EN PROCESS MED KRONAN.
(Forts. från J4 133.)
Början på slutet af detta mål följer i dag; d
går advokatfiskalen Nicolas Lindberg illa der; hi
förlorar hufvudsaken och fataliern2.
Den sednare förlusten kom sig likväl blott
en lumpen formaliten, som Hr A. F. kallar de
År 1840 den 44 Januari utgafs kämnersrättens dor
hvilken i hufvudsaken, och med någon liten förkor
ning i termerna, lyder som följer: Alldenstund I
M. uti skrifvelse af den 6 Juli 4732, till krigskollc
gium, förklarat sig antaga Meijers anbud, att till kr(
nan upplåta ifrågavarande egendom, Styckgjutaregå
den kallad, för en köpesumma, stor 50,000 dl:r 8. n
som ansetts utgöra egendomens halfva värde och emt
förbehåll å säljarens sida, utom andra vilkor, hvilk
ej inverka på denna rättegång, att han, säljaren sam
hans arfvizgar och efterkommande finge bebo oc
disponera Styckgjutaregården med alla våningsrur
och tillbörigheter mot gårdens underhåliände med år
liga reparationer, samt Ö. D. Meijer och hans hustr
Maria Juliana Kanacker, genom köpebref den 7 Ma
1736, till kronan upplåtit och försålt deras dels ärfda
dels iplösta fasta egendom, Styckgjutaregården, unde
MH 39 i qvarteret Fyrmörsaren, mot den betingad
köpesumman, 350,000 dl:r S. m., som säljaren erkän
sig hafva emottagit, dock med de vilkor, som Ö. D
vid sjelfva köpet sig förbehållit och af K. M. blifvi
beviljade, enligt dess ofvan åberopade skrifvelse til
krigskollegium af den 6 Juli 1752, vid hvilket sålund:
upplyste förhållande måste såsom klart och ostridig
antagas, dels att Ö. D. Meijer och hans hustru haf
ägande rätten till sjelfva egendomen, om ock de derut
befintlige inrättningar för gjuteri tillhört kronan, oci
dels att säljarne ej afhändt sig berörde rätt, unde
annat vilkor, än att de samt deras arfvingar och ef
terkommande skulle äga att, mot gårdens underhål
lande med årliga reparationer, få bebo och disponer:
egendomen med alla våningsrum och tillhörigheter,
hvilket åter, enligt ordalydelsen af K. M:s bref, ej
varit beroende af ett annat utaf Ö. D, Meijer jem-
väl gjordt och uti förberörde kongl. skrifvelse näst
örut åberopadt förbehåll, att han samt hans arfvingar
ch efterkommande skulle vid gjuteriet bibehållas, så
änge de verket försvarligen förestode, såsom påtagli-
sen endast afseende drifvandet af gjuterirörelsen och
fverinseendet öfver densamma, fördenskull och eme-
lan ofvan omförmäldte anbud å ena, och antagande
andra sidan, samt Ö. D:s derpå grundade saluaf-
andling ej få donorlunda än efter ordaiydelsen tol
as och förstås, hvaraf blifver en följd, dels att, så
inge någon Ö. D. Meijers arfvinge och efterkom-
tande finnes i lifvet, hans rättighet att bebo och
isponera Styckgjutaregården är Ostridig, så vidt han
ig deraf begagna vill, och dels att denna rättighet
cke kan af arfvingar och efterkommande efterskän-
as för längre tid, än den för dem eger rum och så-
des icke disponeras, till skada och förfång för arf-
2 3 ESS rr rr fr rr or