RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Förliden Onsdag på förmiddagen bemärkte en ung, snygg man vandra emellan ett par stadsvak ter med dragna buggare öfver Norrbro upp till polis kammaren. Man kunde icke förmoda annat, än at mannen begått någon gröfre förbrytelse, och vore ei för allmänna säkerheten vådlig person, Denna för modan uttalades ock af flera, som tillfälligtvis kommt att åskåda nämnde procession, och styrktes ännu me deraf, att mannen infördes i de vid poliskammarer befintliga rum, der brottslingar af alla grader hålla under bevakning, i afvaktan på att inropas till ran saknings undergående. Om den ifrågavarande perso: nen, en tullvakt. ästare vid namn Carlsson, hade er anmälan till poliskammaren inkommit, att han föregå ende afton blifvit af en stadsvaktspatrull häktad för olidighet och våld emot patrullkarlarne. Men poliskammarens diarium upplyser, att Carls. on, efter förhörets slut, genast blifvit ställd på fri foi och hänvisad att vid vederbörlig domstol efter befo. genhet utföra sin talan emot patrullkarlarne, hvilka, om saken förhåller sig så, som vi hört berättas, svårligen kunna undgå ansvar för sitt obehöriga och våldsamma förfarande emot C. Huru härmed rätteligen hänger tillsamman, derom har man väl hört en berättelse, mycket lik många af lessa, der polisbetjeningen klagan öfver oqvädingsord ör det någon fördristat sig säga: herrn ska inte rara kitslig,; men då anledning är att poliskammaens hänvisning till domstol ej lemnas obegagnad, torle man böra afvakta hvad en laglig undersökning kan ippdaga.