NYKÖPINGS FAKTORIBOLAGS KONKURS
I MH 86 och 88 af detta blad återfinnas bolat
männens besvär öfver Svea hofrätts utslag, hva
genom bolaget förklaras i konkurstillstånd, och
JM IA den förklaring, hvarmed dessa besvär
bolagets borgenärer bemöttes; här följer. bola;
männens påminnelser vid. bemälde förklaring:
St. ÅA. K.
Efter att hafva genomläst det sammanträdespro
koll, som borgenärerne i Nyköpings bruks- och fak
tibolags konkurs låtit aflemna i stället för underdåt
förklaring öfver våra hos E. K. M. i underdånigl
anförda besvär i fråga om E. K. M:s och rikets Sv
Hofrätts behörighet att samma konkurs upptaga, ha!
vi funnit anledning till några anmärkningar, dem
underdånigst utbedje oss att härmed få till nådig pri
ting framställa.
Uti det af en bland bergenärerna upplästa anförant
som af de öfriga blifvit antaget och sålunda utgör fi
klaringen, finnes väl en uppfattning af vår besväl
skrifts innehåll, men bestående endast uti en utploc
ning af omotiverade satser, hvilka naturligtvis mås
missbaga dem, som finna sin fördel strida deremc
och man har på detta sätt lyckats sammansätta n
gonting, hvarmed man funnit sig sjelf nöjd, utan a
oroa. sig med hvad man skulle vederlägga, nemligt
sjelfva bevisen för hvad man önskat icke finna bevi:
Man har tvertom kommit i tillfälle att förvåna s
öfver de förnekade, ej ens uppfattade sanningarn
såsom öfver oförnuft och vidunderligheter. Det är
detta sätt, som man med alldeles öfverflödig kon
och omständlighet bevisat, huru det skulle kunna til
gå, att ett bolag, ställdt på löpande aktier, upplån:
millioner och aktieegarne stoppade dem i sin ficka
utan att sedan kunna åtkommas — likasom behö
det någonsin förnekas, att så kan tillgå, utan att fe
mot någon lag, ifall man finner långifvare, som nöj
sig med sådana lånevilkor. Har långifvaren lemn;
sitt lån utan annan säkerhe?, än att han trott si
känna, att bolagsmännen utgöras af både rättskaffer
och förmöget folk; så har han glömt, att det foll
hvaraf bolaget består, är alldeles okändt, emedan -bq
laget aldrig förbundit sig att utgöras afvissapersone
samt att följaktligen, såsom han sjelf uttrycker si;
ipgen menniska finnes, som ansvarar för detta bolag
handlingar. - Huru -hederligt folk de aktieegare än måt:
vara, som: gjorde lånet och stoppade det i sin ficka
så snart låpgifvaren visste, att det bolag, han pri
kade ut för, var ställdt på aktier till innehafyv:
ren, måste han väl föreställa sig, att dessa hederlig
aktieegare kunde i morgon öfverlåta aktierna, (oc
hvarföre icke äfven de på dem lyftade penningarna
till andra personer; för: hvilka; hederliga eller ej, d
icke-voro-skyldiga att ansvara. Och när långifvare
detta visste, huru kunde han då tro sig uti aktieian:
hafvarnes personer ega någon säkerhet?
Imedlertid saknas här visst icke anledning att bi
klaga. den, som icke ser sig för. — Men huru unde;
låta att se sig för:med personer, som i förväg reser
verat sig att icke ansvara, att icke vara annat än al
tisinnehafvare, och icke göra tillskott? Huru förun
dra sig deröfver, att när ofördelaktiga konjunkture
komma eller verket skötes illa (hvilket ingen aktie
egare ensam kan hindra) och bolaget ej kan göra rät
för sig, också ingen bolagsman mer finnes, och at
aldrig någon funnits, (såsom ansvarig för bolaget)
Har man då någonsin gifvit lånet på annat vilkor
än att bolagsmännen voro fria från betalningsskyldig
het? Eller skall man ej bindas af do vilkor, man sam
lyckt? — Men på detta sätt, säger man, skulle ju al
drig lån kunnat begäras — aldrig förnuftigtvis lem
nats! Nej, ickeZannorlunda än mot säkerhet i reali
teter, fast egendom, tillverkningar. All derutöfve
sträckt kredit var vådlig för långifvaren — lika vådlig
som inköpandet af aktier, hvarigenom man utsatt
sig för- alldeles enahanda äfventyr. Det ena sked
de, likasom det andra, i förhoppning på konjunk