icke varseblifvit om från Almgren skett något ti
grepp, tillika med Wahlberg, Örnström, Sjöholm oc
Löfqvist skyndat derifrån öfver Nya bron till Sillhof
-Igränden å Blasiiholmen, der Örnström ur sin ficl
Jupptagit en plånbok och börjat bläddra i deruti b
fintlige papper, bland hvilka han efter något betral
tande påfunnit en sedel å sexton skillingar bank
; I hvarefter Örnström lemnat plånboken med dess öfrij
linnehåll till Lindqvist, som kastat det på gatan; at
sedan Löfqvist skiljt sig från de öfrige, Lindqvis
Wahlberg, Örnström och Sjöholm begifvit sig ti
Lindqvists bostad hos sin husbonde, tapetseraren W
sterlund, hvarifrån dock efter en stund Lindqvist oc
I Woahlberg åter förfogat sig till Sillhofsgränden och til
I varatagit den der qvarlemnade plånboken jemte paj
peren, som legat kriogspridda å gatan och tagit, de!
med sig hem, der plånboken och papperen ånyo :
Lindqvist, i Wahlbergs, Örnströms och Sjöholms nä
lvaro blifvit undersökte, utan att dock några pennir
lear dervid påträffats; att morgonen derpå Lindqvis
I Wahlberg, Örnström och Sjöholm, efter att hafva
Lindqvists bostad tillbragt natten, tillsammans utgåt
och sedan Lindqvist, på Örnströms inrådan, kaste
förenämnde plånbok jemte papperen, uti förstugan ti
ett vid lilla ingången från Enkhusgränden till Cai
den XIII:s torg beläget spisqvarter, der de seder
mera återfunnits, besökt ett näringsställe uti hu
set JM 4 vid Strandgatan, der Lindqvist för den se
del å sexton skillingar banko, som, på sätt föru
är nämdt, i plånboken funnits och hvilken Örnströn
lemnat till Lindqvist såsom betalning för det hal
ho3 Lindqvist fått tillbrioga natten, intagit oci
bjudit de öfrige på förtäring, hvarefter de vid ut
gången från mnäringsstället skiljts åt; samt att Lind
qvist sistl. Nyårsdag sett snickarelärlipgen Wahlbert
inpebafya en näsduk, som han uppgifvit hafva blifvi
tillgripen från den person, som natten till den 34
December å Skeppsbron öfverfallits, utan att dock
Lindqvist, som bestridt Wahlbergs och snickarelärlin.
gen Bergs sammanstämmande utsagor dervid, at
Lindqvist till Berg lemnat berörde, sedermera af Berg
bos brödförsäljerskan Sellström pantsatte och hos hen-
ne anhållne näsduk, med densamma eller något a!
de öfrige bankobokhållaren Almgren frånhände pen-
ningarne, än som ofvan är nämndt, tagit befattning.
Örnström, Sjöholm och Löfqvist hafva förnekat allt
hvad Lindqvist om dem uppgivit, och Wahlberg har
gjort en uti de fleste omständigheter från Lindqvists
afvikande berättelse, samt äfven påstått L. efteråt
hafva uppgifvit, att han med kofoten slagit tit. Alm-
gren. Kämnersrätten har väl funnit sannolikt, att
Lindqvist varit den, som öfverfallit tit. ÅA. och till-
delat honom slaget, men likväl ansett honom icke
kunna mot sitt nekande fällas till ansvar för annat
än delaktighet, enligt 61 Kap. 3 och 4 S, jemfördt
med 20 Kap. 9 8 Missgernings-balken.
För tillerepp af ett skålpund till 32 sk. skattadt
tagel, från sin husbonde, har Lindqvist blifvit dömd
till ansvar efter uppgifne lagrum.
Lindqvist var äfven angifven att hafva spelat ma-
riage, men ansågs ej derigenom hafva gjort sig skyl-
dig till ansvar.
Likaledes ansågs Lindqvist ej böra fällas till ansvar
för det han, enligt eget erkännande, skulle stulit en
pennknif från professor Brantinz. enär denne förkla-
rat, att han ingen pennknif mistat; deremot ansågs
han saker till ansvar för första resan fylleri, emedan
ban befanns full då ban häktades.
Vidkommanrde slutligen den grymma våldsgerning,
som på Nya Kungsholmsbrou Lördagsaftonen den 13
nästlidne Januari föröfvats å herr kammarjunkaren G.
R. Lagerstråhle, har Lindqvist afgifvit en bekännelse,
som väl i det hufvudsakligaste öfverensstämmer med
hans uppgifter i poliskammaren, men dock torde böra
för sammankangets skull här återgifvas. Han har
nemligen bekänt: att han, som af murarelärlingen
Engblom (en äldre person) först blifvit inledd på tan-
ka att genom brott förskaffa sig penningar, den 43
Januari erhållit besök på sin mästares verkstad af nu
mera döde machinisten Ekman, som föreslagit L. att
samma afton å Kungsholmen öfverfalla en hökare-
betjent, för att med våld aftvinga denne penningar;
att, sedan L. härom underrättat snickarelärlingen
Wahlberg, som förklarat sig villig att i företaget del-
taga, och Wahlberg tillika för det af Lindqvist från
hans husbonde tillgripna tagel anskaffat bränvin uti en
champagnpebutelj, som lärlingen Berg af bokhållaren
Hångelin lånat; hade Lindqvist, som försett sig med
en klädhängare af något öfver en alns längd, jemte
Wehlberg, begifvit sig ut åt staden, och erligt öfver-
enskommelse klockan något före Nio på aftonen å
Stadssmedjegatan sammanträffat med förenämnde Ek-
man och förte korrektionisten Lindberg, som Ekman
sagt sig hafva tillkallat, för att vara dem följaktig; att
öfverenskommelsen att öfverfalla och råna hökarebe-
tjenten pu blifvit mellan dem alla träffad, hvarvid
Lindberg förklarat sig böjd för delaktighet i företaget
och yttrat till de öfrige: att de skulle skynda sig;
att de alla fyra derpå åtföljts till Gustaf Adolfs torg,
der i början af Fredsgatan Lindberg skiljt sig från
de öfrige, för att förena sig med qvinspersonen Ju-
lin, som de derstädes mött åkande bakpå en släda;
alt L,, Wahlberg och Ekman deremot fortsatt Vvan-
dringen öfver Kungsholmsbron till granskapet af Kungs-
bolmstorget; men, då de funnit den sökte hökarebe-
tjenten redan vara bortgången från boden, som varit
stängd, hade de genast återvändt, och nedanom Kungs-
holmskyrkan sammanträffat med Lindberg och Julin,
hvarvid Lindqvist underrättat Lindberg att bodenre-
dan varit stängd; att Lindqvist, Wahlberg, Ekman
och Lindberg då ånyo: gått i samråd, och med hvar-
andra öfverenskommit att göra rån och våld å hvem
helst de under vägen kunde på tjenligt ställe anträffa;
att, medan de härom samtalat, förgyllarelärlingen Bo-
man händelsevis ankommit och af Lindqvist blifvit
uppmånad att vara dem följaktig, utan att dock på
minsta sätt underrättas om deras afsigt, men Boman,
som vägrat att åtfölja dem, hade, sedan han med
bränvin blifvit undfägnad, skiljt sig ifrån dem, hvarpå
Lindberg och Julin, gående förut, samt Lindqvist,
Wahlberg och Ekman straxt efteråt tagit vägen öfver
K nnochalmehran vid hvarg äctra ända allar härian af