drad och alldeles gråklidd man, knep otäckt i
hop munnen och svarade med hes röst: Mi
herre skickar miz. Hvem han är, får jag ick
säga. Likväl bör ni väl kunna läsa hans namn
om ni noga letar efter i brefvet., — Mozart höl
brefvet tätt intill ö onen. Under det han för
gäfves bemödade sig alt upptäcka ett namn, be
traktade budet honom med lurande blickar ocl
mumlade: ,rätt så, rätt sål, — Här står ingen
ting, yttrede slutligen Mozart. Sök bara nog
efter, fortfor den obekante, så finner ni no
namnet. Min herre skrifver mycket fin stil —
Jag säger er, alt bär står ingenting, utfor mn
Mozart-med otålighet. Hvem har skrifvit dett
bref?, — Jag får icke nämna honom,, svarad
budet ;, gif mig blott svar; begär hvad ni will: ja
skall komma hit med penningar. Mozart talad
med sin hustru; hon rådde honomöett mottag
uppdraget, och ban skref nu till den okönda be
stätlaren, att han ville componera ett Requiem
att han derföre begärde 50 dukater, och att ba
begärde uppjift på det ställe, dit partituret skull
öfversändas, emedan han icke kunde på förhan
bestämm?2, hur snart allt kurde bli färdist. Me
detta svar aflätsnade sig budet. Eter ett på
dagar kom det tillbaka. Han lemnade Mozart et
nytt bref och de begärda 50 dukaterno. Be
var ännu oredigare och skrifvet med ännu fisar:
stil än det förra, så att Mozart blott långsam
förmådde dechiffrera det och var nödsatad bål!
det tätt intill ansigtet. Det innehöll alt ban kun
arbeta alideles efter eget behag och boqvimlshet
samt alt han vid partituretis aflamnande skull
undfå ytterlisare 20 dukater. Denna gång fäst
budet så genomträngande blickar på honom, ati