Hur skall jag kunna tro det; ni är hans oskilj-
aktiga följeslagarinna! Dock, förlåt!
Ni gör mig orätt. Omständigheterna tvinga
mig att låna ett öra åt honom.
Ni gör er skada dermed, dyra — Constance,
— tillåt mig att kalla er så; — ni gör er skada
dermed; — man talar om ert förhållande till ho-
nom.n :
Det må man göra; mig bekymrar det icke.
Huru, verldens omdöme ?,
vÄr mig likgiltigt, om jag vet mig fri från all
skuld. Jag är ingen vanlig dotter af jorden, herr
Ludvig. Ni ser, att jag: förstår röra mig i verl-
den.n
Ack, Constancel,
Bort med grillern2, var glad; jag älskar gläd-
jen! Låt oss genast försöka en duett. — Hvad
skola vi sjuaga?n
Bestäm sjeill
Nej, ni må välja
En duett ur Don Juan.
Nej, nej! Jag måste för er omtala en svag-
het hos min far. Mozart var bans ovän. De
hafva linge varit rivaler; derföre hör min far icke
gerna något af honom.
Men Mozart är ju död!)
Sannt; men obenägenheten lefver. Det är en
svaghet.
Välj då ni, jag böafaller derom.
Constance gick till fortepiasot, der Rossi
Tancred låg uppslagen. Hr Ludvig har den god-
heten alt 2 med mig, sade hon till de an-
(dra. Völj) foriior inde sig till Lud!
vig, hör liscer Tancred, Rossinis nyaste opera,