MMMM
nyckfull och obstinat för mercniskors planer med
mig — satt mig på tvären och dragit mig allde-
les undan allt för tydliga anmaningar och vinkar
att binda mig. vid familjen.
Jag var nu i ett besynnerligt tillstånd af glädje
och obeslutsamhet och funderingar, som satte mig
allt mer och mer myror i hufvudet och under
detta uppsköt jag dag från dag att besöka den
älskvärda familjen, ty jag ville — innan detta
skedde — hafva fattat ett verkligt beslut. Men
— ett dylikt var ej så godt att fånga i flygten,
och jag beslöt slutligen att — — ingenting be-
sluta förr än jag ännu en gång sett saken på
nära håll, Jag utrustade mig således en vacker
dag med mina allra skarpaste glasögon, och van-
drade gatorne igenom, tills jag kom till det stora,
vackra hus, som den omtalade familjen kallade
för sitt. Jag ringde på klockan. Portvaktaren
öppnade genast; fortare, tyckte jag i min inbill-
ning, än han det någonsin gjort förut. Med snabba
steg hörjar jag att ila trappan uppföre, men —
inemot slutet deraf blifva de dock betänksammare,
Allt var så högtidligt, tyckte jag.
I tamburen kom den välkände gamle tjenaren
och tog utaf mig öfverrecken, och jag tyckte mig
bemärka ett visst skälmskt leende omkring den
gamles rund. Ahal — tänkte jag — man an-
ser mig redan som en friare, som en tillkom-
mande måg i huset, eller så der bortåt, och med
klappande bjerta insteg jag i sällskapsrummet. Der
var sig allt likt, men äfven olikt, ty jag märkte
ej den ringaste angelägenhet att få behålla mig,
utan allt hade återgått i silt fordna, något stela
skick. Jag gjorde mina vanliga reflexioner om
väderleken, och frun frågade: hvad befalles? Jag
frågade litet om familjen, och berrn svarade gäs-
pande. Jag frågade slutligen buru den systerliga
trun befann sig, och sedan jag efter en hostning
upprepat denna fråga ett par gånger med allt