1 följd al I kap. 12 Hd. B. och kongl. förordningen
.Jd. 43 Juni 41809, förverkat och försutit all rätt till
disposition och begagnande af oftanämnde egendom.
:;I. Härvid voro bifogade dels ett transsumt af brefvet
Itill- krigskollegium 4846, med befallniog om utbeta-
lande af ofvan omförmälde summor till Meijerska arf-
vingarne, dels Kongl. Maj:ts resolution af den 3 Juli
1822, hvari Kongl. Moj:t å stadsmäklaren Ja-
cob Zethreii ansökan för sin son om surrogat för
Istyckgjutaregården och ersättning för den tid den ej
fått . begagnas, meddelade afslag på den grund, att
Zetbreus ej styrkt sin sons rättighet att för sig föra
den talan, som å hans vägnar genom denna ansökning
i blifvit framställd.
Käranderne fingo del af handlingarne och målet
uppsköts. till d. 49 Mars, då de mötte med ett svar.
Jaf följande hufvudsakliga innehåll. Deras käromål an-
ginge icke börd eller klander å köp, icke heller klan-
Ider i jordafång, ej heller något slags kraf eller for-
Idran, den rörde icke en rättighet, som grundat sig på
len viss tids förlopp, och hade ej heller till ändamål
att vinna en besittning, som blifvit börjad på god
tro, och derföre icke heller något slags preskrip-
tion, hvarken häfd eller fatalier här ifrågakomma.
Föremålet för rättegången vore en sakrätt, som ej
kunde frånskiljas den ifrågavarande egeodomen eller
lupphöra förr än med Meijerska slägtens utslocknande.
Moijerska arfvingarne kunde således ej hafva från-
Iträdt densamma eller ;de jure vara skiljde derifrån,
emedan om än nägon bland dem formligen afsagt sig
den, hvilket ej blifvit visadt, så hade sådant blott an-
gått hans egen person och lifstid. Det betydde der-
före ingenting om kronan såit egendomen till Apel-
qvist, och då lemnat honom bättre rätt än kronan
sjelf egt, ty kärandernes sakrätt i egendomen hade
ändock stått qvar. De förmodade dock att vid be-
sagde köpsut kronans åtkomsthandlingar icke kom-
mit fram, och att Apelqvist säledes icke kunnat lag-
fara med köpet, samt att d-nua omständighet slutli--
gen orsakat den omförmälda åiergången af köpet.
Lika litet inverkade Riksens Ständers medgifyande,
att egendomen finge upplåtas till gymnastikinstitut;
det bevisade blott, att Ständerne icke fått kännedom
om Meijers salubref till kronan. Beträffande liqviden
med Meijerska sterbhuset, så avgick den ingenting
annat, än de till styckgjateriet hörande inventarier;
den var en :öljd af Ö. D. Meijers äld:te son, styck-
gjutaren Gerhard Moijers död, då K. M. ej tillät en-
kan Meijer att behålla styckgjuteriet, under hennes
dertill skicklige sons inseerde, hvarföre inventarierne
naturligtvis skulle arfvingarne ersättas. Kronans nu
omförmälde invändningar hörde således icke till sa-
ken. Detta vore äfven förhållandet med nådegåfvan
till styckgjutaren Meijers enka, emedan K. M. då bi-
föll hennes anhållan att behålla styckgjuteriet, hvilken
anbållan hon naturligtvis grundat på det vid köpslu-
tet. emellan .hennes svärfar ölverdirektören Meijer och
kronan fästede vilkoret, att styckgjuteriet skulle i e-
värdeliga tider bibehållas inom Meijerska slägten, så
hade K. M. säkerligen funnit rättvisa och billighet
fordra, att enkan bekom någon ersättning för den
skada henne tillskyndades derigenom, att styckgjute-
riet, emot hennes vilja, henne afbhändes. Det kunde
således icke autagas, att enkan Meijer för denna nå-
degåfva skulle ens för sir egen del frånträdt rättighe-
ten att bebo och disponera våningshusen i styckgju-
tåregården. Någon auanans rätt kunde hon icke af-
träda. :
Då advokatfiskalen Lindberg således icke visat, att
den sakrätt, öfverdirektörea Meijers arfvingar och ef-
terkommande ti!l styckgjutaregården egt, blifvit nå-
gongång afträdd eller gått förlorad, bestredo kärander-
ne säledes allt afseende på hans invändningar.
Advokatfiskalen ålades att d. 9 April afgifva slut-
lig förklaring i saken, men tilikäonagaf besagde dag,
att han då ännu icke bekommit vissa handlingar, dem
statssekreteraren för krigsärenderna skulle fått rege-
riägens befallning att tillställa honom, hvarförs målet,
vid förlust af all vidare rått vill talan för Å.F. Lind-
berg, utsattes till d. 23 i samma månad, då ÅA. F.
ingaf sin skriftliga slutförklaring. Hr A. F. gör defi
först en allmän och varierad framställning om pre-
skription, anseende vederparterne ej hafva förstått
detta, då de vägrat godkänna A. F:s åberopande af
preskription i denna sek. Den af käranderne på-
stådde evärdeliga nyttjande-, brukande- och disposi-
tionsrätt till ifrågavarande fastighet kan icke, säger
ÅA. F., betraktas annorlunda än som äganderätt, den
ie sålunda till denna egendom skulle förvärfvan. Af
örordningen d. 44 Mej 1805 borde de inhemta. detln
0: Bskriptionstiden för ätrjutande af ett fritt bruk och
)egagnande al denna egendom i mer än ett afseende ln
dlifvit af dem försuten. Vidare fann ÅA. F. brefyet d. )C
; Juli 4752, att öfverdirektörea G. Meijer, före går-
lens försäljande, icke dertill egt en fri och fullkomlig
gande- och nyttjanderätt, utan att den, i afseende l.
å deruti inrättade styckgjuteri, varit buaden vid vissa lo
nskränkningar och rättigheter, som varit kronan i
jelfva äganderättea förbehållne, emedan grunden för
aDs ansökning, att kronan ville inlösa egendomen,
lifvit hemtad från dö ersättningsanspråk kronan ägt
jr en 356 år förut verkställd större gjutning och för
en kostnad, som i sednoare tider på borrkranen blif-
it använd. Det var sålunda nödvändigheten tör kro-
an, att begagna det från egendomen oskijaktliza
etalistyckgjuteri, som grundlade och bestämde egen-
omsköpet, på det kronan kunde hafva frihet att af-
itta en oduglig och antaga en skicklig gjutare. oeh
å det verket, i saknad af en duglig gjutare uti Mei-
rska slägten, som förmådde inlösa styckgjuteriet icke
låtto gå i arf eller skulds betaande, hvadan kronao
nsåg för sig nyttigt och nödvändigt att til!handla sig5se
sendomen, med skyldighet för säljaren, Ö. D. Mei-5
r, hans arfvingar och efterkommande, alt slyck-
iutertet försvarligen föreståp, hvaremot han och de
ulie få bebo och disponera styckgjutaregården med
la våninogsrum och tillhörigheter, emot gårdens
iderhållands med nödige reparationer, och blef der-3p
re i nåder förordnadt, att i stället för lön och andrå
småner, som vora bemilde Meijer i egenskap af
;ngl. styckejutare på stat föruanade, ett visst årligt
ivode skullv bsstås tili handtverkares och arbetsolxs
iderhållande m. m., som borde vara i beredskap vid lay
refallande kronoarbeten. Häraf skulle påtagligen!Ta
nas, att kronan i och för styckgjuteriot eg4e medlTr
endomen oskiljaktiga rättigheter att fordra och sål I Fv
cen ePer hans rätts inoehafvare dermed förknippa).
skyldigheter att fullgöra, hvilka logingo i köpslutet, vi
h hvarigenom Meijerska arfvicgarn:s deruti tiller-
mås os a AR KR ÖP