NYTT PROF PÅ LÄRDT CHARLATANERL
Få bedröfligheter äro större, än den, då yt-
lighet och dunkel tillsammans påsätta sig en mask
af beläsenhet och lärdom. Ty utom det onda;
att en och annan härigenom kan bedragas till
följe af en form, som för mindre vana ögon döl-
jer innehållets tomhet, uppkommer ett annat, vi-
da värre, att lärdomen sjelf råkar i missaktning
och faller i krediten hos allmänheten, då man
den ena gången efter den andra finner den vid
våra akademier använd såsom täckmantel öfver det
ömkligaste radoteri. Dylikt sågo vi icke länge-
sedan i doktor Reuterdahls uppträdande med et
slags Minnestal, deruti han så ögonskenligt glöm
både -den eljest af honom sjelf så älskade histo-
rien (såväl den bibliska som profana), och der-
jemte förnuftet, att en gymnasist skulle hafva
kunnat påpeka de blunders han begått, oaktad!i
hela hans apparat af lärdom. Ett nytt foster a
samma syftning har ifrån samma akademi strax!
derpå utgått, för att göra sitt till emot represen-
tationsreformen. Den bekante Historiarum pro.
fessorn Ebbe San.uel Bring är den kämpe, som
aktat nödigt att utmärka sig genom en Gransk-
ning af grunderna för det nya förslaget till er
förändrad national-representation; akademisk af
handling.
Den hufvudpunkt, som professorn i historierna
här försvarar, är Slånden. Det må han gerna
hafva försökt, om han dervid i sjelfva verket!
rådfrågat historien och filosofien, såsom han låter
påskina. Han skulle då hafva kommit till helt
andra resultater.
I stället gifver han oss en föreläsning af hvad
organism är, -under den anspråkslösa förmodan,
att ingen, framför allt ingen ibland de liberale,
har sig bekant hvad sådant kan betyda. Afven
låter han oss höra nödvändigheten af arbetets för-
delning, hvarigenom sådana klasser måste gifvas,
som heta Stånd.
Nu är fallet, att vi ice allenast veta hvad
organism och arbetets fördelning innebära , till
den vidd som pro. Bring derom behagat orda,
utan ännu litet mera. Således känva vi, att Or-
ganism icke blott är ett så beskaffadt Helt, som
har delar eller slemmar, hvilka icke utan skada
för lifvet och helsan kunna borttazas ifrån sitt
ställe och utbytas mot en annan lem, utan älf-
ven ett sådant Helt, till hvars natur det ound-
vikligen hörer, att växa, hvilket ej kan ske, utan
att undergå åtskilliga transformationer eller för-
ändringar till formen. Härvid är förhållandet,
att vissa en organisms delar utgöra grundvilkoren
för sjelfva dess tillvaro: sådana deltar eller lem-
mar kunna aldrig ur organismen borttagas, utan
mehn för lif och helsa, likssom de också aldrig
under någon tid af dess tillvaro kunnat saknas;
andra delar deremot tillhöra organismens nödvän-
diga transformationer eller formörändringar: dessa
måste undergå utbyten, dels genom att bortfalla
och lemna rum för andra, dels genom att, om
de qvarblifva, dock utväxa till något annat än de
voro förut, eller sammanväxa med andra delar
i organismen, för att bilda pya för dess lif och
helsa nödvändiga organer.
Om vi nu med prof. Bring gerna gå in på att
samhället är en organism, så uppstår frågan: till
hvilketdera af de nyss omtalade organ-slagen mi-
ste Stånden hänföras, då man med stånd förstår
(enligt den citerade Nordströmska definitionen):
en till särskilda positiva personliga prerogativer
berättigad medborgarklass? Tydligen kunna stån-
den, såsom sådana prerogativklasser, omöjligen
utgöra några grundvilkor för samhällsorganismens
sjelfva tillvsro; ty i den händelsen skulle de al-
drig under något tidehvarf, som ett gifvet sam-
bälle varit till, hafva kunnat saknas. Nu vet
likväl hvar och en t. ex. om Svenska samhälet,
att många sekler förflutit, under hvilka de nu-
varande fyra stånden alldeles icke utgjort några
distinkta politiska elementer uti samhället. Just
härigenom, om ock ej: genom annat, bevisa de
sig tydligen tillhöra sådana slags delar i stats-
organismer, som ligga på det transformativas om-
råde: de äro af den naturen, att de kunna un-
dergå utbyten, genom att bortfalla, eller, om de
qvarblifva, ej göra det annorlunda, än genom at!
utvöxa till något nytt eller sammanväxa med an-
dra delar o. s. v. Med få ord: ståndens politi-
ska makt, såsom stånd, kan borttagas, emedan den
icke är till i samhällsorganismen såsom grusdvil-
kor för dennas existens: och alt den icke är dette,
bevisas deraf, att samhällsorganismen, i lånpgliga
tider kunnat lefva och vara uten dem. Hvarföre
har prof. Bring icke insett detta?
Den oundvikliga slutsatts, hvertill vi här kom
mit, har Hr Bring sökt undgå, såsom det synes,
derigenom, ait han i en not förkastat Nordströms
definition på Stånden, och i stället sagt sig vija
unnafälla an annan marrlison don natt rmod QRtåär