Huru, det klassiska mästerverket af en ryktbar kompositör ? Ni känner icke de sorger, med hvilka kompositören har att kämpa. Hör på, min far talar med häftighet. Nej, nu är jag mätt på sådant!, utropade Doloroso. Jag inser, att jag är en dåre! Här har ag nu åter gifvit bort ett par år af min lefnad, för att skaffa publiken en konstnjutning, Hvad ir min belöning? Ingen tänker på det, att, för hvarje konstverk, som konstnären skapar, honom beröfvas en god del af hans lifskraft, hvilken han öfverflyttar på sin skapelse.n Nej, min vän,, svarade Raymond, derpå tänker ingen. Och mer än hvarje annan konst fräter musiken på lifvets kraiter. Kompositören skall anstränga hela sin förmåga, på det den ena oduglingen skall finna hans verk gudomligt skönt, och en annan lika okunnig bängel kalla det uselt. Han skall tåla afund, förtal och intriger, för att skaffa folk en stunds nöje; han skall bortslösa sitt lifs krafter och märg på ett verk, som, hur förträffligt det än är, — bestämdt blir glömskans rof; han skall — — ,Stanna,, afbröt Doloroso bonom, nu går ni för långt! En stor kompositörs enda sanna hbelöning för alla lidanden här nere är odödligheten. ,Stackars vän!, fortfor Raymond och betraktade medlidsamt den gamle mannen. Det vore grymt att taza er ur villfarelsen, att förbittra er lefnads afton!, pTala, tala, sade Doloroso; huruvida jag kommer att biträda er åsigt, derom är ännu frågan. Är icke Guck odödlig ? Låt oss afibryta Imedlertid kom ett bref. Det var från Brummbeia och innehöll ett tidningsblad med en mycket berömande recension öfver Dolorosos opera. Brefskrifvaren kallade sig en enthusiastisk beundrare af kapellmästaren och slöt med begäran af ett lån om 20 Rår.