EN PROCESS MED KRONAN. (Forts. från J4 133.) Början på slutet af detta mål följer i dag; d går advokatfiskalen Nicolas Lindberg illa der; hi förlorar hufvudsaken och fataliern2. Den sednare förlusten kom sig likväl blott en lumpen formaliten, som Hr A. F. kallar de År 1840 den 44 Januari utgafs kämnersrättens dor hvilken i hufvudsaken, och med någon liten förkor ning i termerna, lyder som följer: Alldenstund I M. uti skrifvelse af den 6 Juli 4732, till krigskollc gium, förklarat sig antaga Meijers anbud, att till kr( nan upplåta ifrågavarande egendom, Styckgjutaregå den kallad, för en köpesumma, stor 50,000 dl:r 8. n som ansetts utgöra egendomens halfva värde och emt förbehåll å säljarens sida, utom andra vilkor, hvilk ej inverka på denna rättegång, att han, säljaren sam hans arfvizgar och efterkommande finge bebo oc disponera Styckgjutaregården med alla våningsrur och tillbörigheter mot gårdens underhåliände med år liga reparationer, samt Ö. D. Meijer och hans hustr Maria Juliana Kanacker, genom köpebref den 7 Ma 1736, till kronan upplåtit och försålt deras dels ärfda dels iplösta fasta egendom, Styckgjutaregården, unde MH 39 i qvarteret Fyrmörsaren, mot den betingad köpesumman, 350,000 dl:r S. m., som säljaren erkän sig hafva emottagit, dock med de vilkor, som Ö. D vid sjelfva köpet sig förbehållit och af K. M. blifvi beviljade, enligt dess ofvan åberopade skrifvelse til krigskollegium af den 6 Juli 1752, vid hvilket sålund: upplyste förhållande måste såsom klart och ostridig antagas, dels att Ö. D. Meijer och hans hustru haf ägande rätten till sjelfva egendomen, om ock de derut befintlige inrättningar för gjuteri tillhört kronan, oci dels att säljarne ej afhändt sig berörde rätt, unde annat vilkor, än att de samt deras arfvingar och ef terkommande skulle äga att, mot gårdens underhål lande med årliga reparationer, få bebo och disponer: egendomen med alla våningsrum och tillhörigheter, hvilket åter, enligt ordalydelsen af K. M:s bref, ej varit beroende af ett annat utaf Ö. D, Meijer jemväl gjordt och uti förberörde kongl. skrifvelse näst örut åberopadt förbehåll, att han samt hans arfvingar ch efterkommande skulle vid gjuteriet bibehållas, så änge de verket försvarligen förestode, såsom påtaglisen endast afseende drifvandet af gjuterirörelsen och fverinseendet öfver densamma, fördenskull och emelan ofvan omförmäldte anbud å ena, och antagande andra sidan, samt Ö. D:s derpå grundade saluafandling ej få donorlunda än efter ordaiydelsen tol as och förstås, hvaraf blifver en följd, dels att, så inge någon Ö. D. Meijers arfvinge och efterkomtande finnes i lifvet, hans rättighet att bebo och isponera Styckgjutaregården är Ostridig, så vidt han ig deraf begagna vill, och dels att denna rättighet cke kan af arfvingar och efterkommande efterskänas för längre tid, än den för dem eger rum och sådes icke disponeras, till skada och förfång för arf2 3 ESS rr rr fr rr or