stance; han omnämnde, huru hon efterfrågat om
han var rik, — förgäfves! — Hennes far eger
ingen förmögenhet, svarade ynglingen; det är na-
turligt, att hon vill dra försorg för honom. Har
jag först blifvit antagen; så hoppas jag med tilea
få ett godt enzagement; grefven gilter sig likväl
icke med henne; i öfrigt sätter jag förtroende till
hennes sedlighet och det, som hon sagt mig till
förklaring öfver hennes förhållande till Riancourt.
Ni ser allting i svart, bäste herr Raymond! Sainnt
är, att nu förestår mig mången hjertesorg; jag
skall i Dolorosos hus sammanträffa med den hög-
modiga narren; — ack; jag skall äfven röna hvad
det vill säga att vara svartsjuk; — men, just
derföre raskt till målet.
Men hon älskar ju Riancourt!
Nej, nej, det skulle hon ha sagt mig. Hon
kansze vill blott pröfva oss bägge Hon skali
snart se, hvilken som mer förtjenar benaes kär-
iek, ban eller jag, Faderns kär!ek och förtroende
har jag redan förvärlvat mig, och jag vet, att
han icke rätt kan med grefven. Han yttrade just
det, när Rianeourt gick till trädsården.,
Nå, så må du då, tänkte Raymond, påt alla
vingar gå en bedröflig och alltför sen erfaren-
till möte. Ånvgern skall följa efter.n
Imedlertid låg Constance på sin soffaj fördjupad
t betraktelser, Sjelf visste hon icke, hur ho:
skulle göra med sitt hjerta, iy hvarken Rianesurt
eller Ludvig ville bon släppa. Antingen ä
hon beggedera eller insendera. Hvilken gå
icke qrinnohjertat! — Hon hade händelsevis lärt
känna Ludvig, och dena blygsamma lingen hade
blifvit henne så dyrbar, att hon sjelf sökt ingzgilva
honom mod att närma sig till benne, Likväl!