utbrast hon; bur: många år yngre än jag är då ni, Constance? Nog af, jag sjunger inte i operan, och, så mycket ni vet det, äfven fru Caballucch; ämnar betacka sig. Nu tog Raymond till ordet. Han sökte bevisa den i sin fåfänga sårade damen, att det skulle bidraga till att stegra hennes rykte, om man äfven fick lära känna henne i en sådan roll; han yttrade, att dylika bihänsigter måste vara främmande för den verkliga konstnären, och att utomdess hvilket parti som belst i en opera af den firade Doloroso icke kunde annat än lända henne till heder. Han talade om sitt inflytande på inoch utlandets förnämsta tidningar och visste att så skickligt och vältaligt säga henne de mest smickrande artigheter, att Signora Farinetti småningom visade sig alldeles förändrad och ändtligen, till Dolorosös största glädje, mottog partiet När hon förklarade sig beredvillig härtill, hade hon händelsevis vändt ryggen åt Constance. Denna gjorde en grimace åt henne och nickade dervid iörtroligt åt ynglingen; men ögonblicket derefier skyndade hon upp från stolen och omfaronade sin väninna under högljudda tecksamhetsbetygelser. Ännu en gång kände Ludvig sitt bjerta förstelna. . Under det Doloroso, Raymond och den af den sistnämnde alldeles förtrollade Farinetti vidare samtalade med hvarandra, vinkade Constance den unge mannen i en fensterniche. Hen närmade sig med ett lätt moln på pannan; men detta försvann plötsligen vid första blicken ur flickans blixtrande öron. Tånk ingenting ondt om mig, hviskade hon vänligt till honom; det kan icko vara annorlunda vid teatern. Jag vet a:t