min guvernör, på ett
itet fami!jzods. Körber var en ung manaf ovanlig
vildning och en enthusiastisk dyrkare af musi-
en. Han sjöng, spelade flera instrumenter yp-
verligt och komponerade. Som han redan tidigt
upptäckt musikalisk talent äfven hos mig, gjorde
han sig all möda att utbilda densamma. Snart
blef Körber, hvilken utom dess var blott åtta å1
ildre än jag, min bäste vän, . Vi frossade begge :
våra känslors verld. Musiken och den fria na.
turen voro våra gudamakter. Min far infonn sig
blott sällan hos oss; ban var tillfreds, när han
såg mig må väl och bekymrade sig icke om mir
bildning. Denna bedref likväl Körber med stör.
sta samvetsgrannhbet och förklarade, när jag upp.
nått aderton år, att jag kunde begagna den aka:
demiska undervisningen. Jag valde universitete
i Körbers fädernestad. Min kärlek till musiker
bade blifvit passion. Jag försummade kollegierna
och Körber, som icke lemnade mig, var svag nof
att ge efter för min böjelse. Hvarje afton fanr
mig uti vännens familjkrets. Hans far var prest
hans syster en täck flicka om 47 år, som dyr.
kade musiken lika nitiskt som vi. Hon sjöng mer
den innerligaste känsla. Konsten förenade vår:
bjertan. Min far dog. Körber blef musikdirek.
tör i en aflägsen stad. Jag var kär i bans syster
lagligen myndig och gifte mig med Rosalie, dir
mor, min son. Vi flyttade till hufvudstaden oci
lefde rätt lyckligt några veckor. Men min ung
dom, min öfverspändbet passade icke för äkt
ståndet. Jag öfvertygade mig snart, att jag äl
skat Rosalie, blott för hennes vackra röst. Dern
förlorade nyhetens bebag för mig och ruset va
förfluget. Konsten allena kunde vara min maka