de ätter, hvilkas bufvudmän eller ättemän icke
sjelfve kunna bevista riksdagen. Vår mening kan
ej vara, att härmed åsy ta ett schacker med dy-
lika fullmakter, hvilket adelns åederskänsla, helst
vid ett sådant tillfalle; som detta, då det gälle
att med allvar och beslutssmhet för sig och ef-
kommande göra ett stort och heligt offer på
fosterlandets altare, borde ogilia och förakta; men
vi förmode deremot, att en noggrannare pröfning
af dens tänkesätt, som befullmäktigas, en ädel
föresatg att ej, såsom brukligt varit, utemna full-
makter till maktegandes disposition, genom lands-
höfdingar, regementschefer 0. v. skulle betyd-
ligt. betrygga emot sådana :riddarhusröster, som,
-på sätt kändt är, under förra riksdagar, emot
riksdagsarfvoden eller löften om enskida tördelar
och befordran, utan pröning och öfvertygelse in-
gålt i det stora voteringsmachineriet; Vi tro, att
i detta afseende enskilda råd och förtroenden,
samt offentligt yttrade meningar kunde mycket
uträtta; och vi böra i anledning af de gäng:e ryk-
tena, att, enligt det gamla systemets bruk, wve-
derbörande redan . skuile hafva lagt vantarne på
en kel hop sådana fullmakter, endast. erinra, att
i detta afseende svensk lag måste anses gällande
äfven för ridders- och adelsmän, att en sednare
fullmakt upphäfver en äldre. Vi tro dessutom,
att om regeringen inser vigten af, atti detta cgon-
blick handla upprigtigt och-ärligt med nationen,
(och: det har ju till och med omtalats, att hon
åtminstone ville antaga en neutral ställning i re-
presentationsfrågan) kan hon lätt förmå desse pve-
derbörande,, att återlemna fullmakterna till deras
utgifvare, helst de säkert blifva obegagnade i fall
kostpenningar från högre ort upphöra,
- Vi böra. dessutom upprigtigt uttala den öfver-
tygelse, att det icke är ifrån riddarhuset, som re-
Presentationsreformen troligen har att vänta sina
svåraste motståndare. Vi tro så gerne, att sjelf-
skrifvenhetens afsägelse vid:sista riksdag var-ett rids
dersmannaord, som ej skallåterkallas; och vikunna.
icke fåtta, att, sedan sjelfskrifvenhetsprincipen upp-
hör, adelns stora pluralitet kan tveka, att heldre
ingå på en genom: samfällde- val bildad folkrepre-
sentation, än på. alla andra sätt, att tillvägabringa
en: sådan. - Hvartill val ståndsvis inom adeln skulle
leda för den stora massan af detta stånd, . måste
enhyar inse; och ringa eftertanke erfordras för
att finna, att med adelns -vanliga bildving, med
dess ännu ägande förmögenhet, och med dess be-
tydliga inflytelse inom tjenstemannaklassen och
militären, den äfven vid de samfällda valen kom-
mer att utöfva en stark opinionsmakt: nu miss-
trodd och haiad, då anlitad och med förtroende
belönad. . Vi hoppas således: — synnerligen om lan-
dets regering, hvilket vi tro, under sådana. om-
ständigheter som nu, vara dess pligt, ville öppet
uttala sin öfvertygelse om representationsrefor-
mens -behöflizhet äfven i hennes intresse och för
att hon må kunna kraftigt verka och handla för
fösterlandets bästa; — att. svensk folket ännu en
gång skall se riddarhuset beshitssrat :afsäga-sig
en onaturlig, för tiden och samhällsskicket icke pas-
sandeträttighet, (som dessutom är vaf ringa värde
för adeln, sedan den redan förut afsagt sig en hop
andra företrädesrättigheter, hvilka, så länge de
fruktlöst . försvarades emot en allmän- opinion;
kunde göra den sjelfskrifna representations-rätten
behöflig.
Presteståndet , hår alltsedan 1809 års revolu-
tion, jemte Borgareståndet, varit det, som ifrigast
försvarat Rikets Stönders gamla privilegier och
det. multna, det förbättringar erfordrande; i våra
sambhällsinstitutioner. Man erinre sig dess hand-
lingssätt vid frågan om Bondeståndets rättmäti-
ga och kloka ;yrkande, att ståndsprivilegsierna icke
skulle i Regeribgsformen få större helgd, än alla
andra: medborgerliga klassers allmänna fri--—oeht
Man etinre.sig: dess: beteende vid del
rättigheter.
då af öfrige stånden gjorda eftergifter. i ståndspri-
vilegierna. Man erinre: sig vidare huru Prestestån-
det, genom sitt motstånd till natural-prestätiohers
och tjenste- och arbetsskyldigheters afskaffande,
bindrat de vigtigaste- förbättringar i vårt skattevä-
sende; och Svenska. folket- står ännu häpet och
förvånadt öfver de ,svårigheter, Presteståndet så
länge lagt och. ännu lägger för. allmänna . un-
der visningens förbättrande, för en bältre hushåll--
ning--oeh- säkrare kontroll med allmänna medien,
för denkonstitutionella ansvarighetens utkräfvan-
de, öch vid sista riksdagen för en reform-i vår
nationalrepresentation; hvilken. det. egentliga: prec
sterskapet, af så väl-andliga som verldsliga skäl,
borde, wara: den första af alla medbörgareklas-
;er att. önska coch- bifalla. : Oaktadt allt detta
ro -vij attrallmänna tänkesättet ännu, ickermiss-
röstar .om- Presteståndets medverkan för denna
stora. reform ;-och: folket -ser-i de: opiniotisyttr n-
sar, -som redan förmärkts i det tägre preåsterska-
oets Hu visade afsigt, att taga en lifligare deli
riksdagsvalen, och ej lemna dessa handlöst åt pre-
aturens, och. konsistoriipresternås hittillsäfgörande
nflytelse, ..en- anledning: att -hoppas något biltre.
Folketsvet-rätt väl, att det hufvudsakligast varit
le högvördige: biskopar och:prelater: som uteslu-
ande rt ständetervid fordna riksdagar, 1823
rs mål; -undantagep: Folket -vet att denmma
näktiga inflytelsesrisSynnerhet gjört: sig gällande
lerigenom, att landtpresterskapets. tikgiltighet för
epresentationsrättens utöföing tillåtit, så att säga,
n serskild klass riksdägsprester bilda sig, som för
nskilda fördelar; befordran, utmärkelser, 0. s. v.
lagit sig ned på de verldsliga ärenderna med så-
jan bängifvelse att de ej sällån liksörb synts hafva
emnat samvetena gvar i sakristian. Det är detta,
om förklarar: mycket af hvad man sett förefalla
nom Presteståndet: men cknyllae man väl av kunna
- mg R-t RR LIKE På ot Lö Fä kr Br En
nn r— ve. Rs
sn -.
a mm ve