Skickar jag icke honom denna summa, så fördömer han i morgon mig lika mycket, som han i dag berömt mig.n Ja, det är då otvifvelaktigt, yttrade Con. stance. I går morse,, anmärkte Doloroso vidare, skickade en här boende journalist till mig sin nya tidskrift och lofvade mig beröm, om. jag ville abonnera på hans blad. Min opera förestod, och jag sade genast ja. Det finns ingen annan utvägt de der menniskorna hafva oss i sina händer. Hvilket lyckligt lif är icke konstnärens! utropade Raymond med bitterhet. Nå, Ludvig. hvad tycks om det musikaliska lifvet?, Det, som här säges, nar afseende på recensent väsendet,, svarade Ludvig. Må vara, svarade Raymond; men vi tala hä om recensentväsendets inflytelse på musiken och bennes dyrkare. Kritici uti våra dagar äro i all mänhet icke i stånd att intränga i andan af et konstverk och kunna sålunda aldrig fatta detsam ma. De hafva ingen annan norm än sin subjek tiva öfvertygelse. Med kritisera förstå de ingen ting annat än antingen fördöma eller med förnäm bet affirda. Dem motsatta äro enthusiasterna som finna allting gudomligt. Aldra ömkligast ä likväl juste-milieu-folket, som är hvarken kall eller varmt. Nej, man måste vara varm, de konstverkets blixt träffar, kall, der elden är ut slocknad. — I allmänhet är ingen af dessa recen senter värd att upplösa konstnärens skotvång. — Men för sådane kräk arbetar konstnären. Hålle vid ert beslut, min vän; skrif aldrig en not mer Hvila på edra lagrar!iy Men, herr Raymond,, invände Ludvig; pja tror, att kompositören skrifver hvarken för mäng den eller för de invigde eller för recensenterna atan blott för konsten sjelf. Vackra talesätt! svarade Doloroso. Det skulle visst lina mödan! tillade Con stance,