Ni har rätt, Ludvig,, fortfor Raymond; men
r princip låter 1cke tillämpa sig på musiken.
som konst betraktad står bon för lågt!
Huru, hvad säger ni? ropade Doloroso, Lud-
vig och Constance med en mun.
Ännu en gång, låt oss afbryta detta ämne,,
svarade Raymond.
Himmelen vete, hvad ni tänker om musiken,
illade kapellmästaren. :
Min dyre vän, sade nu Raymond; en stor
musikalisk konstnärsbana bar jag lewmnat bakom
mig. Jag tänkte en gång som ni. Atven vännen
Ludvig är ännu djupt genomträngd af den öfver-
tygelsen, att musiken är den sublimaste konsten.
Han drömmer den sköna drömmen; jag har vak-
nat. En annans erfarenhet gagnar till intet Jag
bar derföre gifvit efter för hans önskningar; den
största mästare skall handleda honom; han får
göra allt, som kan leda till målet. Jag drar för-
sorg derom, att den ena bindeln efter den andra
skall falla från hans ögon. Hvad jag nu änskulle
vilja säga honom, det vore honom obegripligt.
Men i dag har han i detta hus fått en vigtig
lärdom.
Allt det obehag, som nu träffat herr Doloroso,
ändrar på intet sätt min åsigt öfver konsten,)
svarade Ludvig.
Men skulle ni sjelf känna dessa qvaly, yttrade
Constance, så skulle ni likväl icke vara så lugn.
Jag, för min del, sade Doloroso, xänner mig
verkligen nedstämd, och jagstror, att innehållet
af ert samtal är det, som yttrat denna verkan
på mig.n i
,Trösta er, sade Raymond, jag skall skrifva
en recension öfver er opera. Jag har blott ett
att klandra dervid: operan varar nära 4 timmar.
En opera bör aldrig dröja längre än 3 timmar.
Åhöraren tröttas i annat fall. Ni har sträfvat att
göra något utomordentligt och gjort för mycket.
Afkorta derföre arbetet.n
(Forts. följer.)