mpmnnmonn tBnJnnnwmnAhh rsnsuJn—————
MONARKERSEj OCH SJÖOFFICERN.
AF A. LA GARDE.
En unz sjöofficer, beskyddad af grefve N...e,
men som af en serdeles skickelse aldrig varit i
Petersburg eller sett kejsaren, skickades med vig-
tiga depecher till kejsar Alexander, hvilken då
befann sig uti Wien. Här, liksom i sin egen huf-
vudstad, roade sig monarken att gå omkring till
fots på gator och alimänna promenader. Klädd
uti en enkel officerskappa spa!serade hans maje-
stät just på morgonen helt ensam, då han mötte
en af sina sjöofficerare, resklädd, med kurirstöflar,
och osäker till hvad sida af kejserliga palatset han
borde styra sin kosa. Alexander gick emot honom.
— Ni tyckes söka någon, min herre?
— Det är sannt, svarade sjömannen. Jag är
skickad hitsom kurir och har depecher att af-
Arnsa till kejsaren af Rysssland. Man har. visat
sag hit; Nyss anländ, vet jag ej till hvem jag
al vända mig att få företräde.
Alrxander, som tyckte om den un:a mannens
npuar och ärliga väsende, fann det narraktigt nog,
als ännu litet behålla siu inloznito.
Ni skulle inte träffa kejsaren nu, han är
utgången, men jag vet att han kan emotti3a er
klockan tu.
Samtalet inleddes på den vänligaste och mest
obesvärade ton. Czaren frågade officeren om bans
slägt, bans bana, hans förhoppningar, och får af
honom veta, att han helt ung gått in uti marinen
samt aldrig sett hofvet. Efter en och en half
timmas spatserande och språkande, vände Alexan-
der sig till sjömannen och sade vänligt:
— Min herre, ni kan lemna mig edra depecher,
ty jag är Alexander.
— Gyckel! svarade den andre skrattande; Ni
är visst kejsare, nil
— Ja, ryska kejsaren.
— Prat! lika mycket som jag är kejsaren
China! s
— Och hvarföre skulle ni ej vara kejsaren :
China?
— Åh jal det är sannt, på samma sätt som n
är kejsaren i Ryssland.
Allt mera road af ett misstag, som började