Hvad nu 4835 års författning angår, så är den in-
galunda till sin princip oriktig. Det vore tvärtom
hårdt och äfven stridande mot den naturliga lagen,
om jag icke skulle ega att afhända mig min lösegen-
dom på hvad sätt jag sjelf behagar, äfven om jag der-
uti vill betinga mig rättighet att tills. vidare få sjell
begagna det sålda. En sådan rättighet synes mig in-
gen lag böra beröfva fria medborgare, och det behöf-
ves icke beller, endast man låter något ansvar, och
det något alfvarsamt, bestämmas för upprättande a!
sådana afhandlingar, när man ingenting varit köparen
skyldig och ingen -valuta heller fått, hvarom vittnena
alltid borde vara skyldige ega kännedom, hyarförutan
så väl köpare som säljare borde kunna i detta af
seende åläggas edgång. Med dessa tillägg tror ins.
att författningen bör få qvarstå och något ondt äl
deraf då icke att befara.
Men i bysättningslagen deremot erfordras många för-
ändriovgar. Det är icke nog dermed, att de sednas:
tillkomne modifikationerne upphäfvas, det är tvärtom
nödigt, att äfven skärpa den gamla lagen. Och hvilka
skäl kunde väl sådant ha emot sig? För ins. har det
nemligen aldrig blifvit klart, hvad skillnaden är: mel-
lan en skuld uppkommen genom kontant lån, och en
skuld, härledande sig från handel af varor, och hvar-
före jag i coa fallet skall få hålla mig till gäldenärens
person, i andra fallet icke. Det förefaller tvertom
såsom naturligt, att hvarje skuld bör betalas, och att
hvarje sätt, på hvilket försträckningen skett, bör med-
föra lika skyldigbet till betalniog. År jag i ena fallet
berättigad att berö:va gäldenären dess frihet, så bör
jag ock vara det i det andra, utan att någon våds
dermed synes vara förenad. Låt bysättningslagen der-
före hädanefter stadga, att för hvarje erkänd eller klar
skuld kan bysättning utverkas, och tag dertill bort
stadgandet, att för en och samma skuld icke får mer
än en gång byvättas, så skall den allmänna osäker-
heten i handeln och näringarpe straxt försvinna, och
dessa yrkens välstånd deraf blifva en följd.
Anna ett annat sätt gifves för att komma till sam-
ma mål, och det kanske ett ännu mera radikalt. Vid-
(ag samma åtgärd, som i afseende på bränvinsförsälj-
ning redan är vidtagen. Förbjud all bandel på räk-
ning, vid äfventyr att sådan fordran icke kan lagligen
utsökas, och stadga att sådan handel i stället må be-
drifvas mot revers af bysättningsningsnatur. Förhål-
landet blir enahanda, och man vinner dessutom den
fördel, att edgång i skuldfordringsmål kan afskaffas,
sedan handlande icke längre få hålla några böcker öf-
ver utborgade varor. Otaliga rättegångar skulle deri-
genom äfven undvikas, och således äfven på detta sätt
en stor vinst för nationen uppkomma. Fiat Justitia.
Denna artikel innehåller åtskilligt, som väl iör-
tjenar tagas i betraktande at allmänheten, hvarföre
Red. äfven gerna leimnat rum åt densamma. Lik-
väl, och utan att iogå i utförlig kritik af inne-
hållet, anser- Red. sig böra inlägga sin ieservation
emot hvad deri yttras om nödvändigheten att
återföra ett strängare bysättningsansvar. Hvad är
det man egentligen öfverklagat i vår rörelse? För
långt utsträckta krediter. Men just dessa hafva
underhållits och befordrats genom bysättningstvån-
sets förra stränghet. Att nu återföra detta, skulle
naturligtvis endast öka bokfordringarnes antal, hvar-
emot det alltid är köpmannens egen sek att se
ig före, åt hvem ban lemnar varor på kredit.
Uu insänderens förslag om skärpt ansvar för dik-
jade köp af lösören, instämme vi deremot helt
och hållet.