Ca—— — mmoocc -----,,r, er — —— --—X- — ——
MUSIKHATAREN-)
ETT NATTSTYCKE AF GUSTAF NICOLAL
På Raymonds ansigte spelade ett sarkastikt 1e-
ende. Min vän, sade han till Doloroso, er snill-
rika uppattning glider mig; men ni misstager er.
En tilifällighet bar satt mig i stånd att förklara
denna symfoni enklare, fastin möjligtvis mindre
efter er smak. Jag vistades i fjol somras uti
Wien. Beethoven hade just på landet slutat sym-
fonien. He:en sjelf sade mig, att ett hondbröllop
gifvit honorna anledningen dertill, att han dervid
läckt sig ena bröllopshögtidlighet, att han med al-
iezretton velai uttrycka vigseln och i sista satsen
huru bröllopsgästerna blifva druckna, prygla hvar-
andra på god tyska, slå sönder Jjuskronan och
begå allebanda excesser ?). .
Det intryck, denna meddelning gjorde på det
lilla sällskapat, låter sig icke beskrifvas. Ack,
ni skämtar,, yttrade slutligen Constance.
Nej, i sanning icken, svarade R2ymond. Ni
ser häraf, huru dåraktigt det är att vilja ölver-
sätta musik i ord. Detta slags poetiska förklaring
af mus kkonstverk: hör nu till ordningen för de-
gen, men recen:en!ens konst är i detta fa!l större
än tonsättaren Ingen skraltar mera deråt är
kompositören sjelf.
Mea sång- och operakompositören har likväl
invände Doloroso, det åliggande, att afpassa Sn?
toner, ackorder och melodier efter bestämda ord,
samt genom musken uttrycka detsamme, som
orden säga.n
Stryk ut orden,, sade Raymond, och ingen
skall veta hvarom fråga är. Hvad anser ni för
glanspunkten i Spontinis Vestal?x
) Se Artonbl. JA 133, 134, 135 136, 137, 458 och
4149.
) Historiskt. Mot den förebråelse att Beethovens A-
dur symfori äonu icke var skrifven vid den tid,
vor irigavarande novellspelar, tror jag mig ej be-
öfva något försvar, Förf.