Ca—— — mmoocc -----,,r, er — —— --—X— —— MUSIKHATAREN-) ETT NATTSTYCKE AF GUSTAF NICOLAL På Raymonds ansigte spelade ett sarkastikt 1eende. Min vän, sade han till Doloroso, er snillrika uppattning glider mig; men ni misstager er. En tilifällighet bar satt mig i stånd att förklara denna symfoni enklare, fastin möjligtvis mindre efter er smak. Jag vistades i fjol somras uti Wien. Beethoven hade just på landet slutat symfonien. He:en sjelf sade mig, att ett hondbröllop gifvit honorna anledningen dertill, att han dervid läckt sig ena bröllopshögtidlighet, att han med aliezretton velai uttrycka vigseln och i sista satsen huru bröllopsgästerna blifva druckna, prygla hvarandra på god tyska, slå sönder Jjuskronan och begå allebanda excesser ?). . Det intryck, denna meddelning gjorde på det lilla sällskapat, låter sig icke beskrifvas. Ack, ni skämtar,, yttrade slutligen Constance. Nej, i sanning icken, svarade R2ymond. Ni ser häraf, huru dåraktigt det är att vilja ölversätta musik i ord. Detta slags poetiska förklaring af mus kkonstverk: hör nu till ordningen för degen, men recen:en!ens konst är i detta fa!l större än tonsättaren Ingen skraltar mera deråt är kompositören sjelf. Mea sångoch operakompositören har likväl invände Doloroso, det åliggande, att afpassa Sn? toner, ackorder och melodier efter bestämda ord, samt genom musken uttrycka detsamme, som orden säga.n Stryk ut orden,, sade Raymond, och ingen skall veta hvarom fråga är. Hvad anser ni för glanspunkten i Spontinis Vestal?x ) Se Artonbl. JA 133, 134, 135 136, 137, 458 och 4149. ) Historiskt. Mot den förebråelse att Beethovens Adur symfori äonu icke var skrifven vid den tid, vor irigavarande novellspelar, tror jag mig ej beöfva något försvar, Förf.