MUSIKHATAREN)
ETT NATTSTYCKE AF GUSTAF NICOLALN
Min dyra väninnan, sade Farinetti, jag kom-
mer, för att lyckönska er till gårdagens triumf;
ni sjöng som en engel. Är det icke sannt, mina
herrar! Och ert nya parti uti er herr fars opera
sedan, äfven till dei lyckönskar jag er! Nu hop-
pas jag, att ni också snart ger mig något att göra,
eller hur, herr kapellmästare ?
Naturligtvisl svarade Doloroso; ifven i Bel-
sazzars Fest har jag kommit ihåg er.
Såå? Ja, jag har hört det sägas. Ser ni, goda
Constance, jag skall vara drottningen, er mor;
men det går väl inte an; er syster, er väninna,
ået vore någonting annat. Och det är jag af hela
mitt hjerta
Men äfven det partiet är ganska tacksamt,
invände Doloroso; ,blott denna gång, bästa fru
Farinetti, visa mig den välviljan!
Men ni kan ju lemna ett parti åt Signora Ca-
balluechin, fortfor Farinetti, pdå har ni ju två
sångerskor. Gif henne er dotters parti, och ni,
bästa Constance, kan ju då sjunga det, som är
ämnadt åt mig.
Fru Farinetti kunde icke dölja en försmädlig
dragning på munnen. Constance blef blek som
ett lik. Sådant skämt vill jag undanbedja migp,
sade hon, darrande af vrede, och vände sig til
Ludvig. Hvilken fräckbetl sade bon sakta till
ynglingen, som kände sig sårad i och med sin
tillbedda.
Men Farinettis
mod var nu förbi. Skämt?,
2) 80 Altonbli. 4 133, 134 och 455,