NYKÖPINGS FAKTORIBOLAGS KONKURS I MH 86 och 88 af detta blad återfinnas bolat männens besvär öfver Svea hofrätts utslag, hva genom bolaget förklaras i konkurstillstånd, och JM IA den förklaring, hvarmed dessa besvär bolagets borgenärer bemöttes; här följer. bola; männens påminnelser vid. bemälde förklaring: St. ÅA. K. Efter att hafva genomläst det sammanträdespro koll, som borgenärerne i Nyköpings bruksoch fak tibolags konkurs låtit aflemna i stället för underdåt förklaring öfver våra hos E. K. M. i underdånigl anförda besvär i fråga om E. K. M:s och rikets Sv Hofrätts behörighet att samma konkurs upptaga, ha! vi funnit anledning till några anmärkningar, dem underdånigst utbedje oss att härmed få till nådig pri ting framställa. Uti det af en bland bergenärerna upplästa anförant som af de öfriga blifvit antaget och sålunda utgör fi klaringen, finnes väl en uppfattning af vår besväl skrifts innehåll, men bestående endast uti en utploc ning af omotiverade satser, hvilka naturligtvis mås missbaga dem, som finna sin fördel strida deremc och man har på detta sätt lyckats sammansätta n gonting, hvarmed man funnit sig sjelf nöjd, utan a oroa. sig med hvad man skulle vederlägga, nemligt sjelfva bevisen för hvad man önskat icke finna bevi: Man har tvertom kommit i tillfälle att förvåna s öfver de förnekade, ej ens uppfattade sanningarn såsom öfver oförnuft och vidunderligheter. Det är detta sätt, som man med alldeles öfverflödig kon och omständlighet bevisat, huru det skulle kunna til gå, att ett bolag, ställdt på löpande aktier, upplån: millioner och aktieegarne stoppade dem i sin ficka utan att sedan kunna åtkommas — likasom behö det någonsin förnekas, att så kan tillgå, utan att fe mot någon lag, ifall man finner långifvare, som nöj sig med sådana lånevilkor. Har långifvaren lemn; sitt lån utan annan säkerhe?, än att han trott si känna, att bolagsmännen utgöras af både rättskaffer och förmöget folk; så har han glömt, att det foll hvaraf bolaget består, är alldeles okändt, emedan -bq laget aldrig förbundit sig att utgöras afvissapersone samt att följaktligen, såsom han sjelf uttrycker si; ipgen menniska finnes, som ansvarar för detta bolag handlingar. Huru -hederligt folk de aktieegare än måt: vara, som: gjorde lånet och stoppade det i sin ficka så snart låpgifvaren visste, att det bolag, han pri kade ut för, var ställdt på aktier till innehafyv: ren, måste han väl föreställa sig, att dessa hederlig aktieegare kunde i morgon öfverlåta aktierna, (oc hvarföre icke äfven de på dem lyftade penningarna till andra personer; för: hvilka; hederliga eller ej, d icke-voro-skyldiga att ansvara. Och när långifvare detta visste, huru kunde han då tro sig uti aktieian: hafvarnes personer ega någon säkerhet? Imedlertid saknas här visst icke anledning att bi klaga. den, som icke ser sig för. — Men huru unde; låta att se sig för:med personer, som i förväg reser verat sig att icke ansvara, att icke vara annat än al tisinnehafvare, och icke göra tillskott? Huru förun dra sig deröfver, att när ofördelaktiga konjunkture komma eller verket skötes illa (hvilket ingen aktie egare ensam kan hindra) och bolaget ej kan göra rät för sig, också ingen bolagsman mer finnes, och at aldrig någon funnits, (såsom ansvarig för bolaget) Har man då någonsin gifvit lånet på annat vilkor än att bolagsmännen voro fria från betalningsskyldig het? Eller skall man ej bindas af do vilkor, man sam lyckt? — Men på detta sätt, säger man, skulle ju al drig lån kunnat begäras — aldrig förnuftigtvis lem nats! Nej, ickeZannorlunda än mot säkerhet i reali teter, fast egendom, tillverkningar. All derutöfve sträckt kredit var vådlig för långifvaren — lika vådlig som inköpandet af aktier, hvarigenom man utsatt sig föralldeles enahanda äfventyr. Det ena sked de, likasom det andra, i förhoppning på konjunk