drad och alldeles gråklidd man, knep otäckt i hop munnen och svarade med hes röst: Mi herre skickar miz. Hvem han är, får jag ick säga. Likväl bör ni väl kunna läsa hans namn om ni noga letar efter i brefvet., — Mozart höl brefvet tätt intill ö onen. Under det han för gäfves bemödade sig alt upptäcka ett namn, be traktade budet honom med lurande blickar ocl mumlade: ,rätt så, rätt sål, — Här står ingen ting, yttrede slutligen Mozart. Sök bara nog efter, fortfor den obekante, så finner ni no namnet. Min herre skrifver mycket fin stil — Jag säger er, alt bär står ingenting, utfor mn Mozart-med otålighet. Hvem har skrifvit dett bref?, — Jag får icke nämna honom,, svarad budet ;, gif mig blott svar; begär hvad ni will: ja skall komma hit med penningar. Mozart talad med sin hustru; hon rådde honomöett mottag uppdraget, och ban skref nu till den okönda be stätlaren, att han ville componera ett Requiem att han derföre begärde 50 dukater, och att ba begärde uppjift på det ställe, dit partituret skull öfversändas, emedan han icke kunde på förhan bestämm?2, hur snart allt kurde bli färdist. Me detta svar aflätsnade sig budet. Eter ett på dagar kom det tillbaka. Han lemnade Mozart et nytt bref och de begärda 50 dukaterno. Be var ännu oredigare och skrifvet med ännu fisar: stil än det förra, så att Mozart blott långsam förmådde dechiffrera det och var nödsatad bål! det tätt intill ansigtet. Det innehöll alt ban kun arbeta alideles efter eget behag och boqvimlshet samt alt han vid partituretis aflamnande skull undfå ytterlisare 20 dukater. Denna gång fäst budet så genomträngande blickar på honom, ati