VN VVSDVNTSSVDSStu US! Mk
långt ifrån lysande förhållanden, hvari min fa
befinner sig, hyser en önskan att förbättra dem?
Om det blott vore så, och ni eljest verklige
älskade. Ludvigs :— men ni !har sjelf sagt, at
framtiden ensam kan bestämma begges ert öde
och dervid vilja vi låta det förblifva.
I gången, som förde till löfsalen, klingade spor-
rar; en cfficer nalkades. Constance rodnade oct
sprang upp. Det var Riancourt. Han steg in :
löfsalen. Constance helsade förläget och presen.
terade de bägge herrarne för hvarandra. Rian-
court gjorde en kall ech förnäm bugning.
Jag återkom tidigt på morgonen i dag från min
resa, sade han derpå till Constance, poch skyn:
dade att hembära er min hyllning, men finner,
att jag kommer olägligt.
På intet sätt, herr gref7e,, svarade Constance
och såg på honom med sitt förtrollande leende.
herr Raymond är en vän till min far.,
Jag har redan varit deruppe, fortfor Riancourt;
er berr far var sysselsatt, och jag måste derföre
lemna honom, Jag fianer förhållandena här nå-
got förändrade sedan jag for bort.
Ja, söin far ger undervisning åt en vän, herr
Ludviz.p
Er herr far har under tiden förvärfvat sig
mänga pya vänner.,
Ja, herr Ludvig har blifvit införd här senom
herr Raymond.,
Jaså, — Ni, bur bar ni befunnit er,
sköna Constance? — Opeien är gifven, bar gjort
furore?n
Tyvärr nej; min far ör högeligen bedröfvad
derölver