tagit sig just i derna sak, och till styrka derfö:
finner ban många skäl, som läsaren icke bör för
bise. Så ponerar han att om han nu talat å em:
betets vägnar, så skulle domstolarne ej vägra
honom fullfölja saken utan särskild fullmakt, hvil:
ket ock är mycket sannolikt. Afven finner har
Inu efteråt, att krigskollegiura verkligen på sät
och vis hade skäl att tala i saken, bvilket har
Jnaturligtvis icke funnit på den tiden, då han yr
kade och fick beslut på, att kollegium alldele
icke borde tala i saken. Svårligeo, menar har
vidare, kan man i 4827 års N. kung. finna mni-
got förbud för mig (Hr A. F. Lindberg) att frår
I kämnersrätt till rådhusrätt fullfölja målet; och del
lär man väl svårligen fisna. Han hoppas ock
att agen och rättvisan äro nog mäktiga att skydde
kronan från äfventyret att för en lumpen forma-
I lite blifva depossiderad från en betydlig egendom,
Joch att en välgörande, nyttig och oumbärlig in-
Irättning icke skall blifva rubbad efter det Meijer-
ska slägten i mer än 40 år förgäfves kämpat at!
lIkomma i besittning af denna egendomn; och san-
Inoiikt skall högsta domstolen hafva respekt för
I denna varma rättskänsla, som icke ser umpna
formaliteter, då han har framför sig en fende,
den der i 40 år kämpat med motgång och ändock
är nog förmäten att stå på sig, ja att i sjelfva
hufvudsaken besegra en advokatfiskal, med både
justitiekanslersembetet och krigskollegium bakom
sig. Detta och mycket annat önskade vi att lä-
saren måtte lägga märke till, emedan det utvisar,
att Hr A. F. varit i god tro, och sjelf en aukto-
ritet samt således ursäktlig, då han icke ens, en-
ligt föreskriften i 4827 års bref, underrättat ju-
stitiekanslersembetet att han i hufvudsaken tap-
pat. Men alt det der är utförligare framstäldt
af Hr A. EF. sjelf, som skrifver så här: i
S. A. K.! E. K. M:s och R:s Svea hofrätt har
genom närlagde dom den 43 sistlidne Juni förklarat
mig å embetets vägnar icke hafva varit behörig bos
rådhusrätten här i Stockholm fullfölja E. K. M:s och
kronans talan uti en af framl. Öfv.-Dir. Gerhard Mei-
jers descendenter till Stockholms norra förstads vestra
kämnersrätt instämd sak, om förment rättighet att
bebo och disponera den kronan tillhörige, till gym-
nastiskt central-institut inrättade, å Norrmalm belägne
egendom, Styckgjutaregården kallad, hvilket domslut,
på H. R:s härvid fogade protokoll för den 435:de i
samma månad utvisar, jag erhållit tillåtelse att i re-
visionsväg å kronans vägnar underställa E. K. M:s n.
pröfoing, hvarföre jag utbeder mig å embetets vägnar
emot detsamma fä framställa underdåniga anmärk-
ningar, hvartill jemväl justitiekanslersembetets uti bi-
fogad skrifvelse af den 26 i sistlidne månad, särskil:
meddelat mig uppdrag.
Ett förvilladt begrepp om rätta meningen, betydel-
sen af och syftemålet med K. Kung. den 46:de Mej
4827 har påtagligen föranledt rådhusr:s och hofr:s i
förevarande fråga meddeldte hufvudsakliga beslut.
Dessa domstolar hafva äntagit och förutsatt, hvad lik-
väl nyss åberopade N. Kung. ingalunda föreskrifver,
att kronans sakförare är skyldig vid hvarje rätt, der
den sak förekommer, i hvilken han förer statens talan,
förete förordnande af vederbörlig auctorit! En sådan
skyldighet den hvarken de för advokatfiskalsembetet
gällande instruktioner eller någon annan författning
bjuder, har jag åtminstone ej kunnat inse vara be-
böflig eller lämplig för den, som i och för tjensten
representerar kronan, efter som egenskapen af min
tjenstebefattning innebär både pligten och behörighe-
ten att uppträda såsom ombud för kronan i de ären-
der, som antingen direkte eller i följd af auktorisa-
tion föranledde af mill ombudsmannavärf för staten,
tillhöra. advokatfiskalsembetets behandling, och under
trettiotre års förvaltning af detta embete har en så
beskaffad skyldighet aldrig blifvit af domaren än ifrå-
gasatt eller påkallad; och icke heller har den blifvit
af mig iakttagen, eller denna underlåtenhet af doma-
ren någonsin afsedd uti de flere hundra till tusen
rättegångsmål, jag under nämnde tidrymd för E. K.
M. och kronan uader utöfningen af advokatfiskals-
tjensten utfört. Om lagens mening vore den, att de
för bevakningen och vårdandet af statens eller kro-
nans rätt och angelägenheter tillsatte ombudsmän,
de der i och för denna sin befattning äro pligtige ut-
föra det allmännas talan, borde vara skyldige vid
hvarje tillfälle de inför domaren uppträda, visa sin
behörighet dertill, medelst företeende af särskildt för-
ordnande af den auktorite, till hvars administrativa
behandling målet hörer, skulle man ej kunna undgå
finna den följden vara gifven, att E. K. M:s högste
domstol, hofrätterne och underdomstolarne, som upp-
tagit, pröfvat och dömt öfver den talan jag för kro-
nan utfört i desse otaligt många rättegångar, begätt
domvilla och sådant rättegångsfel, för hvilket dom
enligt 25:te kap. 21. S rättegångsbalken bör ogillas
och såsom nullit anses, ty om den väsendtliga for-
dran i lagen, att den enskilda fullmägtigen, som drif-
ver saken, skall vara försedd med sakegarens laga
fullmakt, äfven borde utgöra ett nödvändigt villkor
för statens ombudsmäns behörighet att dess talan fö-
ra när de i rättegångsärender representera kronan,
hade ju alla dessa domstolar bordt sjelmant under-
söka huruvida jag i nämnde rättegångar med veder-
börlig auktorits förordnande mig behörigen legitime-
rat, utan att vederparten dertill behöft gifva initiati-
vet, helst domarens första åliggande är att tillse, det
ättegångsordningen och de i lagen föreskrifne former !
ehörigen iakttagas.
Det ligger i sjelfva sakens natur, att den embets-
och tjensteman, hvars bestämmelse det är att vara ,
cronans sakförare i mål, som tillhöra eller kommit
ill dess handläggning, icke behöfver hos domaren fö-
ete särskildt uppdrag, för att vara berättigad kro-
lans talan iakttaga.
Min öfvertygelse, att jeg i förevarande hänseende
cke misstagit mig, har vunnit bekräftelse af E. K.
M:s nåd. dom, gifven den 20:de Januari 1844, hvar-
ti, i ett lika beskaffat fall, kögste domaremakten, i.
inledning af motpartens invändning, i ett mål, der
ag, i följd af krigskollegii uppdrag att vid kämners
ätten föra kronans talan, emot drätselkommissjonen,
vid alla instancer utan förordnande för kronan såsom
appande part fullföljt saken, förklarat, att den för