BIET ANHÅLLER OM UPPSKOF.
I Representatiousfråzan spelar Svenska Biet e
roll, som i dess ställning visserligen är gansk
begriplig, men icke desto mindre visar sig räl
löjlig. Af en dess artikel i förrgår kallad: Skyn
Idar det verkligen så mycket med antagandet c
det nya Representationsförslaget? ser man Bic
tvunget, par la force des chosesn, i representa
tionsväg åtminstoue vara så pass hunnet, att de
örmäler sig gilla det -hv:lande förslagets grund
principer. För att hkväl för sig och sitt koter
vinna tid — hvilket numera synes vara det end
återstående, som detta sällskap hyser något bop;
om att kunna tilkämpa sig, enär det finner si
sak ohjelplicen förlorad, och sådan, att den nöd
vänd gt törr eler sednare måste gå under — fö
att, med ett od, vinna tid och uppskof, fram
kommer Biet med den hemställan till allmänhe
ten, om icke ändock det bästa skulle vara, at
icke just nu antaga det bvilande Representations
förslaget, utan på den blifvande riksdagen alle
nast antaga detta förslags grunder, för att på den
utarbeta ett nyll förslag, som skulle vara frit
ifrån alla möjliga fel i tillämpningen, detaljern:
och partierna.
Utom att hvar och en lätt begriper, det Biet
hela mening härmed ingen annan är, än att möj.
ligen !å njuta frukten af det gamla ordspråket
ien som vinner tid, vinner alt; så ligcer för
hvar mans ögon det oförnuftiga i denna proposi-
tion uppenbart genom följande enkla slutledaing.
Biet gillar, som inan ser, lika med Aftonbladet,
Degligt Allehanda och bela pressen, det hvilande
representat onsförslagets grunder. Nåväll Antag
nu vid den blifvande riksdagen detta representa-
t:onsförslag i sin helhet, så är det till en början
sifvet, att erunderna följa med. Della kan föj-
aktligen sje fva Biet ingenting bafva emot. Men
Detaljförbättringarne? Ja, dessu är det just som
oändligen Jättare och bättre låta sig göras under
den nya form för riksdagen, hvilken genom det
antagna representat onsförsaget då redan vore
satt i verksamhet, än under den nuvarande riks-
dagsformen, hvarvid det kan tagas för afgjordt,
att fenom det med full fart arbetande partisinnet,
skråandan och priv:legiintressena, i förening med
fyrkammarsystemets hela hindersamhet, dessa för-
bättringar, åtminstone så fullkomliga som Biet nu
straxt på förhand fordrar dem, aldrig skulle kom-
ma till stånd.
Dagsklart följer således, att, äfven i den af Biel
uppkastade frågan, största fördelen (för sjelfva de
ler detaljförbittringarnes vinnande) ligcer i anta-
sandet af Representat:onsförslaget i sin helhet, så-
lant det är; enär dymedelst allt efteråt kan er-
vållas, som man med skäl bör önska; men, i mot-
att fall, ingenting annat blir af, än ett evigt och
upphörligt hvilande ifrån riksdag till riksdag, då
nan med visshet kan förutspå, att, likasom Mar-
olphus aldrig i skogen kunde finna ett träd, hvari
an ville hänga, ultrapartiet icke någonsin lärer
ycka alla detaljer i förslaget, vara sig så till nöjes,
tt det utan axelryckningar och bedröfliga miner
emnar dem sitt hifa!l.
emmens— — ji