de der alltså borde af ombudet godtgöras, derest ban
utan föregången anmälaå och erhållen tillåtelse till
högre domstol fullföljer rättegången. Sakförarens un-
derlåtenbet att hos autoritåen göra hemställan om
målets fortsättning, eller hans försummelse, derest en
sådan blifvit gjord, att hos högre domstolen förete
förordnandet att öfverklaga den lägre domstolens be-
slut, kan efter författningens mening ingalunda upp-
häfva hans behörighet att kronans talan vidare iakt-
taga, äfven om det första förordnandet inskränkt hans
ombudsmanna-befattning till första instancen, så snart
denna person i och för sin innehafvande tjenst är
qvalificerad ombudsman för kronan, med förbindelse
att i alla rättegångar, som tillhöra området för hans
verkningskrets, kronans rätt vårda och iakttaga, eme-
dan kronan är en persona moralis, hvars rättigheter
böra försvaras och bevakas af de organer, samhällsin-
rättningen dertill konstituerat, och hvilka organer ut-
göras af de under statens högste ombudsman ställde
advokatfiskaler, de der äro pligtige vid alla tillfällen
utan påminnelse, uppmaning eller serskildt uppdrag
vårda och befordra statens rätt.
Om man nu också ville antaga, hvad H. R. och R.
R. oriktigt uppgifvit och förut:att, att nemligen Just.
Canc:s-Emb. uppdragit åt mig, att endast vid Käm-
nersrätten kronans talan i förevarande mål utföra,
hvilket dock är en alldeles falsk uttydning af ordställ-
ningen i nyssbemälde embetes skrifvelse i ämnet, de
der utan inskränkning till viss domstol öfverlemna åt
mig, såsom Krigskollegii advokatfiskal, eller åt advo-
katfiskalsembetet derstädes utförandet och bevaknin-
gen i laga ordning af kronans talan i det hos Käm-
nersrätten anhängiga mål, som först af löjtnant Ze-
threus och sedermera af Gustaf Meijer och Maria
Margaretha Meijer emot kronan dit blifvit instämdt,
torde man svårligen kunna finna i ofta nämnde 4897
års N. Kung. något förbud för mig att å embetets
vägnar, justitiekanslersembetet ovetande, från Käm-
nersrätten till Rådbusrätten fullölja målet eller att
jag, i följd af samma nådiga författning, icke vore
behörig att å kronans vägnar, utan autorisation, köra
och svara, enär den för min embetsbefattning gällande
N. instr. af d. 10 Maj 1695 och 6 och 444 88 i Krigskol-
legii af Konungen i N. antagna arbetsordning af den
7 Augusti 4807 ålägga advokatfiskalen vid ansvar be-
fordra, fullfölja och utföra kronans rätt och talan i
alla ärender, som tillhöra eller eljest kommit ill ad-
vokatfiskalsembetets handläggning, hvartill jag i före-
varande rättegång så mycket heldre ansett mig för-
pligtad; som motpartens anspråk på besittning afifrå-
gavarande egendom åro grundade på ett med Krigs-
kollegium vid köpslutet öfverenskommet vilkor, och
jemväl af den anledning, att den inrättning, hvarföre
egendomen nu begagnas. är för armeens behof och
tjenstbarhet afsedd, bvarförutan jag å embetets vägnar,
utan att vederparten eller domaren deremot gjorde
någon anmärkning, sedan Krigskollegium genom K.
R:s laga kraftvunne utslag af den 929 Januari 4834
blef befriadt från svaromål i saken, icke dess mindre
uvder loppet af flera år, utan erbäållet förordnande el-
ler uppdrag fört kronans talan i målet, dels hos Råd-
husrätten, dels hos Hofrätten och jemväl, efter det den
sednare rättegången började, hos K. R., hvadan jag,
utan att anse mig vara bunden af serskildt uppdrag,
rätteligen ansett och anser mig skyldig ömbudsmanna-
befattningen för kronan i målet, tills det blifvit slute-
ligen afgjordt, bestrida. os
Om pu öfverståthållareembetet direkte åt advokat-
fiskalsembetet öfverlemnat stämningarne, och jag för-
klarat mig behörig å kronans vägnar i svaromål ingå
och kronans talan utföre, månne kämnersrätten eller
vederparten kunnat sätta i fråga denna min bebörig-
het? Jag tror det ieke; — jag tror icke eller, att
jfverdomaren kunnat lagligen jäfva min behörighet,
ifall underdomaren tilitrott sig underkänna den. Jag
anser mig till och med icke hafva behöft hos käm-
nersrätten förete justitiekanslersembetets förordnanden.
Såsom krigskollegii advokatfiskal var jag, enligt min
instruktion, berättigad och förpligtad att vid K. R.
uppträda såsom svarande part i målet, utan. att be-
höfva begära förordnande af krigskollegium eller ju-
stitiekanslersembetet. Om man antager det möjliga
fall, att högstbemäldte embete skulle hafva förklarat,
det kämnersrättens. dom icke borde å kronans vägnar
öfverklagas, enligt den åsigt justitiekanslersembetet
kunde af saken hafva fattat, skulle mig väl lagligen
hafva kunnat blifva förment, att på eget äfventyr å
embetets vägnar fullfölja det emot kämnersrättens dom
wnmälta vadet? Denna fråga måste med nekande be-
;Varas, så framt man icke vill upphäfva och anse de
ör krigskollegium och dess advokatfiskal utfärdade in-
truktioner i och för denna sak undanröjda. Kunna
lessa satser icke bestridas eller vederläggas, hvad jag
vågar tro och föreställa mig, emedan i annat fall ad-
vokatfiskalsembetets bestämmelse och verkningskrets
måste förfelas och betydligen iaskränkas, måste också
grunderna för R. R:s och K. R:s domslut förfalla,
och de falska, på förvillelse stödda premisserna ramla.
Det vore visserligen för vederparterne en oskälig, obe-
äknelig och aldrig anad eller förväntad vinst, som
ien oväntade, för dem alltför lyckliga och gynnsam-
ma utgång af saken hos öfverdomaren dem beredt,
itan all egen förtjenst, emedan de icke förstått att
öra desertionspåståendet, sådant det af rådhusrätten
lifvit uppfattadt och bedömdt, gällande, efter som
le då icke kände tillvaron af den författning tom fått
srundlägga domsluten; men den högre upplysning,
karpsionighet och urskiljning, som är oskiljaktig hög-
ta domaremaktens pröfning, torde dock blifva en
äcke!se för dem att inse, det lagen och rättvisan äro
0g mäktiga att skydda kronan från äfventyret, att
ir en lumpen formalite, den der af missförstådda be-
repp om en förlattnings mening och ändamål är vor-
en föranledd, blifva depossiderad från en betydlig
gendom, den der kostat krocan mångdubbelt den
Imma, för hvilken den för omkring 90 år sedan
lifvit inköpt, och hvarigenom en för staten välgörande,
ytlig och oumbärlig inrättning skölle blifva rubbad,
ter det Möijerska slågtet i mer än 20 år förgäfves
ämpat av komma i besittning ar denna egendom, i
en orimliga föreställning, alt kronan skulle hafva
öpt och päkostat. densamme,. för att i all framtid
kta säljarens afgomlingar, utan uppfyllande å deras
da af de af kronan förbehållne vilkor.
På de skäl jag dels i Hofrätten och dels i denna
eduktion underdånigst andfagit, yrkar och avhåller
ig å embetets vägnar, i underdånighet, att H. R:s
ch R. R:s domslut måtte upphäfvas, och att-E. K.
1 i nåder tä kas åtorfärvisa malet till R. R.. för att