VN VVSDVNTSSVDSStu US! Mk långt ifrån lysande förhållanden, hvari min fa befinner sig, hyser en önskan att förbättra dem? Om det blott vore så, och ni eljest verklige älskade. Ludvigs :— men ni !har sjelf sagt, at framtiden ensam kan bestämma begges ert öde och dervid vilja vi låta det förblifva. I gången, som förde till löfsalen, klingade sporrar; en cfficer nalkades. Constance rodnade oct sprang upp. Det var Riancourt. Han steg in : löfsalen. Constance helsade förläget och presen. terade de bägge herrarne för hvarandra. Riancourt gjorde en kall ech förnäm bugning. Jag återkom tidigt på morgonen i dag från min resa, sade han derpå till Constance, poch skyn: dade att hembära er min hyllning, men finner, att jag kommer olägligt. På intet sätt, herr gref7e,, svarade Constance och såg på honom med sitt förtrollande leende. herr Raymond är en vän till min far., Jag har redan varit deruppe, fortfor Riancourt; er berr far var sysselsatt, och jag måste derföre lemna honom, Jag fianer förhållandena här något förändrade sedan jag for bort. Ja, söin far ger undervisning åt en vän, herr Ludviz.p Er herr far har under tiden förvärfvat sig mänga pya vänner., Ja, herr Ludvig har blifvit införd här senom herr Raymond., Jaså, — Ni, bur bar ni befunnit er, sköna Constance? — Opeien är gifven, bar gjort furore?n Tyvärr nej; min far ör högeligen bedröfvad derölver