utbrast hon; bur: många år yngre än jag är då
ni, Constance? Nog af, jag sjunger inte i operan,
och, så mycket ni vet det, äfven fru Caballucch;
ämnar betacka sig.
Nu tog Raymond till ordet. Han sökte bevisa
den i sin fåfänga sårade damen, att det skulle
bidraga till att stegra hennes rykte, om man äf-
ven fick lära känna henne i en sådan roll; han
yttrade, att dylika bihänsigter måste vara främ-
mande för den verkliga konstnären, och att utom-
dess hvilket parti som belst i en opera af den
firade Doloroso icke kunde annat än lända henne
till heder. Han talade om sitt inflytande på in-
och utlandets förnämsta tidningar och visste att
så skickligt och vältaligt säga henne de mest
smickrande artigheter, att Signora Farinetti små-
ningom visade sig alldeles förändrad och ändtli-
gen, till Dolorosös största glädje, mottog partiet
När hon förklarade sig beredvillig härtill, hade
hon händelsevis vändt ryggen åt Constance. Denna
gjorde en grimace åt henne och nickade dervid
iörtroligt åt ynglingen; men ögonblicket derefier
skyndade hon upp från stolen och omfaronade
sin väninna under högljudda tecksamhetsbetygel-
ser. Ännu en gång kände Ludvig sitt bjerta för-
stelna. . Under det Doloroso, Raymond och den
af den sistnämnde alldeles förtrollade Farinetti
vidare samtalade med hvarandra, vinkade Con-
stance den unge mannen i en fensterniche. Hen
närmade sig med ett lätt moln på pannan; men
detta försvann plötsligen vid första blicken ur flic-
kans blixtrande öron. Tånk ingenting ondt om
mig, hviskade hon vänligt till honom; det kan
icko vara annorlunda vid teatern. Jag vet a:t