Skickar jag icke honom denna summa, så för-
dömer han i morgon mig lika mycket, som han
i dag berömt mig.n
Ja, det är då otvifvelaktigt, yttrade Con.
stance.
I går morse,, anmärkte Doloroso vidare, skic-
kade en här boende journalist till mig sin nya
tidskrift och lofvade mig beröm, om. jag ville
abonnera på hans blad. Min opera förestod, och
jag sade genast ja. Det finns ingen annan utvägt
de der menniskorna hafva oss i sina händer.
Hvilket lyckligt lif är icke konstnärens! ut-
ropade Raymond med bitterhet. Nå, Ludvig.
hvad tycks om det musikaliska lifvet?,
Det, som här säges, nar afseende på recensent
väsendet,, svarade Ludvig.
Må vara, svarade Raymond; men vi tala hä
om recensentväsendets inflytelse på musiken och
bennes dyrkare. Kritici uti våra dagar äro i all
mänhet icke i stånd att intränga i andan af et
konstverk och kunna sålunda aldrig fatta detsam
ma. De hafva ingen annan norm än sin subjek
tiva öfvertygelse. Med kritisera förstå de ingen
ting annat än antingen fördöma eller med förnäm
bet affirda. Dem motsatta äro enthusiasterna
som finna allting gudomligt. Aldra ömkligast ä
likväl juste-milieu-folket, som är hvarken kall
eller varmt. Nej, man måste vara varm, de
konstverkets blixt träffar, kall, der elden är ut
slocknad. — I allmänhet är ingen af dessa recen
senter värd att upplösa konstnärens skotvång. —
Men för sådane kräk arbetar konstnären. Hålle
vid ert beslut, min vän; skrif aldrig en not mer
Hvila på edra lagrar!iy
Men, herr Raymond,, invände Ludvig; pja
tror, att kompositören skrifver hvarken för mäng
den eller för de invigde eller för recensenterna
atan blott för konsten sjelf.
Vackra talesätt! svarade Doloroso.
Det skulle visst lina mödan! tillade Con
stance,