aklig ull den a herr kammarjucnkaren Lagerstrahle
begångna våldsgerning, dertill råd eller hjelp gifvit
eller tagit befatteing med något af det gods, som vid
tillfället ränats, eller ens hafva vid dråpets verkstäl-
lande varit å samma rum der det skett; likväl och
som Lindberg sjelf erkänt, att han berörde afton,
just under det dråpet föröfvades, befunnit sig i när-
heten deraf, samt Lindberg, hvilken derförutan a:
allt hvad emellan honom och gerningsmännen förut-
gått, ljusligen kunnat inse och finna, att här ganska
bestämdt var fråga om ingenting annat än brottsligs
afsigters utförande, omöjligen bordt kunna undgå att
förnimma, att medan han i granskapet sig uppehöll,
väldsgerniogen utfördes, hbvarom han nästan i detsam-
ma fått bekräftelse, då han framkomreit till stället,
der den dräpne legat, med hvilkens införande å lasa-
rettet han varit behjelplig; men Lindberg det oaktadt
bvarken derstädes eller sedermera angifvit någon ar
de omständigheter, han om denna svåra wissgerning
) hade sig bekant, utan i stället hållit alltsammans doldt,
och kort derefter förfogat sig härifrån staden, obe-
stridligen endast för att derigenom försvåra efterspa-
ningarne och undkomma följderna; alltså pröfvade
kämnersrätten Lindberg i förhållande till denna sin
brottslighet hafva gjort sig skyldig till sådant straff,
som för delaktighet i missgerningar är stadgadt uti 64
Kap. 3 Missgernings-balken.
Lindberg ansågs dessutom skyldig till ansvar derför,
att han, samma dag han arresterades uti rådhushäk-
tet, Gå han skull: visiteras, öfverfallit vaktkoekten
Lundberg och på väldsamt sätt fattat med begge häa-
I derna bakifrån om hans hals, tryckt honom framstupa
Imot golfvet och tilldelat honom med knuten näfve
en stöt för bröstet. För dessa förbrytelser dömdes
Lindberg, att i ena bot mista äran och böta tillsam-
imans Trebundradesjutton Rdr 46 sk. Banko, eller, i
brist af tillgång, att undergå tjuguåtta jagars fångelse
vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt och fem
års arbete å Södra korrekt onsiurättningen (deraf 5
år för sin delaktighet i mordet och rånet å kammar-
junkarea Lagerstråhle).
Mot qviessersonen Lovisa Christina Julin förekom-
mer, i afseende å hennes medvetande om dråpet å
kammarjuskaren Lagerstråble, enligt bennes egen be-
rättelse och hvad under ransakuingen inlucne omstän-
digheter gifva vid handen, aut hoa Lördagsaftonen d.
tionigten Lindberg, hvilken under förrmälan att han i
Westerås råkat Julins moder och kunde om henne
meddela underrättelser, anmodat Julin att vara honom
följaktig till Kungsholmen, der Lindberg uppgaf sig
ämna möta några bekanta, utan att ban nämnde de-
ras namn eller afsigten med sammanträffandet; att
Julin härpå gjort sällskap med Lindberg, hvilken, då
de antommit midt på Kuagsholmsbron, upphät et
gällt hvisslande, som ban, då de anländt längre fram,
ungefärligen till Lazarettsporten, förnyat, hvarpå en
annan hvissling från trakten af Kungsholms kyrkan
litit böra sig, utan aut Julin af dessa igenkännicsgs-
tecken dragit misstanka att något brottsligt företag
varit å bane; att på IHandtverkaregatan nedanom
KungHolms kyrka Julia och Lindberg mött tvenne för
Julia obekante personer, i hvilka hon sedermera igen-
sänt tapetserareårlingen Lindqvist samt nu döde ma-
chinisten Eiman och af hvilka Lindqvist, sedan han
sökt göra s:g underrättad hvem Julin vore, yttrat till
Lindberg, som ordea fallit: vi kommo för sent, det
är redan stangdt, om meningen med hvilket yttrande
Juia dock icke gjort sig någon föreställning; att, se-
dan saickarelärlingen Wahlberg och förgyllarelärlingen
43:de sistl. Januari sammanwäffat med förre korrek-.
Boman älven tillkommit och blifvit, likasom Julin och
Lindberg, af Lindqvist undfignade med bränvio ur en
butelj, Boman begi!vit sig ensam längre upp åt Kungs-
bolmen, hvaremot Lindberg och Julin återvändt öf-
ver Kungsholmsbron till Tegelvacken, på något af-
ständ efterföljde af Lindqvist, Wah!berg och Ekman;
att Lindberg och Julin, hvilken omsider dragit sig till
minnes hava under densa vandring mött okinde herr
kammarjunkaren Lagersträble v:d östra ändan af Nya :
Kungshotmsbron etler början af Tegelbacken, bliivi
nästan omedelbart derefter upphunne af Lindqvist,
Wahlberg cch Ekman, af hvilka den förstnämnde ryckt
Lindberg i armen, under yttrande: vi ska skynda
oss, hvarpå Lindberg, utan att Julin kände i hvad
afsigt, återvändt över bron med Lindqvist och Wah!-
berg, deremot Ekman qvarstacnat i hanne: grannskap
och föjt henne på nägot afstånd, hyarunder, sedan
Julia någon stund samtalat med en i uniformskappa :
klädd dit anländ mansperson, boktryckerikonstförvand-
ten Sjöström gående samt bruksidkaren Owen och
drängen Jansson åkande färdats förbi, hvilket ock af
dessa personers afgifae vittacsmål vilsordas; att Ju-
lin, som förnekat hvad bruksidkaren Owen och dräa-
sen Jansson uppgilvit, att hon skulle likasom med af-
igt ställt sig i vägen för slädan, deruti de åkt, och
lervid under hånskratt yttrat, enligv Owens utsago:
,hvarför kör ni icke på mig, men enligt drängen
Janssons berättelse: kör icko på rmig,, icke under det
on sålunda uppebålliv sig vid Tegelbacken förnummit
rågot skrik eller oväsende, soi kupnat giva henne
inledning mis:tänka att wägot brott löröfvades; att
julin, en kort stund efter det Owen och drängen
jansson kört förbi, förenat sig utanför parmätareso-
tället vid Tegelbacken med machinisten Ekman, men
traxt dergå åter skiljt sig från honom, och awnat
egifva sig hem, då hon i hörnet af Clara Westra
Kyrkogata blifvit upphuanen af snickarelärlingen Wah!-
erg, som erdasi frågat henne om Lindqvist och Lind-
ierg gåvt förbi, men icke, såsom Wahlberg påstätt,
mnämnt det ringast?, som kuanat hänsyfta på detarf
lem begångna brottet; att sedan Julin blivit al Wabl-
erg beledsagad till början af Fredsgatan, hon der-
rån easam begifvit sig å väg hem, och icke vidare
öre sitt häktande träffat Lindqvist, Lindberg, Watl-
erg eller Ekman, sami att Julin om den å herr kam-
rarjunkaren Lagerstråhle begåogna våldsgerning icke
rhållit kännedom förr än påföljande Måndag, då hon
f tidningarne inhemiat hvad som skett, utan att dock
ulia hvarken dessförinnan eller sedermera för någon
ppgilvit hvad hon om tilldragelserne kände, utan
värtom, då hon Tisdagen d. 46 sistl. Jan. blifvit till
ongl. poliskammaren upphämtad och derstädes af ps-
sbeijenihgen i närvaro af tilltalade Lindqvist, Wahi-
erg och Ekman tiillspord hvad hon om gersingen
ede sig bekant, förnekat såväl derom all vetskap som
tt hon föregångne Lördagsafton med vågon af desse
Italade varit i sätiskap, hvilket hon örst vidgårt
dan hon med häkte blifvit hotad; och alldenstund
aenam hvad sälrnda fäörakammit. är vardat ådagalagt
mr. LS IL
ut
hi
sa
ta
ku
de