loroso; han ursäktade sig med att han druckit
ett glas för mycket och gaf-iså) mycket beredvil-
ligare sitt bifall till sin frus uppträdande.
Morgonen efter spektaklet infunno sig Raymond
och Ludvig hös Doloroso, för att lyckönska den-
ne. De funno. fader och dotter vid ingalunda
godt lynne. Operan. bade, såsom i recensionen
ganska riktigt anmärktes, vunnit kännares bifall,
men icke mängdensa ::Dolorosos tid tycktes vara
förbi: den nyare italienska skolan började göra
sina rättigheter gällande: Constance hade icke
blifvit tillräckligt applåderad. Under det Ray-
mond tröstade fadern, förebrådde hon vresigt
Ludvig för det, att han icke sökt lifva publiken
till biallsyttringar. Ludvig, ursäktade sig dermed,
att han tvärtom alltid applåderat först, ja, att han
en gång varit nära deran att göra både Constance
och sig löjliga, emedan ingen följt hans exempel.
Hade ni älskat mig, sade nu Constance för-
tretad, så skulle ni köpt så många biljetter som
behöfts och delat ut dem bland edra vänner.
Hade Riancourt varit här, så skulle operan gått
helt annorlunda.x
Constance,, svarade ynglingen stött, hvad
måste jag höral Alven många af mina vänner
voro der; men kom ihåg, att då publiken icke
stämde in med oss, skulle vi blott gjort er löj-
lig. Ingenting är löjligare än att stå ensam och
applådera.n .
Hundratals fribiljetter borde ba blifvit utde-
lade; hvad kunde några stycken hjelpa! För det
skulle Riancourt ha dragit omsorg.
Coastance l
Ni tror att sådant kan göra mig detsamma.
Ni skall sjelf snart u;:pträda på scenen; få då se
hvad ni kommer at tycka om att bli likgiltigt
mottagen. Mest beklasar jag min far. Alla haas
förhoppningar äro tillintetgjorda
Men nästa gång ...,
Det är fåfängt. Operan kommer icke upp
mera; min far förutser det.