vv vmummTm—— nO —m hmWh NN a OO ov AA PENNRITNINGAR FRÅN UPSALA. AF BERNARD. In. DET-GÅR-AN? OCH DET GÅR -ICKE-AN. snssss ta .. Sansen er mina damer — fruar i gemen samt fröknar och mamseller isynnerhet! Lålen eau de luce flaskan och vattenkaraffen vara, och sen er ej så ängsligt om efter något beqvämt ryggstöd! Kan väl vara att en liten svimning skulle klä er förträffligt och göra er, om möjligt, än mera intagande, helst när den exeqveras med sådan grace, som j i allt veten inlägga ..-:men jag försäkrar er, att här icke finnes ringaste anledning dertill. — Det är illa, förbaskadt illa ..... men tillfället kommer nog åter en annan gång. Här är nemligen icke fråga cm denna rysliga Det går-an-litteratur,, som — vore icke kammen och den konsträssiga flätan — skulle kunpa återföra ert skösa hår till 4700-talets barbari, eller komma det att resa sig skyhögt, samt af de fängslande lockarne bilda en gloria kring ert helgonansigte. Åh, nej! här afhandlas ett lingt mindre viådligt ämne: ett äktenskap — om ni nu nödvändigt viljen hafva ett sådant -— icke mellan man och qvinna, utan mellan — modet och konvenansen. Dessa båda makar föra, som vi alla veta, de enigaste och lycksaligaste lif året om, en rikti; smekmånad. Aldrig såg man så mycken ömse sidig kärlek, slafvisk eftergifvenhet och äkta tro het. Deras afföda är ganska talrik. Den kalla: med ett gemensamt slägtnamn: Det-går-an; — visserligen en vanhelgad och, efter alla de rys ligheter vi så nyligen i tal och skrift upplefvat k nske opassande benämning; men hvilken de fattiga språket ännu ej lyckats utbyta mot nå on annan bättre. : Vi lefva — som en viss fakultet år 183 yttrade till sin kansler — i smädelsens tide