öfverklagade bristern2, nemligen att de försvinna
när man ser närmare på saken. Oss synes der-
före att det likasom förråder en numera temligen öf-
verflödig oro, att ofta återkomma till ett sådant
der åberopande om bristerna. Hvar finnes väl
en organisation af mensklig hand, som icke bar
brister? Har icke den Engelska konstitut:onen,
den Fransyska, den Spanska, den Amerikanska,
ganska stora sådana, och äfven den Norska kan
visst ej vara fri derifrån; men likväl har det Nor-
ska folket nu i ett tredjedels årbundrade funnit
sig väl af den. Ingenting är alldeles fullkomlist,
här i verlden; är det då icke orimligt, att bott
derföre streta emot att taga det bättre för det
sämre?
-— -. I.