sökt skydda, endast är ett tomt begrepp, så länge ej valrätten samfåldt utöfvas af folket, i fråga om de ombud, som skola utöfva dess lagstiftande makt och beskattningsrätt? Kan det väl längre vilja motstå det allmänna tänkesättet om nödvändigheten af en verklig folkrepresentation: och vore det väl ens tänkbart att det kunde det, om församlingarne å sin sida, och alla förståndige och inI flytelseägande män, innan valsedlarnes afsändande, öppet och allvarligt uppmanade de röstberättigade prestmännen att behjerta saken? Hvad Borgareståndet beträffar, borde man väl nu kunna hoppas ett lyckligare resultat al valen, än någonsin förut. Städernas borgerskap måste hafva. tillräckligt erfarit, huru ringa skydd det haft och har af ståndsrepresentationen. Det ber redan länge visat en synbar likgiltighet för densamma. En stor del städer hafva, för att kunna minska riksdagsarfvodena, sändt såsom riksdagsmän borgmästare, embetsmän, eller andre personer, som man väl vetat endast åsyftat att på riksdagsvägen finna ett högre embete, en bittre inkomst för sig, och gerna för detta uppoffrat det allmänna och hela staden. Ståndet har visat sig ega så ringa tillit till sina medständer och sin egen riksdagsinflytelse, att det heldre sjelf förklarat borgerskapets vigtigaste fråga, näringsfriheten, vara beroende af Regeringen allena, ön att yrka den behandlad samfäldt med medstånden. Borgerskapet borde dessutom längesedan funnit, att ståndsfördelningen gifver det inga garantier i förhållande till de kostnader, riksdagsunderhållet medför; samt att privilegierna egentligen är för detsamma ett tomt ord, dåallmänna lagens bestämmelse om sättet för bursksps vinnande alltid beror af de tra stånden, att gemensamt med Konungamakten förändra. Individuelt betraktadt skall borgerskapet vinna genom de samfåldta valen, emedan deltagandet deri a! städernas hela valberättigade befolkrling gifver åt deras representanter större anseende och inflytelse, och den nu föreslagna proportiozen emellan städernas :och landets representanter lagligeh bbr underkastad en jemkning alltefter det förhållande emellan. deras och landets befolkning. och förmögenhet, som fraradeles närmare låter sig bestärimas. Det synes äfven af den opinion, som börjat uttryckas i rikets städer, att tänkesättet om det nya representationsförslagets lämpligare beskaffenbet än vår gamla riksdagsordning, är temligen på väg att der blifva allmänt; och då de bittills orepresenterade klasserna säkert ansluta sig till denna opinion, torde nog äfven i detta afseende de röstaudeborgrarne finna sig, nu, mera än förut, uppmanade att göra sina val med all möjlig klukhet och, besinning, så att ståndets representanter komma att:åt det vinna nationens erkänslå och förtroende. Visserligen kunna flera förhållanden hindra de väljande, att vid valen helt och hållet följa sin. öfvertygelse angående personerna. För en hel bop:städer är riksdagskostnaden en dryg börda; och om t. ex. flera af Stockholms stads väljande klasser vilja hafva fria händer att välja dem, som :ega: borgerskapets: -odelade förtroende; torde det:bliftva en nödvändighet, att i efterföljd af grubdlagebs hitills för hufvudstaden suspenderade stadgande anslåarfvoden åt dess riksdagsmän: Skulle iman åter kunna vänta; att borgerskapet i de mindre städerna ville manligt och fosterländskt, för sin del, medverka för ett representationsförslag, hvilket i sig innebär, utom allt annat godt och ändamålsenligt, äfven befrielseh från riksdagskostnaderis utgående af börgerskapet allena, och siledes för sista gången villigt göra denna uppoffring, för att-få ett slut på den i fiamtiden, så torde i. många orter till och med de orepresenterade, ja kanske äfven ledamöter af adeln, gerna bidraga att lätta det sista offret för en stor mnationalangelägenhets framgång. Kanske skulle man dåslippaj alt se sådana representanter i borgareståndet, som till exempel: vid: förra riksdagen, då elfva borgmästare, hrr Lagergren, Christierson, Helleday, Lewin, Hallström, Bagge, Hegardt, Gezelius, Westnan, Jacobi, Unger: de. 8 första ständigt, då tre sista med få undantäg,: röstade för systemet och jkade anslag, såmt Hindraderepresentationsförslasets antagande i ståndet. . Man-kunde då kankänla hoppas; vatt icke åter höra brr Wijk, Arnberg Uoberg; Wallander, Rydin, Pouselle, Höök, Limrelius. och Åbom jaka till alla ministeriella förslag eh bifalla äfven de öfverdrifnaste ånspråk på skatemedel; som ifrågasättas; äfvensom att ej sÅ hri Fristedt, Brunnius, Öhrström,. Billberg och. Lanfenberg, obeslutsamma, liksom -hrr.Gråå-och:Carlerg, tiga dådet gäller att försvara -de konstituionella garantierhå OCh att u!trycka en bestömd pinion. om landets vVigtigaste fråga. . Deremot våge, vi hoppas, alt om man finge terseiBorgareståndet sådana män, söm Hrr etre, Waern; Kjellberg, Ellbrinck, Walley, Geijer, oenander, Ekbholmj:Schartaua Brinck; Göstafson, fedberg, Westlifger; om reformens sak undarLöddes med samma fasthet i åsigter som Hrr Nordall, Ekström, Hammar, Lindström; Winge, Non, Petterson, Engeström, Hjort, Åkeson, Lidbom, erglund och Lindblad, visade vid sista riksagen i allt hvad som rörde anslägsfrågot och onstitutionella garantier; och om. dessas återvälunde i sina orter kunde blifva en:föresyn för öfge städer, att. äfven uppsöka sjellständiga röforminner: då skulle utgången icke blifva ivifvelaktis om Börgareståndet: : Det är likväl på det ståndet, som reformens wotståndare inest rigtat, sitt hopp: De hafva ott sig kunna lältast vilseföra detgenom osanrdiga . förespeglingar, att städernas borgerskap nöm TeBrecentafinnasfarininngan cluytlla Lal: nh IA dd ME NM LADL mö tv mm monte OO mm a no