SKapSmalt. Tra AlV UL IaDULIUaLaIv, HUV LoBEVv ra examen och ej är det sagdt, att de äro de skicklig ste, men många äro de, som haftgymnasiibetyg. Oc med dettas erhållande bar vanligen gått så till, a matheseos lectorn, som examinerat eleven i erithm tik och de sex första böckerna af Euclides, äfven gi vit betyg för de öfriga ämnena, oftast för kunskape :som vida understiga dem, som instruktionen anbefa der. Derefter har eleven åtföjt landtmätaren på mä ningar och inhemtat det praktiska, som det hete d. v. s. lärt sig staka linier, mäta med kedjan, puni tera, ställa upp stativet och begagna diopterliniale: allt saker, som snart sagdt hvilken som helst kan lär på åtta dagar, lika väl som att göra becktråd. Del efter har han sjelf fått verkställa mätringar. Och ha har kunnat det; han har ju sett hur det går till Men hvarföre mätningen går så till, och icke anDpoi lunda, Get har han sällan haft hum om. Hen ha kanske, och kanske icke, läst Euclidis sex böcker, oc dermed nog. Om deras application på mätningen ha sällan någon landtmäterielev baft idå. Han har säle des blott idkat ett handtverk. Och det har legat landtmätarens intresse, att så länge som möjligt bibe hålla honom dervid: ty mätningen, det mödosammast och minst -gifvande af förättnivgen, har af eleven blif vit verkställd för godt köp, ofta för intet, och någo gäng har han fått betala för nöjet att stå halfva elle hela dagar i kärr och -:moras, våt och kall -om nedr; delen af kroppen, under det solen genomstekte det öfra. När vintern kommit och han ofta fram mo Jul, i väta och köld så länge som möjligt trotsat kli matets hårdhet, då har den, som varit van, att ifråt morgon till afton vara i rörelse i fria luften, fått e1 glasskifva eller ritstift satt i sin hand och blifvit fast spikad vid ett bord, för att räkna ut eller afkopier en karta. Här kommer naturligtvis ej i fråga anna än hur går det till, liksom för vedhuggaren, hun går det till att föra yxan. När sedan eleven blifvit försigkommen, har han tått verkställa delningar efte uppdragne projektlinier; men hvarföre dessa voro så eller så lagda, det har han ej fått ringaste kunskap om. Sålunda förberedd och kunnig i det praktiska begifver eleven sig till Stockholm en höst, för att läsa ppå examen. Der får han ändtligen reda på, nota bene om han vill och är flitig, hvarföre han dragi diagonaler och gjort afskärningar, d. v. s. mätt på de! sätt, som han brukat. Der får han veta hvarföre en pollettruta just skulle betyda ett tunnland på han: karta och sexton på hans kamrats, och många andra saker, som han blir underkunnig om. Han får veta skillnaden på vatten och luft, på jern och träd. Han lär sig skilja sexradigt korn från tvåradigt. Han får lukta på torr Alsickeklöfver och se bondbönsblommor uppklistrade på papper. Han får veta hvad skattebonde och kronobonde vill säga. Han får veta, att om han tar examen, så får han beräkna befordringsrätt vid landtstaten lika med kameralister, och det vigtigaste af allt, han får lära att skrifva arfvodesräkningear, ifall han ej kunnat det förut. Lull! lull! Hvyad ban får veta och får lära mycket. Men hvad han icke får Jära och icke får veta, det är .hvad han bordt få lära af den landtmätare, som varit kans ledare under eleyvtiden; men som han ej heller af honom fått lära, emedan denne troligen sjelf derom var okunnig, d. Vv. S. att bedöma lokalerna, deras förmånlighet. och hvad för deras bästa bruk och skötselär nödigt. Utan denna kunskap kan aldrig något rättvist skifte med säkerhet .uppgöras, och hårom blir han ej undervist. Han får .dock lära mycket — — han får lära litet. Sålunda utrustad inombords, idkar den nu mera blifne auskultanten tre eller flera är det handtverk, hån som elev bedrifvit, i egenskap af medhjelpare, och slutligen, vill Gud och Konuogens befallningshafvande, så blir han väl karl att på eget ansvar verkställa hvad slags landtmäterigöromål som helst. Nu tar han i sin ordning elev att mäta och sjelf, biträdd af gode män, vanligtvis bönder, som likt svenska bönder i allmänhet följa farfars och farfars fars åsigter om marken och dess odling, beger han sig ut på egograderingen. — Som auskultant har han ej haft rätt att verkställa derna del af landtmäteriförrättningen; men nu, sedan han af brist på öfning hunnit glömma hvad han till examen kan ba lärt om jordarternas kemiska inflytande på vextligheten och annat sådant, som vid graderingen kunde vara nyttigt, skall han göra det. — Nu skall han eckså skifta den sålunda uppskattade jorden till delegarnes bästa båtnad; men aldrig har han fått lära hur deras båtnad genom lotternas gruppering så eller så bäst befrämjas. — Han skall också gå jordegaren tillhanda! med råd och upplysningar om bästa sättet för hans: jordbruks förkofran; men sjelf har han aldrig lärt förstå jordbruket. Och är det sålunda icke illa stäldt med landtmäteriet ? Kunna verkligen landtmätarne med skäl yrka pål bättre inkomster så länge de verka på det sätt de nu göra? De kunna det endast derföre, att så många andra embetsmannastater äro jemförelsevis väl lönade, itan att derföre göra på långt när det gagn, som landtmäteristaten. — Men skall det allmänna, derföre att det drygt lönar några bristfälliga inrättningar, också göra det med alla andra? Visst icke! Bet bör väl således först vara, och har kanske också ill en stor del varit, Tit. Rybergs önskan att få det rela af landtmäteristaten förbättrad. Men hyvarföre ej änta tills förbättringarne lättare skola gå för sig? Tvarföre öka mängden af de frågor, som för den blifande riksdagen skola förekomma? Är det för att listrahera den vid den stora frågan om Representaionen? Den som utgör det uslas eller det godas lifsråga för kanske ännu en ruad tid; som ensam borde örekomma för ständerna vid nästa möte, på det, ju örr desto keldre, det skadliga måtte störta och det yttiga uppstå; som ensam är tillräcklig att ta alla rafter och aila förmågor i anspråk. — Bättre tyckes et som det hade varit, om Tit. Ryberg låtit det egna atresset hvila, och velat föranstalta möten af landtvätarne, på hvilka denne talrika embetsmannastat, om med Sverges jordbrukare har så många relatioer, kunde få öfverlägga om Representationsförslaget ch afgifva en opinionsyttring deröfver. Denna skulle ikert ba ganska stor vigt bland de öfriga opinionsstringarne, och landtmätarne hade i sin mon bidrat till den goda sakens framgång, hvarefter de med opp Om framgång snart kunde bringa på tapeten sin ngelägenhet, och fosterlandet fick glädja sig icke alnast åt dennes lyckliga afgörande, utan troligen åt ånga andra och rationella reformer af vår inväfda, ch nära på odugliga administration. Då skulle trozen korpsens chef och de utmärkta förmågor, som nas vid hans sida, synas i verksamhet, så hoppas bm AM —-— — AV