RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— Förliden Onsdag på förmiddagen bemärkte
en ung, snygg man vandra emellan ett par stadsvak
ter med dragna buggare öfver Norrbro upp till polis
kammaren. Man kunde icke förmoda annat, än at
mannen begått någon gröfre förbrytelse, och vore ei
för allmänna säkerheten vådlig person, Denna för
modan uttalades ock af flera, som tillfälligtvis kommt
att åskåda nämnde procession, och styrktes ännu me
deraf, att mannen infördes i de vid poliskammarer
befintliga rum, der brottslingar af alla grader hålla
under bevakning, i afvaktan på att inropas till ran
saknings undergående. Om den ifrågavarande perso:
nen, en tullvakt. ästare vid namn Carlsson, hade er
anmälan till poliskammaren inkommit, att han föregå
ende afton blifvit af en stadsvaktspatrull häktad för
olidighet och våld emot patrullkarlarne.
Men poliskammarens diarium upplyser, att Carls.
on, efter förhörets slut, genast blifvit ställd på fri foi
och hänvisad att vid vederbörlig domstol efter befo.
genhet utföra sin talan emot patrullkarlarne, hvilka,
om saken förhåller sig så, som vi hört berättas, svår-
ligen kunna undgå ansvar för sitt obehöriga och våld-
samma förfarande emot C.
Huru härmed rätteligen hänger tillsamman, derom
har man väl hört en berättelse, mycket lik många af
lessa, der polisbetjeningen klagan öfver oqvädingsord
ör det någon fördristat sig säga: herrn ska inte
rara kitslig,; men då anledning är att poliskamma-
ens hänvisning till domstol ej lemnas obegagnad, tor-
le man böra afvakta hvad en laglig undersökning kan
ippdaga.