-U——
OR MO O—UUE Rn
NEKROLOG.
S:t Barthelemy d. 2 Maj 1844. Den 29:de sistlic
ne Mars afled härstädes och den 30 begrafdes gros:
handlanden Adolf Fredrik Hansen, nära 89 år gam
mal, vår kolonis senior i dubbel bemärkelse: såsor
den förste härstädes bosatte svensk, och såsom de
äldste af öns manliga befolkning. Detta dödsfall va
i anseende till den höga åldern visserligen icke oför
väntadt; men den långa förberedelsen derpå hade lik
väl icke minskat smärtan vid förlusten. Då Svensk
tempelklockans sorgliga klämtving — fortsatt så läng
liket stod öfver jord — spridde underrättelsen til
stadens innebyggare, intogos alla af en vemodig kän
sla vid minnet af den bortgångnes många redbari
förtjenster såsom menniska, medborgare och affärs
man. En liflig och sann saknad, ett djupt och inner.
ligt deltagande stod att läsa i alla deras apsigten
som haft förmånaen af en närmare beröring med der
aflidne under bans styrkas dagar, och tolkade i et
herrligt språk den odelade aktning, tillgifyenhet oci
förtroende han så rättvist tillvunnit sig. Svenska flag
gan å fästningen var under begrafningen hissad å hal
stång, aktningsfullt vinkande sitt sista farväl åt der
man, som först planterade henne i Westindiens jord
och Gustavias innevånare följde nästan mangrant sta
dens grundläggare till sin graf.
Född i Stockholm den 34 Aug. 1753, började har
sin affårsbana på grosshandl. Schöns et Comp. kon.
tor. Efter återkomsten från Ostindien, dit han afgåt
såsom superkargör, företog han åtskilliga handelsresoi
i Europa och afsäzdes sedermera 1784 såsom agent
för Westindiska Comp. till det då nyss erhållna S:t
Barthelemy. Han anlände hit den 30 Januari 1783,
tog ön för Sversk räkning i besittning och förde sty-
relsen deröfver, tills den utnämde guvernören baron
Raijalin längre fram på våren anlände. Obebodd och
öfvervext med Prickles (Cactus) hvars långa taggar
varna vandraren från att nalkas, stod då den plats
der vår lilla stad ru ligger; men dess förträflliga be-
lägenhet vid den utmärkta, af snart sagdt alla vindar
skyddade, hamnen, undgick icke Hansens blick; den
af nordboen så mycket värderade Cactus måste vika;
snart var stranden tillgänglig, och pryddes af den
verksamme mannen med det ena huset efter det an-
dra. Under koloniens blomstrande period var han
en af våra förnämsta handlande; men efter handelns
förfall bodde han tidtals på S:t Eustache, der han ha-
de egendomar, och hvarifrån han hemtat deltagarin-
nan i sina öden. Inovald till ledamot af regeringskon-
seljen och domstolen hade han länge tillfälle att göra
rättvisa åt det medborgerliga förtroendet. Välvillig
emot alla, var han med en serdeles omsorg byllande
sina landsmän; ty minnet af bans fosterland stod all-
id lifligt för hans själ. År 18035 gjorde han der ett
vesök och vistades hemma ett år.
Gift 1786, den 8 Janueri, med miss Judith Berners
rån S:t Eustache, hade han med henne 4 barn,
af hvilka 3:ne öfverlefya honom: dottren Adriana,
ödd 1789, enka efter guvernementsläkaren härstädes
löktor Leurto; sonen Alxander — nu boende i
Sverige — och dottren Sara, gift med M. D:r Stuart.
Vid Berr Ad. Fred. Hansens graf.
Hör tempelklockans dofva ljud!
Ett echo än af dödens bud
Hon täljer oss, en ande gången
Från byddan, hyari han hölls fången.
Det var ea ande af en man,
Som redan här en himmel vann
I sällheten att länge skåda
Sin kraft, sin vilja, krönta båda.
En man, iavid hvars ädla bröst
Hvar lidande var viss om tröst,
En vän, på hvi!ken vänner trodde;
Ty i hans hjerta svek ej bodde.
Hans vagga stod uti ett tjäll
Sveas snöbetäckta fjäll,
Och fostrad der i fådrens lära
Han lefde och han dog med ära.
Ena gammal, äkte, bergfast Svensk,
I själ och hjerta fosterländsk,
Han kunde här, i söderns bygder,
Med framzånvg planta nordens dygder.
(Insändt.)
Utaf hans skapar-vilja här
Gus:avia ea dotter är,
Djupt såknande det stöd hon hade
I basden, som doss grundsten lade.
Sof sött, du ärans man! din bår
År fuktad uta? mången tår,
Sm, jute runan dottren ristat,
Förtaljer hyad i dig man mistat.