SKapSmalt. Tra AlV UL IaDULIUaLaIv, HUV LoBEVv ra
examen och ej är det sagdt, att de äro de skicklig
ste, men många äro de, som haftgymnasiibetyg. Oc
med dettas erhållande bar vanligen gått så till, a
matheseos lectorn, som examinerat eleven i erithm
tik och de sex första böckerna af Euclides, äfven gi
vit betyg för de öfriga ämnena, oftast för kunskape
:som vida understiga dem, som instruktionen anbefa
der. Derefter har eleven åtföjt landtmätaren på mä
ningar och inhemtat det praktiska, som det hete
d. v. s. lärt sig staka linier, mäta med kedjan, puni
tera, ställa upp stativet och begagna diopterliniale:
allt saker, som snart sagdt hvilken som helst kan lär
på åtta dagar, lika väl som att göra becktråd. Del
efter har han sjelf fått verkställa mätringar. Och ha
har kunnat det; han har ju sett hur det går till
Men hvarföre mätningen går så till, och icke anDpoi
lunda, Get har han sällan haft hum om. Hen ha
kanske, och kanske icke, läst Euclidis sex böcker, oc
dermed nog. Om deras application på mätningen ha
sällan någon landtmäterielev baft idå. Han har säle
des blott idkat ett handtverk. Och det har legat
landtmätarens intresse, att så länge som möjligt bibe
hålla honom dervid: ty mätningen, det mödosammast
och minst -gifvande af förättnivgen, har af eleven blif
vit verkställd för godt köp, ofta för intet, och någo
gäng har han fått betala för nöjet att stå halfva elle
hela dagar i kärr och -:moras, våt och kall -om nedr;
delen af kroppen, under det solen genomstekte det
öfra. När vintern kommit och han ofta fram mo
Jul, i väta och köld så länge som möjligt trotsat kli
matets hårdhet, då har den, som varit van, att ifråt
morgon till afton vara i rörelse i fria luften, fått e1
glasskifva eller ritstift satt i sin hand och blifvit fast
spikad vid ett bord, för att räkna ut eller afkopier
en karta. Här kommer naturligtvis ej i fråga anna
än hur går det till, liksom för vedhuggaren, hun
går det till att föra yxan. När sedan eleven blifvit
försigkommen, har han tått verkställa delningar efte
uppdragne projektlinier; men hvarföre dessa voro så
eller så lagda, det har han ej fått ringaste kunskap
om. Sålunda förberedd och kunnig i det praktiska
begifver eleven sig till Stockholm en höst, för att läsa
ppå examen. Der får han ändtligen reda på, nota
bene om han vill och är flitig, hvarföre han dragi
diagonaler och gjort afskärningar, d. v. s. mätt på de!
sätt, som han brukat. Der får han veta hvarföre en
pollettruta just skulle betyda ett tunnland på han:
karta och sexton på hans kamrats, och många andra
saker, som han blir underkunnig om. Han får veta
skillnaden på vatten och luft, på jern och träd. Han
lär sig skilja sexradigt korn från tvåradigt. Han får
lukta på torr Alsickeklöfver och se bondbönsblommor
uppklistrade på papper. Han får veta hvad skattebonde
och kronobonde vill säga. Han får veta, att om han
tar examen, så får han beräkna befordringsrätt vid
landtstaten lika med kameralister, och det vigtigaste
af allt, han får lära att skrifva arfvodesräkningear, ifall
han ej kunnat det förut. Lull! lull! Hvyad ban får
veta och får lära mycket. Men hvad han icke får
Jära och icke får veta, det är .hvad han bordt få lära
af den landtmätare, som varit kans ledare under eleyv-
tiden; men som han ej heller af honom fått lära,
emedan denne troligen sjelf derom var okunnig, d.
Vv. S. att bedöma lokalerna, deras förmånlighet. och
hvad för deras bästa bruk och skötselär nödigt. Utan
denna kunskap kan aldrig något rättvist skifte med
säkerhet .uppgöras, och hårom blir han ej undervist.
Han får .dock lära mycket — — han får lära litet.
Sålunda utrustad inombords, idkar den nu mera
blifne auskultanten tre eller flera är det handtverk,
hån som elev bedrifvit, i egenskap af medhjelpare,
och slutligen, vill Gud och Konuogens befallnings-
hafvande, så blir han väl karl att på eget ansvar
verkställa hvad slags landtmäterigöromål som helst.
Nu tar han i sin ordning elev att mäta och sjelf, bi-
trädd af gode män, vanligtvis bönder, som likt sven-
ska bönder i allmänhet följa farfars och farfars fars
åsigter om marken och dess odling, beger han sig
ut på egograderingen. — Som auskultant har han ej
haft rätt att verkställa derna del af landtmäteriför-
rättningen; men nu, sedan han af brist på öfning
hunnit glömma hvad han till examen kan ba lärt om
jordarternas kemiska inflytande på vextligheten och
annat sådant, som vid graderingen kunde vara nyt-
tigt, skall han göra det. — Nu skall han eckså skifta
den sålunda uppskattade jorden till delegarnes bästa
båtnad; men aldrig har han fått lära hur deras båt-
nad genom lotternas gruppering så eller så bäst be-
främjas. — Han skall också gå jordegaren tillhanda!
med råd och upplysningar om bästa sättet för hans:
jordbruks förkofran; men sjelf har han aldrig lärt
förstå jordbruket. Och är det sålunda icke illa stäldt
med landtmäteriet ?
Kunna verkligen landtmätarne med skäl yrka pål
bättre inkomster så länge de verka på det sätt de nu
göra? De kunna det endast derföre, att så många
andra embetsmannastater äro jemförelsevis väl lönade,
itan att derföre göra på långt när det gagn, som
landtmäteristaten. — Men skall det allmänna, derföre
att det drygt lönar några bristfälliga inrättningar,
också göra det med alla andra? Visst icke!
Bet bör väl således först vara, och har kanske också
ill en stor del varit, Tit. Rybergs önskan att få det
rela af landtmäteristaten förbättrad. Men hyvarföre ej
änta tills förbättringarne lättare skola gå för sig?
Tvarföre öka mängden af de frågor, som för den blif-
ande riksdagen skola förekomma? Är det för att
listrahera den vid den stora frågan om Representa-
ionen? Den som utgör det uslas eller det godas lifs-
råga för kanske ännu en ruad tid; som ensam borde
örekomma för ständerna vid nästa möte, på det, ju
örr desto keldre, det skadliga måtte störta och det
yttiga uppstå; som ensam är tillräcklig att ta alla
rafter och aila förmågor i anspråk. — Bättre tyckes
et som det hade varit, om Tit. Ryberg låtit det egna
atresset hvila, och velat föranstalta möten af landt-
vätarne, på hvilka denne talrika embetsmannastat,
om med Sverges jordbrukare har så många relatio-
er, kunde få öfverlägga om Representationsförslaget
ch afgifva en opinionsyttring deröfver. Denna skulle
ikert ba ganska stor vigt bland de öfriga opinions-
stringarne, och landtmätarne hade i sin mon bidra-
t till den goda sakens framgång, hvarefter de med
opp Om framgång snart kunde bringa på tapeten sin
ngelägenhet, och fosterlandet fick glädja sig icke al-
nast åt dennes lyckliga afgörande, utan troligen åt
ånga andra och rationella reformer af vår inväfda,
ch nära på odugliga administration. Då skulle tro-
zen korpsens chef och de utmärkta förmågor, som
nas vid hans sida, synas i verksamhet, så hoppas
bm AM —-— — AV