sökt skydda, endast är ett tomt begrepp, så länge
ej valrätten samfåldt utöfvas af folket, i fråga om
de ombud, som skola utöfva dess lagstiftande makt
och beskattningsrätt? Kan det väl längre vilja
motstå det allmänna tänkesättet om nödvändighe-
ten af en verklig folkrepresentation: och vore det
väl ens tänkbart att det kunde det, om försam-
lingarne å sin sida, och alla förståndige och in-
I flytelseägande män, innan valsedlarnes afsändande,
öppet och allvarligt uppmanade de röstberättiga-
de prestmännen att behjerta saken?
Hvad Borgareståndet beträffar, borde man väl
nu kunna hoppas ett lyckligare resultat al valen,
än någonsin förut. Städernas borgerskap måste
hafva. tillräckligt erfarit, huru ringa skydd det
haft och har af ståndsrepresentationen. Det ber
redan länge visat en synbar likgiltighet för den-
samma. En stor del städer hafva, för att kunna
minska riksdagsarfvodena, sändt såsom riksdagsmän
borgmästare, embetsmän, eller andre personer, som
man väl vetat endast åsyftat att på riksdagsvägen
finna ett högre embete, en bittre inkomst för sig,
och gerna för detta uppoffrat det allmänna och
hela staden. Ståndet har visat sig ega så ringa
tillit till sina medständer och sin egen riksdags-
inflytelse, att det heldre sjelf förklarat borgerska-
pets vigtigaste fråga, näringsfriheten, vara beroen-
de af Regeringen allena, ön att yrka den behandlad
samfäldt med medstånden. Borgerskapet borde dess-
utom längesedan funnit, att ståndsfördelningen gif-
ver det inga garantier i förhållande till de kostna-
der, riksdagsunderhållet medför; samt att privilegi-
erna egentligen är för detsamma ett tomt ord, då-
allmänna lagens bestämmelse om sättet för bur-
sksps vinnande alltid beror af de tra stånden, att
gemensamt med Konungamakten förändra. Indi-
viduelt betraktadt skall borgerskapet vinna genom
de samfåldta valen, emedan deltagandet deri a!
städernas hela valberättigade befolkrling gifver åt
deras representanter större anseende och inflytel-
se, och den nu föreslagna proportiozen emellan
städernas :och landets representanter lagligeh bbr
underkastad en jemkning alltefter det förhållande
emellan. deras och landets befolkning. och förmö-
genhet, som fraradeles närmare låter sig bestäri-
mas. Det synes äfven af den opinion, som börjat
uttryckas i rikets städer, att tänkesättet om det
nya representationsförslagets lämpligare beskaffen-
bet än vår gamla riksdagsordning, är temligen
på väg att der blifva allmänt; och då de bittills
orepresenterade klasserna säkert ansluta sig till den-
na opinion, torde nog äfven i detta afseende de
röstaudeborgrarne finna sig, nu, mera än förut,
uppmanade att göra sina val med all möjlig kluk-
het och, besinning, så att ståndets representanter
komma att:åt det vinna nationens erkänslå och
förtroende. Visserligen kunna flera förhållanden
hindra de väljande, att vid valen helt och hållet
följa sin. öfvertygelse angående - personerna. För
en hel bop:städer är riksdagskostnaden en dryg
börda; och om t. ex. flera af Stockholms stads
väljande klasser vilja hafva fria händer att välja
dem, som :ega: borgerskapets: -odelade förtroende;
torde det:bliftva en nödvändighet, att i efterföljd
af grubdlagebs hitills för hufvudstaden suspende-
rade stadgande anslå- arfvoden åt dess riksdagsmän:
Skulle iman åter kunna vänta; att borgerskapet i
de mindre städerna ville manligt och fosterländskt,
för sin del, medverka för ett representationsförslag,
hvilket i sig innebär, utom allt annat godt och
ändamålsenligt, äfven befrielseh från riksdagskost-
naderis utgående af börgerskapet allena, och sile-
des för sista gången villigt göra denna uppoffring,
för att-få ett slut på den i fiamtiden, så torde
i. många orter till och med de orepresenterade, ja
kanske äfven ledamöter af adeln, gerna bidraga
att lätta det sista offret för en stor mnationalange-
lägenhets framgång. Kanske skulle man dåslippaj
alt se sådana representanter i borgareståndet, som
till exempel: vid: förra riksdagen, då elfva borg-
mästare, hrr Lagergren, Christierson, Helleday, Le-
win, Hallström, Bagge, Hegardt, Gezelius, West-
nan, Jacobi, Unger: de. 8 första ständigt, då tre
sista med få undantäg,: röstade för systemet och
jkade anslag, såmt Hindraderepresentationsförsla-
sets antagande i ståndet. . Man-kunde då kankän-
la hoppas; vatt icke åter höra brr Wijk, Arnberg
Uoberg; Wallander, Rydin, Pouselle, Höök, Lim-
relius. och Åbom jaka till alla ministeriella förslag
eh bifalla äfven de öfverdrifnaste ånspråk på skat-
emedel; som ifrågasättas; äfvensom att ej sÅ hri
Fristedt, Brunnius, Öhrström,. Billberg och. Lan-
fenberg, obeslutsamma, liksom -hrr.Gråå-och:Carl-
erg, tiga dådet gäller att försvara -de konstitu-
ionella garantierhå OCh att u!trycka en bestömd
pinion. om landets vVigtigaste fråga. .
Deremot våge, vi hoppas, alt om man finge
tersei- Borgareståndet sådana män, söm Hrr
etre, Waern; Kjellberg, Ellbrinck, Walley, Geijer,
oenander, Ekbholmj:Schartaua Brinck; Göstafson,
fedberg, Westlifger; om reformens sak undar-
Löddes med samma fasthet i åsigter som Hrr Nord-
all, Ekström, Hammar, Lindström; Winge, No-
n, Petterson, Engeström, Hjort, Åkeson, Lidbom,
erglund och Lindblad, visade vid sista riks-
agen i allt hvad som rörde anslägsfrågot och
onstitutionella garantier; och om. dessas återväl-
unde i sina orter kunde blifva en:föresyn för öf-
ge städer, att. äfven uppsöka sjellständiga röform-
inner: då skulle utgången icke blifva ivifvelaktis
om Börgareståndet: :
Det är likväl på det ståndet, som reformens
wotståndare inest rigtat, sitt hopp: De hafva
ott sig kunna lältast vilseföra detgenom osan-
rdiga . förespeglingar, att städernas borgerskap
nöm TeBrecentafinnasfarininngan cluytlla Lal: nh
IA dd ME NM LADL mö tv mm monte
OO mm a
no