nungenr förklarat sig emotrepresentationsreformen;:;
och af samma orsak blir det då äfven nyttigt
och nödvändigt, att litet närmare undersöka, huru
mycket kan vara troligt af den berättelse här-
om, som en hög embetsman, enligt Jönköpings-
bladets uppgift (se Tisdagens Aftonblad) skall hafvz
med Konungens föregifna tillstånd utplanterat,
helst då denna berättelse så betydligt afviker i-
från den version, som man hört här i hufvud-
staden.
Det lärer visserligen ej kunna förundra någon,
om Konungen icke i nuvarande ögonblick yttrar
sig på något verksamt och afgörande sätt till för-
mån för det hvilande förslaget. Flere skäl torde
förbjuda honom detta; såväl sjelfva den konstitu-
tionella principen, enligt hvilken Konungen icke
bör framträda med någon personlig inverkan utom
sin rådkammare, som ärendets inre beskaffenhet,
i följd hvaraf detta bör öfverlemnas åt de kon-
stituerande elementerna inom folket sjelf. Dessutom
finner hvar och en rätt väl, i hvilken obehaglig
ställning Konungen skulle komma till de ännu
ganska mäktiga reaktionära partierna, genom ett
så brådstörtadt förklarande, ehuru mycket man
än har skäl att önska, att han må vara re:iormen
bevågen i sitt bjerta.
Men alldeles samma skäl gäller äfven i afseen-
de på ett motsatt förklarande. Skulie vi åter
vilja anställa en probabilitetsberäkning, öfver hvad
Konungen i sitt inre kan tänka om saken, så synes
det visserligen, som vore det icke mycket att
undra på om Hans Maj:t, i den ställning och
med den omgifning, hvaruti han befunnit sig, ser-
deles under hela den förra regeringstiden, skulle
hafva ständigt fått höra tillräckligt många farhå-
gor, invändningar och fördömelser i ifrågavarande
hänseende uttalade, för att åtskilligt deraf kunuat
alstra en och annan betänklighet, enär det icke
kan bestridas att reformens egentliga syfte är att
gifva ett mera samladt uttryck och kraft åt den
allmänna meningen, genom en ändamålsenligare
inrältning af folkmaktens delegation. Men sam-
ma förhållande kan man äfven antaga i afse-
ende på alla andra populära reformer, så vidt de
betraktas endast ifrån den rent monarkiska syn-
punkten; ty hela det representativa samhällsskic-
ket utgör på visst sält en modifikation eller: in-
skränkning af den pura monarkien.
Lyckligtvis har dock Konung Oscar redan un-
der den korta tiden efter sitt uppstigande på
thronen visat sig i flera afseenden betrakta sin
ställning ifrån en mera omfattande synpunkt, och
på ett sätt, som väckt både tacksamhet och ökade
förhoppningar att han, utan någon svaghet för
dagens vindkast, likväl skall blifva en re-
gent, hvilken förstår att en furstes egentliga pro-
blem och dess ära i vår tid är att förlika den
monarkiska och den demokratiska principen med
hvarandra under det öfvergångsstadium, hvari de
nu: uti alla civiliserade länder befinna sig. Ko-
nungen har derigenom redan visat, att han med
sjelfständighet studerat och i flera fall insett hvad
tiden lider och hvad folkets behbof påkalla, samt
att han låtit afseendet på dessa behof fullt mot-
väga, om icke öfverväga, möjligen traditionella
sympatier eller tycken. Då H. M. tillika, såsom
allmänt antages, yttrat sig jemt så mycket för
den ifrågavarande saken, som han i närvarande
ögonblick skäligen kunde göra, utan att råka i en
alltför delikat ställning till den gamla aristokra-
tiens och korporationsintressets anhängare quand
meme, nemligen att förklara att han ämnar sank-
tionera förslaget i händelse det antages af Stän-
derna, samt för öfrigt bittills ådagalagt lika myc-
ken takt och öppenhet i sina offentliga handlingar,
som diskretion i hvad som legat utom desamma,
så hemställe vi till hvar och en, om det väl kan
vara troligt, att han skulle just i en så vigtig och
afgörande sak, deri Försynen synes hafva äm-
nat åt honom att besegla sitt tillträde till rege-
ringen med en stor historisk bandling till pånytt-
födande af Sverges statsskick, bemyndiga en af
sina ministrar att fara kring landet och i sqval-
lerväg utbasuna, att H. M. vore helt och hållet
stärad emot saken.
För vår del skulle vi i detta afseende föreställa
oss, såsom närmast öfverensstämmande med det
afseende Konungen visat sig vwilja fästa vid det
allmännas. behof, att om MH. M. än hyser par-
tiella betänkligheter mot en eller annan del af
förslaget, anser han dessa likväl böra gifva vika
för det stora och maktpåliggande factum, som
Ständerna redan en gång fastställt: att landet så
snart som möjligt måste befrias ifrån det odräg-
ligt tunga machineriet af den närvarande stånds-
formen. Att åter, i händelse det nu skulle lye-
kas ett missförstådt ståndsintresse att kullslå för-
slaget, Konungen i sådan händelse. t. ex. skulle
vilja afgifva en kontraproposition, som med mo-
difikation af den andra kammaren bibehölle huf-
vudgrunden i det öfriga, bevisar väl snarare en
välvilja för, än en obenägenhet emot, reformen.
Det utesluter ingalunda, att H. M. nu ämnat i
ädelt lugn afbida utslaget vid den instundande,
för honom sjeif och svenska folket så betydelse-
fulla, riksdagen, helt och hållet utan all inverkan
mej auktoriteten af någon på förhand yttrad per-
sonlig vi!ja; och så mycket mera klandervärd är
derföre den embetsman, som möjligen kunnat vara
a Ta a Er er 1 rr ra ag EE Eg ok sr SSE