ett dåligt surrogat för uttrycket af det mojestätiska
Imedlertid har kompositören på ett så förvändt sät
skildrat de flesta nyanserna af Henriks karakter, at
det sällan var framställaren möjligt att lägga någo:
sanning i sitt uttryck. För öfrigt bör man nu såson
alltid erkänna herr B:s klara och bestämda artikula
tion af textorden, i hvilket afseende han ej öfverträf
fas af någon bland sina kolleger. .
Vi tro ej att något mera kan göras at Percys parti
än hvad herr Giinther gjorde. Hans bemödanden at
gifva någon högre betydelse åt det matta och kraft
lösa partiet, kunde i flera fall visserligen ej lycka
fullkomligt, men äro derföre ej mindre berömvärda
De båda arierna uti 4:sta och 4:de akterna gaf her
G. imedlertid med en fulländning, somtillvann bonon
ett odeladt bifall, ehuru föga värdigt det ämne var
hvarpå han slösade sin talang.
Johanna Seymour, den personifierade fadäsien, re
presenterades af m:ll Fundin, och vi kunna föreställ
oss att hon ej med nöje åtog sig detta otacksamm:
bestyr. Hon utförde det icke destomindre med för
tjenst, och ehuru vi önskat något mera värma i spe
och sång, ursäkta vi ändå gerna dess uteblifvande, då
vi ej se vid hvad tillfälle hon skulle kunnat anbringe
den. — Berömvärd är den renare intonation, som
m:ll Fundin på sednare tider tillegnat sig.
M1 Widerbergs återgifvande af Alfreds parti för
tjenar beröm, oaktadt den rädsla, hvaraf hon synbar.
ligen besvärades; hennes utförande af kavatinan: hv
fruktar du att röja den sorg, som tär ditt hjerta?
utmärkte sig i synnerhet genom elegans och smak.
Lord Rocheforts roll är ganska obetydlig. Hans
Herrlighet, som endast användes till att afhöra de äl-
skåndes klagan och hålla utkik vid deras möten (ehuru
med föga framgång), samt dessutom fungerar såsom
femte man i qvintetten, fann sin representant uti herr
Dannström, hvilken ock i allo uppfyllde de måttliga
fordringar, man denna gång hade att göra åt honom.
— Äfven herr Wennboms utförande af Herveys roll,
den obetydligaste bland alla, gaf intet skäl till an-
märkningar.
Orkestern var i allmänhet oklanderlig, äfvensom kö-
ren, hvilken hade några föga betydande partier.
Man finner häraf att samtliga medverkande gjorde
allt, för att bereda allmänheten en pjutningsrik afton,
hvilket äfven lyckades, så vidt det berodde af utfö-
randet, och erkännas bör, att detta aktningsvärda
sträfvande lifvat vår operapersonal under hela den nu
förflutna säsongen. Teaterdirektionen har deremot
beklagligen ej lifvats deraf. Utan tvifvel hade, med
den utmärkta sångpersonal, som stått den till buds,
helt andra resultater och i synnerhet en mera flersi-
dig repertoir bordt kunna åstadkommas; under denna
säsong har man, bland åtminstone några och 20 ope-
ror, endast gifvit 2 af Mozart, 1 af Weber, 1 af Gluck
och 4 af Cherubini; ingen enda af DAlayrac, Mehul,
Isouard, Kuhlau, Spohr. Det är utan tvifvel i sin
ordning, att en teaterstyrelse ej förbigår den nyare ti-
dens företeelser inom dramatikens gebiet, men svårli-
gen kan det ursäktas, att följa denna princip så ensi-
digt, att nästan allting från en äldre period, om än
så beaktnimgsvärdt, åsidosättes, helst då man bland de
nya författarnes arbeten företrädesvis väljer sådane
produkter, som genom sin sedliga eller estetiska för-
kastlighet endast förmå väcka indignation eller åtlöje.
—U—