— — 777 —X —— LV
sig undan ett helt qvartal. Hafva vi månne våt
eler torrt i Sverge, för närvarande? Om de
Isednare skul!e vara fallet, ack, hvad jag då gerns
ville skänka min moder, fosterjorden, den dryga
vattenportion, som mig dagligen tilldelas! — Och
detta var kapitlet om väderleken... Nu till
årsvexten. Hvetet lofvande, Rågen mer än lof-
vande, Hafre, total missvext, af det skäl, att det
icke sås sådan säd i detta lyckliga land — och
detta var kapitlet om årsväxten...
Nu, slutligen, till kapitlet om Sverge, det gamla,
kära, fattiga, oförgätliga Sverge, hvars son det ut-
gör min högsta stolthet att vara. Jsg har alltid
af själ och bjerta älskat mitt sköna fädernesland,
men först nu, då jag är skiljd från detsamma,
har jag fattat djupet och betydelsen af denna he-
liga kärlek, som man bör kalla den första, eme-
dan man insuper den med modersmjölken. Se-
dan, då man hunnit blifva aderton eller tjugo år,
kommer den andra kärleken, den der, som gör
så rasande ondt i hjertåt, Och som uppvickes af
en liten svärt-, brun-, blå- eller gråögd sötunge,
103 hvilken mean i sin blindhet ser miljarder be-
hag, dem ofta icke något annat menniskoöga är i
stånd till att upptäcka. Men denna villa skin-
gras så småningom, om icke förr, dock bestämdt
efter brölloppe!, och det felfria idealet står nu
der, blottadt på behag, likt ett aflöfvadt fikona-
träd. Hvad har man väl nu qvar... utom dea
första kärleken, den ädla, den upplyftande, den
oförgängliga kärleken till fosterlandet? Al annan
kärlek är i grunden egennyttig, men icke denna.
Af sin- älskarinna vill man haiva kyssar m. m.
a. m., al sina föräldrar pengar eller goda råd, al)
sina vänner nöje och ofta understöd, men af sin!