förtroende och deltagande, ty säger han: i samma mån som den allmänna bildningen framgår. växer: begäret hos folket att erkännas myndig! och sjelf få sköta sina angelägenbeter eller å! kända personer få öfverlåta verkställigheten a fattade beslut och andra nödiga bestyr. : Sådan! kan icke mer än till namnet åstadkommas, utar i så små distrikter, att alla derinom boende Bolagsmedlemmar :kunpa beqvämt och utan betydande uppoffring samlas, så ofta sådant är nödigt. I detta råsonnemang ligger otvifvelaktigt myc: ken sanning: ty ehuru sådana inskränktare inrättningar icke kunna blifva fullt så lofvande fö deltagarne, sem om de kunna utsträckas till et större antal, torde de deremot i verkligheten, ge nom besparade förvaltningskostnader, erbjuda stör re utdelningar. Förf. föreslår, att hvarje person som bor inom distriktet må äga att lösa pensions bref, samt ända till 20 st. sådana, hvilket borde vara det högsta för en person. Den på en gån; skeende lösen för pensionsbrefvet erlägses efte: en tariff, enligt hvilken afgiften för ett års bart är tio R:dr, och ökes för hvarje års ålder deröf ver med en r:dr, intill 48:de året; då den fö! hvarje år ökes med 2 r:dr, intill 26:te, hvareftei den ökes med 3 r:dr; vid 32:dra året ökes der årligen med 4 r:dr intill 36:te, då den ökes med 5 r:dr, vid 39 med 6 r:dr, vid 42 med 7 r:dr U. S Vv. så att t. ex. vid 50 års ålder inköpet a pensionsbrefvet kostar 494 r:dr, samt vid 56 års ålder 296 r:dr. . Först vid denna ålder tillgodonjutes pension. som då efter förf:s förmening bör kunna blifva 23 r:dr r:gs på hvarje pensionsbref; men som likväl kan blifva större, och naturligtvis äfven mindre, allt efter som ivrättningens ställning sådant medgilver. Under de första tio åren af inrättningens tillvaro, skulle det äfven vara tillåtet att lösa pensionsbref af en serskild klass, för personer från 40 till 400 års ålder, emot afgifter som ända till 70 års ålder uppstiga från 45 r:dr till 470 r:dr men derifrån nedgå åter till 34 r:dr. ÅA dessa pensionsbref skulle fås lika utdelning, som å de öfriga, dock icke förr än interessenten uppnått 70 års ålder. De föreslagna Stadgar innebålla, såsom det will synas, ganska användbara bestämmelser för bolagets organisation, styrelse, kontroller 0. s. v., och då priset sätter en hvar, som interesserar sig för detta vigtiga ämne, i tillfälle att sjelf taga kännedom derom, behöfve vi ej här vidlyftigare beskrifva detaljerna derom. Vi vilje blott anmäörka, att. det synes oss nog sent, att först vid 56 års ålder vinna pensionsrätt; samt att ett vilkor för alla sådana inrättningars begagnande är, att icke pensionsbrefven skola kunna gå i mät eller af kreditorer med qvarstad beläggas. Skriften har ett omisskänneligt värde, såsom lemnande en god ledning för huru dylika pensionsbolag böra bildas; och detta har redan tillräckligt visat sig behöfligt, då man ser en hop bjelpkassor, begrafningskassor, sjukkassor, m. m. bildade, som äro högst ofullkomligt organiserade och ofta ännu sämre förvaltade; men hvilka till stor del skulle blitva öfverflödiga, om goda pensionskassor kunde uppstå. Det vore likväl i vår tanka önskvärdt, om dylika pensionsinrättningar kunde förenas med möjJigheter, att, vid gifta medlemmars dödsfall, återlemna en del af det insatta kapitalet, eller ännu heldre mindre årliga understöd till enkan eller oförsörjda barn. Då skulle säkert deägarnes antal betydligt växa, och! det är ändock derpå, som dylika fonders tillräcklighet hufvudsakligen beror. jo fe I EK