de ätter, hvilkas bufvudmän eller ättemän icke sjelfve kunna bevista riksdagen. Vår mening kan ej vara, att härmed åsy ta ett schacker med dylika fullmakter, hvilket adelns åederskänsla, helst vid ett sådant tillfalle; som detta, då det gälle att med allvar och beslutssmhet för sig och efkommande göra ett stort och heligt offer på fosterlandets altare, borde ogilia och förakta; men vi förmode deremot, att en noggrannare pröfning af dens tänkesätt, som befullmäktigas, en ädel föresatg att ej, såsom brukligt varit, utemna fullmakter till maktegandes disposition, genom landshöfdingar, regementschefer 0. v. skulle betydligt. betrygga emot sådana :riddarhusröster, som, -på sätt kändt är, under förra riksdagar, emot riksdagsarfvoden eller löften om enskida tördelar och befordran, utan pröning och öfvertygelse ingålt i det stora voteringsmachineriet; Vi tro, att i detta afseende enskilda råd och förtroenden, samt offentligt yttrade meningar kunde mycket uträtta; och vi böra i anledning af de gäng:e ryktena, att, enligt det gamla systemets bruk, wvederbörande redan . skuile hafva lagt vantarne på en kel hop sådana fullmakter, endast. erinra, att i detta afseende svensk lag måste anses gällande äfven för riddersoch adelsmän, att en sednare fullmakt upphäfver en äldre. Vi tro dessutom, att om regeringen inser vigten af, atti detta cgonblick handla upprigtigt och-ärligt med nationen, (och: det har ju till och med omtalats, att hon åtminstone ville antaga en neutral ställning i representationsfrågan) kan hon lätt förmå desse pvederbörande,, att återlemna fullmakterna till deras utgifvare, helst de säkert blifva obegagnade i fall kostpenningar från högre ort upphöra, Vi böra. dessutom upprigtigt uttala den öfvertygelse, att det icke är ifrån riddarhuset, som rePresentationsreformen troligen har att vänta sina svåraste motståndare. Vi tro så gerne, att sjelfskrifvenhetens afsägelse vid:sista riksdag var-ett rids dersmannaord, som ej skallåterkallas; och vikunna. icke fåtta, att, sedan sjelfskrifvenhetsprincipen upphör, adelns stora pluralitet kan tveka, att heldre ingå på en genom: samfälldeval bildad folkrepresentation, än på. alla andra sätt, att tillvägabringa en: sådan. Hvartill val ståndsvis inom adeln skulle leda för den stora massan af detta stånd, . måste enhyar inse; och ringa eftertanke erfordras för att finna, att med adelns -vanliga bildving, med dess ännu ägande förmögenhet, och med dess betydliga inflytelse inom tjenstemannaklassen och militären, den äfven vid de samfällda valen kommer att utöfva en stark opinionsmakt: nu misstrodd och haiad, då anlitad och med förtroende belönad. . Vi hoppas således: — synnerligen om landets regering, hvilket vi tro, under sådana. omständigheter som nu, vara dess pligt, ville öppet uttala sin öfvertygelse om representationsreformens -behöflizhet äfven i hennes intresse och för att hon må kunna kraftigt verka och handla för fösterlandets bästa; — att. svensk folket ännu en gång skall se riddarhuset beshitssrat :afsäga-sig en onaturlig, för tiden och samhällsskicket icke passandeträttighet, (som dessutom är vaf ringa värde för adeln, sedan den redan förut afsagt sig en hop andra företrädesrättigheter, hvilka, så länge de fruktlöst . försvarades emot en allmänopinion; kunde göra den sjelfskrifna representations-rätten behöflig. Presteståndet , hår alltsedan 1809 års revolution, jemte Borgareståndet, varit det, som ifrigast försvarat Rikets Stönders gamla privilegier och det. multna, det förbättringar erfordrande; i våra sambhällsinstitutioner. Man erinre sig dess handlingssätt vid frågan om Bondeståndets rättmätiga och kloka ;yrkande, att ståndsprivilegsierna icke skulle i Regeribgsformen få större helgd, än alla andra: medborgerliga klassers allmänna fri--—oeht Man etinre.sig: dess: beteende vid del rättigheter. då af öfrige stånden gjorda eftergifter. i ståndsprivilegierna. Man erinre: sig vidare huru Presteståndet, genom sitt motstånd till natural-prestätiohers och tjensteoch arbetsskyldigheters afskaffande, bindrat de vigtigasteförbättringar i vårt skatteväsende; och Svenska. folketstår ännu häpet och förvånadt öfver de ,svårigheter, Presteståndet så länge lagt och. ännu lägger för. allmänna . under visningens förbättrande, för en bältre hushåll-ning--oehsäkrare kontroll med allmänna medien, för denkonstitutionella ansvarighetens utkräfvande, öch vid sista riksdagen för en reform-i vår nationalrepresentation; hvilken. det. egentliga: prec sterskapet, af så väl-andliga som verldsliga skäl, borde, wara: den första af alla medbörgareklas;er att. önska cochbifalla. : Oaktadt allt detta ro -vij attrallmänna tänkesättet ännu, ickermissröstar .omPresteståndets medverkan för denna stora. reform ;-och: folket -ser-i de: opiniotisyttr nsar, -som redan förmärkts i det tägre preåsterskaoets Hu visade afsigt, att taga en lifligare deli riksdagsvalen, och ej lemna dessa handlöst åt preaturens, och. konsistoriipresternås hittillsäfgörande nflytelse, ..enanledning: att -hoppas något biltre. Folketsvet-rätt väl, att det hufvudsakligast varit le högvördige: biskopar och:prelater: som utesluande rt ständetervid fordna riksdagar, 1823 rs mål; -undantagep: Folket -vet att denmma näktiga inflytelsesrisSynnerhet gjört: sig gällande lerigenom, att landtpresterskapets. tikgiltighet för epresentationsrättens utöföing tillåtit, så att säga, n serskild klass riksdägsprester bilda sig, som för nskilda fördelar; befordran, utmärkelser, 0. s. v. lagit sig ned på de verldsliga ärenderna med såjan bängifvelse att de ej sällån liksörb synts hafva emnat samvetena gvar i sakristian. Det är detta, om förklarar: mycket af hvad man sett förefalla nom Presteståndet: men cknyllae man väl av kunna mg R-t RR LIKE På ot Lö Fä kr Br En nn r— ve. Rs sn -. a mm ve