MUSIKHATAREN) ETT NATTSTYCKE AF GUSTAF NICOLALN Min dyra väninnan, sade Farinetti, jag kommer, för att lyckönska er till gårdagens triumf; ni sjöng som en engel. Är det icke sannt, mina herrar! Och ert nya parti uti er herr fars opera sedan, äfven till dei lyckönskar jag er! Nu hoppas jag, att ni också snart ger mig något att göra, eller hur, herr kapellmästare ? Naturligtvisl svarade Doloroso; ifven i Belsazzars Fest har jag kommit ihåg er. Såå? Ja, jag har hört det sägas. Ser ni, goda Constance, jag skall vara drottningen, er mor; men det går väl inte an; er syster, er väninna, ået vore någonting annat. Och det är jag af hela mitt hjerta Men äfven det partiet är ganska tacksamt, invände Doloroso; ,blott denna gång, bästa fru Farinetti, visa mig den välviljan! Men ni kan ju lemna ett parti åt Signora Caballuechin, fortfor Farinetti, pdå har ni ju två sångerskor. Gif henne er dotters parti, och ni, bästa Constance, kan ju då sjunga det, som är ämnadt åt mig. Fru Farinetti kunde icke dölja en försmädlig dragning på munnen. Constance blef blek som ett lik. Sådant skämt vill jag undanbedja migp, sade hon, darrande af vrede, och vände sig til Ludvig. Hvilken fräckbetl sade bon sakta till ynglingen, som kände sig sårad i och med sin tillbedda. Men Farinettis mod var nu förbi. Skämt?, 2) 80 Altonbli. 4 133, 134 och 455,