Hvad nu 4835 års författning angår, så är den ingalunda till sin princip oriktig. Det vore tvärtom hårdt och äfven stridande mot den naturliga lagen, om jag icke skulle ega att afhända mig min lösegendom på hvad sätt jag sjelf behagar, äfven om jag deruti vill betinga mig rättighet att tills. vidare få sjell begagna det sålda. En sådan rättighet synes mig ingen lag böra beröfva fria medborgare, och det behöfves icke beller, endast man låter något ansvar, och det något alfvarsamt, bestämmas för upprättande a! sådana afhandlingar, när man ingenting varit köparen skyldig och ingen -valuta heller fått, hvarom vittnena alltid borde vara skyldige ega kännedom, hyarförutan så väl köpare som säljare borde kunna i detta af seende åläggas edgång. Med dessa tillägg tror ins. att författningen bör få qvarstå och något ondt äl deraf då icke att befara. Men i bysättningslagen deremot erfordras många förändriovgar. Det är icke nog dermed, att de sednas: tillkomne modifikationerne upphäfvas, det är tvärtom nödigt, att äfven skärpa den gamla lagen. Och hvilka skäl kunde väl sådant ha emot sig? För ins. har det nemligen aldrig blifvit klart, hvad skillnaden är: mellan en skuld uppkommen genom kontant lån, och en skuld, härledande sig från handel af varor, och hvarföre jag i coa fallet skall få hålla mig till gäldenärens person, i andra fallet icke. Det förefaller tvertom såsom naturligt, att hvarje skuld bör betalas, och att hvarje sätt, på hvilket försträckningen skett, bör medföra lika skyldigbet till betalniog. År jag i ena fallet berättigad att berö:va gäldenären dess frihet, så bör jag ock vara det i det andra, utan att någon våds dermed synes vara förenad. Låt bysättningslagen derföre hädanefter stadga, att för hvarje erkänd eller klar skuld kan bysättning utverkas, och tag dertill bort stadgandet, att för en och samma skuld icke får mer än en gång byvättas, så skall den allmänna osäkerheten i handeln och näringarpe straxt försvinna, och dessa yrkens välstånd deraf blifva en följd. Anna ett annat sätt gifves för att komma till samma mål, och det kanske ett ännu mera radikalt. Vid(ag samma åtgärd, som i afseende på bränvinsförsäljning redan är vidtagen. Förbjud all bandel på räkning, vid äfventyr att sådan fordran icke kan lagligen utsökas, och stadga att sådan handel i stället må bedrifvas mot revers af bysättningsningsnatur. Förhållandet blir enahanda, och man vinner dessutom den fördel, att edgång i skuldfordringsmål kan afskaffas, sedan handlande icke längre få hålla några böcker öfver utborgade varor. Otaliga rättegångar skulle derigenom äfven undvikas, och således äfven på detta sätt en stor vinst för nationen uppkomma. Fiat Justitia. Denna artikel innehåller åtskilligt, som väl iörtjenar tagas i betraktande at allmänheten, hvarföre Red. äfven gerna leimnat rum åt densamma. Likväl, och utan att iogå i utförlig kritik af innehållet, anserRed. sig böra inlägga sin ieservation emot hvad deri yttras om nödvändigheten att återföra ett strängare bysättningsansvar. Hvad är det man egentligen öfverklagat i vår rörelse? För långt utsträckta krediter. Men just dessa hafva underhållits och befordrats genom bysättningstvånsets förra stränghet. Att nu återföra detta, skulle naturligtvis endast öka bokfordringarnes antal, hvaremot det alltid är köpmannens egen sek att se ig före, åt hvem ban lemnar varor på kredit. Uu insänderens förslag om skärpt ansvar för dikjade köp af lösören, instämme vi deremot helt och hållet.