mot K. br. den 7 Juni 4799, att öfverdirekt. Meijers son, styckgjutaren Meijers enka och barn, icke förmådde upprätthålla styckgjuteriet; att ingen af arfvingarne kunde förestå gjutningen, och att bemälde styckgjutare för uppburne materialier hos kronan häftade i skuld, den K. M. efterskänkt och derutöfver till henne och kennes barns understöd skänkt 2,000 Rår Rgs, hvarå sex procents ränta utbetalts från den 41 Oktober 4801, till dess kapitalet, i följd af K. br. den 42 Nov. 1846 blef till arfvingarne från statskontoret utordnadt. När nu härtill kommer, att K. M såsom nyssberörde n. bref utvisar, absett kronan i följd af ofvanberörde köp ega full dispositionsrätt öfver metallstyckgjuteriet och ega obehindrad rätt att gjutare afoch tillsätta, och kronan för styckgjuteriets försättande i fullständigt skick och för att kunna verkställa nödvändige gjutningar, måste ifrån början af år 1806 utbetala en årlig rekognition af 800 Rdr Bko, samt derjente enligt K. br. den 43 Dec. 4845 för egendomens iståodsättande utgifva en kostnad af 9,800 Rdr s. m;, lärer H. KE. R. finna, att Meijerska arfvingarnes förevarande pretention, såsom grundad på motsvarande skyldigheter, dem de icke förmått eller förmå uppfylla, långt före detta de jure och de facto upphört, äfven i det fall att preskriptionen icke vore försummad, det jag likväl i flera afseenden visat uvch äfven i den händelse, att de icke erhållit fullt surrogat för egendomens beboende, hvilket de dock fått åtnjuta i mångdubbelmåtto, isynnerhet då härvid tages i beräkning, att de icke på minsta sätt deltagit i de ofantliga kostnader kronan måst vidkännas, de!s för styckgjuteriets utvidgande och förbättring, dels för gjutningens verkställande under skicklige och kunnige styckgjutare och dels för egendomens iständsättande och vidmakthållande. På alla dessa skäl yrkade A. F. ogillande af käromålet. Härvid voro i bevittnade afskrifter bilagde: 4:0 K. M. bref till krigskoll. den 7 Juni 4799 om styckgjutaregårdens försäljning till Apelqvist och gjuteriets förflyttning till Marieberg, hvarigenom K. M. afslagit enkan Meijers ansökning att för sig och barn bebålla och disponera styckgjuteriet, men derjemte vid betraktande af hennes bekymmersamma belägenhet och med afseende å gamle direkt. Moijers förtjenster, efterskänkt henne och dess barn den skuld, hvaruti hennes aflidne man för uppburne mäåterialier häftade, så framt desamme ej öfverstego: den summa, hvarför säkerhet genom inteckning i egendomen tagits, äfvensom tilldelathenne en nådegåfva af 3,000 Rdr, att utgå af köpeskillingen för egendomen, hvarjemte K. M., i händelse köpet med Apelqvist komme att återgå, ville öfverväga, huruvida styckgjuteriet kunde till någon af Msijers söner upplåtas; försäkrande K. Mi at! om och när Apelqvist från styckgjutarebeställningen algick, den af enkan M:s söner, som då fanns ega erforderlig skicklighet, skulle till styckgjutare antagas. 2:0 K. br. till krigsk. den 42 Nov. 1846. 3:0 K. br. till slottsbyggnadsdirektionen d. 4 Aug. 4843, hvarigenom den från Apelqvist till kronan återkomna styckgjutaregården blef öfverlemnad, till direktionens vård, 4:0 K. br. till bemälde direktion angående gårdens användande för gymnastiska centralinstitutet. 5.0 K. M. skrifvelse till direktionen, hvarigenom i gårder odisponerade rum upplätos åt kammartjenaren; hofqVartermästaren Remi samt åt lifdrabantkorpsen till förvarande af korpsens effekter. A. F. öfverlemnade för sin del saken tillrätten afgörhnde. ; kärandernas sida anmärkte först kanslisten Hervän. att ÅA. F. Lindberg ej styrkt sin uppgilt, att öfv. direkt. Meijer före försä!jningen af styckgjutaregården icke skulle haft dertill full egande eller nyttjande rätt, och att detta vederlades genom den emellan honom och kronan upprättade köpeaihandlings tydliga inne håll, äfvensom att käranderne fortsatte sitt bestridande af det sätt, hvarpå A. F. sökt tolka preskriptionsförfattningarne. Likaledes förklarade urfabrikören Lundstedt, att han till alla delar instämde i dessa tit. Hera våns anmärknaingar. pd 6 (Slutet fö!jer.)