har sin särskilda verksamhet, och sina särskilda
af sakens natur härrörande rättigheter och förbin-
delser. Denna definition kan ganska väl antagas,
men visar just i och med detsamma buru klent
utrustad Hr Bring är i sin logik, och att man
måste beklaga, att ungdomen skall behöfva taga
undervisning af en sådan mean. Besagde defini-
tion uttrycker ju nemligen ingenting annat, än
att medborgarne äro skilda i särskilda klasser, i
anseende till arbetets fördelning. Slutsatsen deraf
kan nemligen aldrig blifva annan, än att så vida
det är meningen, att gifva dessa stånd hvart och
ett en rättvis andel i lagstiftningen, kommer man
närmast dertill just genom den allmänna val-
rätten, då hvarje stånd ingår i det hela efter
dels personernes antal, dels deras förmögenhet.
Således är allt hvad Hr Bring talar om nöd-
vändigheten af arbetets fördelning i en väl ord-
nad stat fulikomligen förfeladt till sin åsyftade
verkan alt motarbeta representationsreformen. Ty
saken hör alldeles icke dit. Iogen menniska ne-
kar, att skomakaren bör sy skor, och sålunda
tillhöra ett särski!dt arbets-stånd för sig: att skräd-
daren har till hufvudföremål, att göra kläder och
icke akademiska afbandlingar; att skorstensfejaren
bör sota; att åkerbrukaren bör bruka åkern; 0.
s. Vv. Och de skola sannerligen icke upphöra att
hvar för sig arbeta på ett skildt och olika sätt,
derföre, stt hela landets gemensamma represea-
tation förenar sig till ett, då den arbetar med att
rådslå om rikets allmänna bästa. — Hr Bring på-
står sjelf i sin afbandling, att alla de talrika ar-
betsklasserna kunna gruppera sig till vissa hela
klasser, eller egna små systemer inom samhället.
Han har funnit sig böra medgifva detta, emedan
han eljest skule få lika många stånd, som det
sifves arbetsslag, d. ä. otaliga; hvilket han icke
vill, emedan han blott önskar sig till antalet fyra.
Hade Hr Bring velat filosofera litet längre, så
skulie han likväl lätt hafva funnit, att, likasom
de oändligen mingfaldige, slagen af arbete genom
örnuftets makt, hopsamlat sig uti blott fyra
allmänna kretsar, eller särskilda systemer, ej
behof, hvilka vi nu kalla Stånd; så miste alla
dessa oändliga mångfaldigheter än vidare, genom
samma af Hr Bring åberopade mörnufts-rsaktn,
kunna hopgå än närmare, och samtaga sig till
blott en ,allmmän krets, bloit etb systeran: hvil-
ken transformation allranogast sammanfaller med
samhällets esen eahet. Vi fråga: hvad ligger det
väl för en förnuftsnödvändighet uti, att stadna vid
summern 4? AÅntinzen kunna de på grund afar-
betets naturliga fördelniog uppkommande olika ar-
betsklasserna inom ett samhälle icke alls förena
sig, och då måste stånden på riksdagen, likasom
i verkstäderna, vara oräkneliza: eller också kunna
de sammangjuta sig; och då måste de omsider
lika väl kunna bilda sig till ett system, som till
tre, fyra eller sju.
Hr Bring torde då slutligen med oss finna, att
arbetets fördelning wuti lifvet, der arbetet verk-
ställes, ganska väl och förträffligt kan eza rum,
utan att behöfva göra sig gällande genom någon
ståndsindelning på sielfva riksdagen. Utan tvifvel
böra alla arbetsstånd eller olika klasser inom sam-
hället genom ombud kunna bevaka sina rättigbe-
ter i rikets gemensama församling. Detta är
dem ock alla tillförsikradt, just genom den all-
männa valrätten. Ty härigenom händer, att in-
gen klass, hvad högre eller lägre, hvad inte ech
ideelt eller yttre och materielt yrke den än må
innefatta, ser sig utesluten ifrån möjligheten att
ingå i uppsördendet af representant. Att der-
emot de olika yrkena skola vara försedde med
särskilda politiska prerogativer, för att på riksda-
garne under eviga fejder bjuda hvarann spetsen,
Jet länder dem sjelfva till lika liten verklig from-
ma och sann förkofran, som till gagn för det ge-
mensamma föderneslandet.
Men det är näston synd att hafva upptegit så
mycket utrymme med vederlöggandet afifrågava-
rande ömkliga foster af en professor. Inom an-
dra: länders vetenskapliga kretsar är bela denna
fråga redan afdömd, ech ståndens politiska makt,
som visserligen under feodsaltiden hade sin vigtiga
bistoriska betydelse, då de serskilda elementerna
i staten behöfde stå såsom fiendiliga makter och
stundom i öppen ytire fejd mot hvarandra, län-
gesedan utdömd; ja! äfven de sista Tyska gengån-
garne, som vppdyksde här och der efter Napo-
ieons fall, äro lyckligen hänsofne. Hvad skall
man väl då i utlandet sfga om ett sådant der
försök, alt 45 till 20 år efter, sedan allt sådan!
redan är afgjordt på teoriens gebiet inom hea
den bildade ver!den, en universitetslärarei Sverge
på det sättet kommer efter och spelar Pajazzo,
medelst försvaret för en bördsadel och ett poli-
tiskt presterskap, såsom grundelementer i sam-
hället. ss ;