MUSIKHATAREN)
ETT NATTSTYCKE AF GUSTAF NICOLAL
V.
Ludvig hade till sin debut valt Achilles u
Glucks Iphigenie i Auliden, och Constance öfvei
jagit Iphigenias parti. Bägse inöfvade sedan ni
sra dagar sina i operan förekommande duette
När han morgonen efter infann sig hos Constanc
väckte denna snart hans oro. Men hon var s
huld och vänlig emot honom, så okonstlad, a
det hos honom uppvaknade tviflet försvann. Än
nu hade han icke gjort någon egentlig kärleksföi
klaring; han ville bedja om genkärlek först d
när han blifvit anställd som sångare och komm
i stånd att äfven begära hennes band. Likvält
jade han om Riancourt. Nu blef hon allvarsan
sOm ni är min vän, sade hon, så haf förtroend
till mig och undvik all häftighet. Riancourt ä
mycket häftig, och jag skulle icke vilja, att tv
män dem jag högaktar, kunde glömma sig för mi
skull. Ludvig var ovanligt vek och redan i be
grepp att begära ett afgörande utslag öfver si
lifs väl eller ve. Men Constance blef i en ha
åter munter och glad, så att ingenting mer kund
sägas ur den tonen. De började första duette
Medan de sjöngo inträdde Riancourt. Så höfl
han var, märkte de likväl, att han pålagt s
tvång. Han insåg nu alltför väl, hvilken förd
Ludvig hade framför honom i sin musikaliska t
lent. Äfven på andra sidan insåg Ludvig, att de
förnäma nonchalence och den förtrolighet, hvarti
Rianeourt ansåg sig berättigad, gålvo den sedna
ett visst företräde framför honor. Constance b
tedde sig mästerligt. Bägge två anså,o sig för de
lycklige; likväl fruktade bägge rivalen. Ludvi
insåg tydligt, att Riancourt i län; den skulle blify
honom odräglig. Han tog afsked; Pisneourt stad
nade qvar.
Ö 3 Aftonbl. M 133, 134, 135, 156, 157, 1358, 44