nog bekant med händelsernas allmänna gång, för ati
veta, att detta oftast inträffar, och med min eger
lefnadsbana, för att veta att denna lott alltid vari
mig förelagd. I tvänne år har jag underkastat mig
oerhörda kropps- och själs-ansträngningar, har döm!
mig till mer än slafarbete, till försakelser af alla slag
har uppoffrat egna och mina närmastes tillgångar, tic
och krafter på detta verks grundläggning och upprätt-
hållande, har, under det att hundrade i mer elle
mindre mån skördat någon nytta deraf, ensam med
min familj deraf hemtat skada och förluster, och slu-
tet på mina bemödanden är det föröåmjukande steg
jag nu nödgas taga. För tio år sedan, vid denne
tid, satt jag i fängelse, dömd till hufvudets förlust. för
det jag yrkat teaterns frihet, såsom en ingrediens
och ett bland vilkoren för all annan frihet. Nu ha
jag setat i fängelse för det jag lyckats att verkliggöra
id6en och utföra bvad man ansåg omöjligt. Jag är
ingen affärsman och har aldrig gifvit mig ut derför
Må man likväl jemföra detta företag med åtskilligs
andra, utförda af gamle, erfarne affirsmän, under.
stödde af ofantliga biträden och rekommenderade a
personer med kredit och anseende; må man jemförsg
kosteaderna vid dem och vid detta, tillgångarna å
båda sidorna och resultaterna. Nya teaterns skulde
öfverstiga ej dess tillgångar; administrerad efter der
plan jag uppgjort och som de förnämsta af dess su
jetter avtagit, bör all ointecknad skuld jemto ränte
på några år kunna betalas. Man behagade samman
ställa detta förbållande med det bolag, hvars delägare
måste anse som en fördel att slippa undan med för
lusten af hela det insatta kapitalet, eller med det
på hvilket åtskilliga uppoffrat sin hela förmögenhe
och, då de ej hade något mer att tillskjata, förlorade
till och med anspråken på de redan nedlagda pen
ningarna. Må man slutligen jemföra det med des:
rival, den Kongl. Teatern, som, af Staten och Ko
nungen understödd med högst betydliga bidrag, likvä
under de sista 43 åren aldrig gifvit annat än förlust
Må de, som tadla mig för det jag begått något, snar:
sagdt oundvikligt, misstag, för det jag, som stiftarer
af hvarje ny anstalt, måst betala lärpenningar, må de
erinra sig, att jag nödgats ensam skapa, ej blott hel:
företaget, utan äfven resurserna dertill, och de skola
kanske sedan bedömma mig med mindre stränghet
Jag säger icke detta för att skryta öfver hvad jag
gjort, men jag bör ej heller helt och hållet förnek:
en rättmätig sjelfkänsla, hvilken lika litet är högmo-
dets som den affekterade ödmjukhetens.
Hvad som i min närvarande ställniog mest af all
smärtar mig, är icke förlusten af all mia egendom,
icke de svårigheter, de ansträngningar och de upp-
offringar hvartill jag i tvänne år dömt mig och mins
närmaste, utan hvad som måste -djupast smärta cen
man med heder och grannlagenhet: den tankan, att
möjligen ha ådragit andra någon förlust eller ens nå-
got obehags..- De, hvilkas Jidande mest oroar mig, är
teaterpersonalens. Jag bör likväl erinra, att af de
40,000- R:dr, som deras sammanlagda. fordran utgör,
är Jupi månads lön 2 700, och den för förra året in-
nehålina afgiften till den tillämnade Pensions-inrätt-
ningen, 844 R:dr, så att deras egentliga fordran till
den tid, då deras tjenstgöripg upphörde, eller till in-
nevarande månads början; endast är 6,500 R:dr, hvil-
ken summa visserligen är betydlig, men likväl, för-
delad på 83 personer, icke är så oerhörd, som mar
behagat utsprida.
En slutanmärkning kan jag icke återhålla. Hade
en -vådeld förstört hela teaterhuset, t. ex. i början a
Mars månad, så skul:e man beklagat mina olycka och
funnit det högst naturligt, awt jag ej kunde uppfylls
mina förbindelser; man skulle karhända till och med
ha skyndat från många håll att bjelpa och bistå mig,
Nu skrifver man deremot min belägenhet på råaknin-
gen af oförsigtighet, slöseri, okioka spekulationer 0.
s. v. Och likväl huru oändligt ringare hade icke den-
na olycka varit, huru mångfaldigt lättare att bära, än
de små och aldrig hvilande motgångar, som under dc
sista månaderna förföljt mig, än dec tortyr jag i un-
gefår tre fjerdedels år varit underkastad af oupphör
liga omsorger, af stundliga. fordringar, dem. jag. ej
kunnat tillfredsställa, af mödor och bekymmer, hyvil-
kas resultat jag hoppades skulle bli något lugn, nå-
gon trefnad på ålderdomen, och hvilket frånryckes
mig just i den stund jag trodde mig nära dess åtnju-
tande! Så litet vet menniskan i sin blisdhet hvad
som för benne är vinst eller förlust, och när hon för-
fjenar lyckönskas eller bekiagas.
Stockholm di 40 Juni 1844. A. Lindeberg.
ae
(Insändt.)
Efier en timmas regn, den 42 Juni middagstiden,
iknade Carl XIII:s torg mera en sjö än ett torg.
Ännu den 13 kl. 7 på afton, voro flera stora vatten-
vussar qvar efter detta obetydliga regnväder.. En
daglig åskådare af denna oordning kan derföre ej
återbålla co uppmaning till den eller de, som hafva
illsyn öfver - detta torg, det vackraste i Stockholm,
och utgörande stadens största och vackraste prome-
nadplats, att tillhålla den det vederbör, att på den
hälft af torget. som är åt Enkhusgränden, påföra så
nycken grusfyllning att vattnet kan afrinna.
Torget är äfven till det mesta med gräs öfvervuxet,
som troligen får god framfart, enär de 2:ne arbetare,
som skyffla torget, på en vecka ej medhunnit !,-del
deraf.
Arms —
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— I Tisdagsafton sågs en folksamling i Didrik
Ficks gränd. En tullvaktmästare. hade: inne på en
srog kömmit att aflossa ett bösskott. Han har varit
nokallad till Poliskammaren, och blifvit dömd att böta
5 Rdr 46.8 bkos (Dagbl)