Det är blott den förderfvade smaken, upprec pade Doloroso, för att trösta sig sjelf; det sund förnuftets och den renide känslans tider skol återkomma, det säger mix en inre röst. Det mo derna skräpet skall ha ea öfvergång, och ma skall återvända till det gamla sköna.n pInte onöjligtv svarade Raymond. Måbänd komma vi ännu en gång att nyttja sjuttonde sek lets peruker., Ni är oträcliz, sade Constance, halft förtre tad, halft leende; har man någonsin hört sådan liknelser på konstens områdel Nej, jog bar glömt mig återigen, fort!or Ray mond; åt oss stadna vid vännen Ludvigs opera Texten är rätt god söm poem betraktad; me ämnet borde icke hafva varit lånadt från der klassiska foratiden. Den klassiska forntiden i ro mantist drigt förefaller mig såsom Solon i arle qvinströja ellör Socrates i frack och pantalonger Likväl kan ni väl icke förneka, albröt honon Ludvig icke utan synbart missnöje, att den klas. siska forntiden innehåller en mängd äkta roman: tiska händelser, fastän ordet romantisk ännu icke fanns för alt beteckna dem.n Ni talar som den måste tala, hvilken lefver i romantikens period, svarade Raymond. Bloti efter våra i romantiken insnärjda åsigter äro de händelser i den klassiska forntiden, dem ni menar, också romantiska; men i den tid, då de gingo för sig, voro de ingalunda romantiska. Allt det, som man i våra dagar kallar underbart, sällsamt, hemskt och saligt, allt hvad man benärnner trängtansfull förboppning, smägtande kärlek och hur det än må heta, det kände de gamle ulls icke, såsom vi förstå det. Derföre är till och med hvarje roman, som behandlar ett klassiskt ämne, och bvari synnerligast kärleken spear en roll, blott en karrikatur, så förträfflig. den ock må vara, när han betrakt:s ur romantisk synpunkt. . Ni går för långt; hvarföre skulle icke fantasien