nog obetänksam att kompromettera Konungen, ge-
nom föregifvande af ett uppdrag sådant som det,
hvarom Jönköpingsbladet förroäler.
En helt annan fråga, som fordrar serskild un-
dersökning, är den, huruvida icke Konungens Råd
gifvare äro förplgtade att utsäga en bestämd
tanka i eit sådant ämne. Vi skola en annan gång
återkomma till denna afcelning. 33
4 dt
Såsom ett bevis på det intresse, som den före-
stående frågan äger, kan nämnas, att just som
den här införda artikeln var skrifven, inkom till
Red. en annar, insänd, öfver samma ämne. Den
afviker till några mindre omständigheter ifrån
hvad vi yttrat, men betraktar tillika saken från
en mer omfattande synpunkt, hvarföre vi skole
meddela den, tilläfventyrs i nästa nummer.
Asks
sou
- En ny petition angående gesällvandringarre
ingafs sistlidne Lördag til Regeringen. Den är
undertecknad af oldtgesällerne för fjorton af buf-
vudstadens ansenligaste handtverk och lyder som
följer:
Stormägtigste Allernådigste Korung!
Öfvertygade derom att Eders Kongl. Maj:t med
lika landsfaderlig nåd omfattar såväl den ringaste bland
sina undersåter, som den mest upphöjde, är det, som
gesällskaperna i djupaste underdånighet härmedelst
våga, att, vid foten af Eders Kongl. Maj:ts thror,
nedlägga en bönfallan om förändring uti åtskilliga
punkter af Kongl. Förordningen. rörande gesällvan-
dringarne af den 46 Januari innevarande år och :
sammanhang dermed i djupaste underdånighet anföra
följande:
Den ifrågavarande Kongl. Förordningen innehåller,
med undantag af 14:de S, en mängd af skyldigheter
för gesällerna och bland dessa, flera i fullkomlig öf-
verstämmelse med föreskritterna för lösgifna brotts-
lingar. — Att sådant ovilkorligen skall såra den red-
lige om än ringa samhållsmedlemmen, är en så na-
turlig följd, att något vidare yttrande derom icke
torde erfordras, isynnerhet som gesällskaperna utgöra
länken närmast borgersman och redan i sin under-
ordnade beskaffendet, i mohn af deras knappa till-
gångar, skatta rätt betydligt till staten, emedan hvarje
i riket vistande gesäll, (och deras antal är stort), en-
ligt nu gällande författningar, erlägger minst 3 Rår
43 f bko i kontribution.
Bland dessa föreskrifter hafva i synnerhet 8:de,
9:de och 40:de SS väckt gesällernes stora bekymmer,
i thy, att hittills ingen Svensk medborgareklass, oss
vetterligen, har sig dylika föreskrifter lemnade till ef-
terlefnad. — Vi våga derföre i djupaste underdånig-
het i afseende på den 8:de 8 hafva anmärkt det nä-
stan mer än stränga uli föreskriften att, emot vilja
och fördel, tvingas qvarstadna minst 3 månader på
en ort eller ställe, der hvarken önskad utkomst gifves
eller möjlighet att i yrket inhemta något gagneligt
undervisande erbjuder sig, hvilka tverne omständig-
heter, efter vår underdåniga tanka, utgöra de icke
minst beräknade ändamålen med gesällvandringarne.
Den förra föreskriftep om 14 dagars uppsägning våga
vi alltså i djupaste underdånighet anhålla måtte åter-
upplifvas, såsom varande grundad på mera billighet
och rättvisa. Vidkommande åter stadganderna i 9:de
och 40:de S af förr åberopade Höga författning, så
förefalla desamma gesällskaperna till den grad bårda,
att gesällskaperna, genom dem förmena sig vara ned-
satta i bredd med frigifna korrektionister — och så-
dant har paturligtvis gått gesällskaperna djupt till
sinnes, då i betraktande tages att äfven de äro lan-
dets barn, hvilka, då de icke i något hänseende för-
verkat de fri- och rättigheter landets innebyggare i
gemen och hvar och en i synnerhet tillförsäkrade äro,
på skäligen billiga grunder, i djupaste underdånighet
äfven våga anse sig af samma fri- och rättigheters åt-
njutande berättigade. I 9:de stadgas bland annat
att i passet, väger, som tages, skall antecknas och ti
den för framkomsten bestämmas — och i den 40:de
S finnes uttryckligen bestämdt: att gesällen icke får
afvika från den utsatta vägen eller uppehålla sig
längre på densamma, än i passet finnes utsatt, vid äf-
ventyr, att såsom passlös blifva behandlad, hvarförutan
gesällen är skyldig förklarad att för hvem som helst,
vid böters påföljd, uppvisa sitt pass. Utan att ens
hänsyfta på alla de omständigheter, som kunna kom-
maatt ivträffa och göra det nästan omöjligt att be-
stämdt förutsäga hvilken dag eller stund någon, som
ömsom måste gå och ömsom kan bereda sig tillfälle
att åka, till en viss ort skall framkomma; så kan
dessutom hända att mången vandrande gesäll först un-
der resan blifver underättad derom att han, genom
en mindre omväg kan komma i tillfälle att återse en
far, en mor, en bror eller annan anhörig; men, vid
den ofvan antydda påöljden, måste han derifrån af-
stå, ej blott för den gången, utan kanske för alltid.
En annan vinner under vägen upplysning derom, att
i grannskapet af hans utstakade vandringslinia ett
eller annat märkvärdigt ställe, talande om försvunna
tiders storhet, är beläget, ja ofta så nära att han skå-
dar tornspetsarne af byggnaden; men, för att i sitt
minne djupare inprägla denna märkvärdighet och dela
öfriga fria medborgares rättighet, att från närmare
håll boskåda densamma; — detta är honom betaget,
emedan uti passet en dylik förmån icke finnes honom
meddelad. Till dessa underdåniga erinringar kunde
visserligen fogas många, lika talande, men gosällska-
perne våga i djupaste underdånighet förmoda, att de
redan antydda böra tillräckligt ådagalägga det mindre
än billiga uti de nu vidrörda höga föreskrifterna.
Att bland gesällskaperna medlemmar, likasom i
alia andra samhällsklasser, kunna hafva funnits och
änru beklagligen kunna finnas, som, med mindre nog-
grannhet mot sig sjelfva och andra, framvandra sina
banor, är ty värr en alltför stor sanning; men att
den skuldfrie, den oförvitlige, den i allt sina pligter
vuxce gesällen skall bedömas i likhet med de, jem-
förelsevis till mängden lyckligen få motsatta föremålen;
sådant förmena gesällskaperna i djupaste underdå-