1 följd al I kap. 12 Hd. B. och kongl. förordningen .Jd. 43 Juni 41809, förverkat och försutit all rätt till disposition och begagnande af oftanämnde egendom. :;I. Härvid voro bifogade dels ett transsumt af brefvet Itillkrigskollegium 4846, med befallniog om utbetalande af ofvan omförmälde summor till Meijerska arfvingarne, dels Kongl. Maj:ts resolution af den 3 Juli 1822, hvari Kongl. Moj:t å stadsmäklaren Jacob Zethreii ansökan för sin son om surrogat för Istyckgjutaregården och ersättning för den tid den ej fått . begagnas, meddelade afslag på den grund, att Zetbreus ej styrkt sin sons rättighet att för sig föra den talan, som å hans vägnar genom denna ansökning i blifvit framställd. Käranderne fingo del af handlingarne och målet uppsköts. till d. 49 Mars, då de mötte med ett svar. Jaf följande hufvudsakliga innehåll. Deras käromål anginge icke börd eller klander å köp, icke heller klanIder i jordafång, ej heller något slags kraf eller forIdran, den rörde icke en rättighet, som grundat sig på len viss tids förlopp, och hade ej heller till ändamål att vinna en besittning, som blifvit börjad på god tro, och derföre icke heller något slags preskription, hvarken häfd eller fatalier här ifrågakomma. Föremålet för rättegången vore en sakrätt, som ej kunde frånskiljas den ifrågavarande egeodomen eller lupphöra förr än med Meijerska slägtens utslocknande. Moijerska arfvingarne kunde således ej hafva frånIträdt densamma eller ;de jure vara skiljde derifrån, emedan om än nägon bland dem formligen afsagt sig den, hvilket ej blifvit visadt, så hade sådant blott angått hans egen person och lifstid. Det betydde derföre ingenting om kronan såit egendomen till Apelqvist, och då lemnat honom bättre rätt än kronan sjelf egt, ty kärandernes sakrätt i egendomen hade ändock stått qvar. De förmodade dock att vid besagde köpsut kronans åtkomsthandlingar icke kommit fram, och att Apelqvist säledes icke kunnat lagfara med köpet, samt att d-nua omständighet slutli-gen orsakat den omförmälda åiergången af köpet. Lika litet inverkade Riksens Ständers medgifyande, att egendomen finge upplåtas till gymnastikinstitut; det bevisade blott, att Ständerne icke fått kännedom om Meijers salubref till kronan. Beträffande liqviden med Meijerska sterbhuset, så avgick den ingenting annat, än de till styckgjateriet hörande inventarier; den var en :öljd af Ö. D. Meijers äld:te son, styckgjutaren Gerhard Moijers död, då K. M. ej tillät enkan Meijer att behålla styckgjuteriet, under hennes dertill skicklige sons inseerde, hvarföre inventarierne naturligtvis skulle arfvingarne ersättas. Kronans nu omförmälde invändningar hörde således icke till saken. Detta vore äfven förhållandet med nådegåfvan till styckgjutaren Meijers enka, emedan K. M. då biföll hennes anhållan att behålla styckgjuteriet, hvilken anbållan hon naturligtvis grundat på det vid köpslutet. emellan .hennes svärfar ölverdirektören Meijer och kronan fästede vilkoret, att styckgjuteriet skulle i evärdeliga tider bibehållas inom Meijerska slägten, så hade K. M. säkerligen funnit rättvisa och billighet fordra, att enkan bekom någon ersättning för den skada henne tillskyndades derigenom, att styckgjuteriet, emot hennes vilja, henne afbhändes. Det kunde således icke autagas, att enkan Meijer för denna nådegåfva skulle ens för sir egen del frånträdt rättigheten att bebo och disponera våningshusen i styckgjutåregården. Någon auanans rätt kunde hon icke afträda. : Då advokatfiskalen Lindberg således icke visat, att den sakrätt, öfverdirektörea Meijers arfvingar och efterkommande ti!l styckgjutaregården egt, blifvit någongång afträdd eller gått förlorad, bestredo käranderne säledes allt afseende på hans invändningar. Advokatfiskalen ålades att d. 9 April afgifva slutlig förklaring i saken, men tilikäonagaf besagde dag, att han då ännu icke bekommit vissa handlingar, dem statssekreteraren för krigsärenderna skulle fått regeriägens befallning att tillställa honom, hvarförs målet, vid förlust af all vidare rått vill talan för Å.F. Lindberg, utsattes till d. 23 i samma månad, då ÅA. F. ingaf sin skriftliga slutförklaring. Hr A. F. gör defi först en allmän och varierad framställning om preskription, anseende vederparterne ej hafva förstått detta, då de vägrat godkänna A. F:s åberopande af preskription i denna sek. Den af käranderne påstådde evärdeliga nyttjande-, brukandeoch dispositionsrätt till ifrågavarande fastighet kan icke, säger ÅA. F., betraktas annorlunda än som äganderätt, den ie sålunda till denna egendom skulle förvärfvan. Af örordningen d. 44 Mej 1805 borde de inhemta. detln 0: Bskriptionstiden för ätrjutande af ett fritt bruk och )egagnande al denna egendom i mer än ett afseende ln dlifvit af dem försuten. Vidare fann ÅA. F. brefyet d. )C ; Juli 4752, att öfverdirektörea G. Meijer, före gårlens försäljande, icke dertill egt en fri och fullkomlig gandeoch nyttjanderätt, utan att den, i afseende l. å deruti inrättade styckgjuteri, varit buaden vid vissa lo nskränkningar och rättigheter, som varit kronan i jelfva äganderättea förbehållne, emedan grunden för aDs ansökning, att kronan ville inlösa egendomen, lifvit hemtad från dö ersättningsanspråk kronan ägt jr en 356 år förut verkställd större gjutning och för en kostnad, som i sednoare tider på borrkranen blifit använd. Det var sålunda nödvändigheten tör kroan, att begagna det från egendomen oskijaktliza etalistyckgjuteri, som grundlade och bestämde egenomsköpet, på det kronan kunde hafva frihet att afitta en oduglig och antaga en skicklig gjutare. oeh å det verket, i saknad af en duglig gjutare uti Meirska slägten, som förmådde inlösa styckgjuteriet icke låtto gå i arf eller skulds betaande, hvadan kronao nsåg för sig nyttigt och nödvändigt att til!handla sig5se sendomen, med skyldighet för säljaren, Ö. D. Mei-5 r, hans arfvingar och efterkommande, alt slyckiutertet försvarligen föreståp, hvaremot han och de ulie få bebo och disponera styckgjutaregården med la våninogsrum och tillhörigheter, emot gårdens iderhållands med nödige reparationer, och blef der-3p re i nåder förordnadt, att i stället för lön och andrå småner, som vora bemilde Meijer i egenskap af ;ngl. styckejutare på stat föruanade, ett visst årligt ivode skullv bsstås tili handtverkares och arbetsolxs iderhållande m. m., som borde vara i beredskap vid lay refallande kronoarbeten. Häraf skulle påtagligen!Ta nas, att kronan i och för styckgjuteriot eg4e medlTr endomen oskiljaktiga rättigheter att fordra och sål I Fv cen ePer hans rätts inoehafvare dermed förknippa). skyldigheter att fullgöra, hvilka logingo i köpslutet, vi h hvarigenom Meijerska arfvicgarn:s deruti tillermås os a AR KR ÖP