öfverklagade bristern2, nemligen att de försvinna när man ser närmare på saken. Oss synes derföre att det likasom förråder en numera temligen öfverflödig oro, att ofta återkomma till ett sådant der åberopande om bristerna. Hvar finnes väl en organisation af mensklig hand, som icke bar brister? Har icke den Engelska konstitut:onen, den Fransyska, den Spanska, den Amerikanska, ganska stora sådana, och äfven den Norska kan visst ej vara fri derifrån; men likväl har det Norska folket nu i ett tredjedels årbundrade funnit sig väl af den. Ingenting är alldeles fullkomlist, här i verlden; är det då icke orimligt, att bott derföre streta emot att taga det bättre för det sämre? -— -. I.