28 mangen olentl:g larare Bor ganska stora a:vikelse
utan att likväl — om än Embetst äfventyras — ha
behöfver frukta hvarken landsflykt eller förlust af ar?
rätt med mera.
Vår Statsförfattning har på det bestämdaste afvis
religions-örfö!jelsens dämon, lika fiendtlig mot mel
niskoardens fria natur, som, enligt häfdernas vittne
börd, mot samhällets väl; och detta resultat af fran
farne åldrars dyrköpta erfarenhet, af vårt tidehvar
upplysning och af sjelfva kristendomens milda fördra;
samma anda, skulle nu i ett ögonblick tillintetgör:
genom ett penndårag af Kongl. Svea Hofrätt! Ma
han bear väl blygts att, i nittonde seklet, döma de
så kallade kättaren till bålet; men ligger väl serdel
större välmening i att fråndöma honom hem och fi
dernesland ?
En och annan, för öfrigt stor frihetsvän, säges ha
va högt prisat ifrågavarande åtal, egentligen emeda
devrtigtats mot katholska läran. Hade det gällt a
nan kristen bekännelse, skulle troligen hela tilstäl
ningen mött högt klander. :Menihvad berättigar ti
detta undantag ? Att pruta på: den prisade frihetei
Så snart den tages i anspråk af opinioner, som mis
haga — skall detta märkvärdiga symptom fortfara a
röja sig hos just dö liberalaste? Vare härmed bur
som helst; jag hoppas i alla fall, att icke dagens flyl
tiga hugskott,. utan lag och rätt, skola inför domare
göra sig gällande.
Man är vand att föreställa sig katholska läran
hödvändig förening med åtskilliga för längre tid st
dan :afskaffade och nu för oss främmande institutione
utan att betänka, det man Hu endast får taga i ö
Yervägände hvad som börer till sjelfva lärans väsendq
Men icke hvad somberor af tillfälligheter, olika ho
olika folk.
Andra upplysta länder hafva, i sednare tider, uta
ringaste våda, ställt Romersk-Katholska lärans bekän
nare i fullkomlig medborglig likbet med de Luthersk
och Reformerta. Tyska staterna, Preussen, Neder
länderna med flera, lemna härpå lärorika exempel
I sjelfva Eogland: har den bekanta Test-Akten, son
utslöt katholiker från militära och civila tjenster, blif
vit; genom Konungens och Parlamentets gemensam
ma beslut, för alltid upphäfd, hvarigenom samvets
frihetens princip, hös ett af jordens mäktigaste oct
yppersta folk, firade sin mest lysande triumf.
Persekutions-!agarnes stränghet var, under en tid,
: å Dyssnämnde land liksom i Sverige, och sällsamt nog
af nästan enahanda orsaker, företrädesvis rigtad mot
katbolska läran. Anledningen låg i politiska söndrin-
gar. Kronpretendenter af nämnda konfession väckte
farhågor, hvilka alstrade skärpta lagar mot de tros-
föryandter, som ansågos understödja de för samhället
vådliga anspråker; men, ehuru dessa perioder förflu-
tit, hafva dock lagarne, som de frambragt, länge öf-
verlefvat dem. Dessa lagar — yttrade, för nära ctt
; sekel sedan, en af Englands berömdaste jurister —
skola en gång finnas öfverflödiga, då alla farhågor för
katholska pretendenter försvunnit, och a!l bäfvan för
en påfves öfvermakt, under en stigande upplysning
och fri yttranderätt, befunnits lika grundlös, som barns-
lig — en spådom, som omsider, ehuru sent, gått i
fullbordan så väl i hans, som vårt eget fädernesland.
I detta sednare synes dock domaremakten nu vilja
- återgå till det gamla barbariet, glömmande att Johans
och Sigismunds tider längesedan äro förbi.
För icke längesedan firade Svenska folket den be-
kanta stora tusenårs-festen, prisande Försynen, som
låtit, för tio sekler tillbaka, Evangelium. första gången
. förkunnas bland Nordens hedbingar genom en katbolsk
lärare; och, efter denna betydelsefulla högtid, hafva
. knappt några år förflutit, innan en svensk man för-
kättras och landsförvises, emedan han vågat antaga
den firade Apostelns kristna tro.
Att nationens ombud år 1809 väl öfvervägat följ-
derne af den samvetsfrihet, hvilken, för att desto
säkrare befåstas, blef förenad med sjelfva statsförfatt-
ningen — bevises ej blott genom ofvan citerade ytt-
randen i Presteståndet, utan äfven dera, att blott en
enda öfvergång till annan kristen lära på tre decen-
nier här inträffat, hvilket Pj synes inneatta något
Kotande för den herrskando kyrkan. Alla egentligen
vådliga angrepp på denna kyrkas tro äro genom
Tryckfrihetslagen afröjde: a!lt spridande at samhälls-
.. vådliga religionssatser är förbudet genom det förbe
-z håll; :hvarmed regeriogsformenrs stadgande om reli-:
gionsfriheten slutar; och på isflytandet af evangeli-
ska presterskapets lära och vandel torde äfven vigtiga
förboppningaf få grundas — desto större, om, enligt
biskop Rosevsteins antydan, en oinskränkt religions-
frihet nödgar- läraren att icke i maklig hvila förtrösta
på det tvång, hvaruti staten fjättrat församlingens
. samveten.
- - Jag tror mig hafva anfört nog skäl för att kunna
vi: underdånighet hoppas upphäfvande af den. öfver
mig fällda martyr-domen. Landsflykt kan för mår-
göt vara lika svår, som en dödsdom. Att förbjudas
lefva i det land, der man blifvit född och uppfostrad:
ått aldrig få återse föräldrår, syskön, vänner: att obe-
kant med andra tungomål, okänd, och förskjuten likt
en missdådare, nödgas med bustru och barn söka
oviss bergning bland. främmande folk, der nöd, sorg
och vidrigheter snarare äro att förväata, än välgång
detta förestår mig; om :Kongl! Hofrättens utslag
zoskulle af: Eders Kongl: Maj:t; varda: faststäldt. Och
jag har dock hvarken affalit: från kristendomen, eller,
såsom mången andnvan, Hvilken inför lagen blifvit fri-
. känd, dragit dess Beliga läror i tvilvelsmål. Jag har
icke, öfvergifvit tron på en allsmägtig Skapare, på förs
soningen genom Christum, på ett heligt lefvernes fruk-
ter; på. själens:! odödlighet. och på skyldigheten att i
detta timbga lifvet vara all-mensklig ordning och öf-
yverhet undergifven. Jag bar tvärtom; förlitande just
på helgden af öfverhetens och lagens bud, vågat det
.. vigliga steg som man åtalat, och hvars bestraffånde,
så, länge samma lag änpu qvarstår i hela sitt lötesri-
ka innehåll, jag måste anse lika grymt, som orättvist:
Förmodande imedlertid, att den mot mig uppväckta
förföljelsen skall; med vanlig exvishet, fortsatta sina
ansträngningsr äfven under målets handläggning hos
Eders Kongl. Moj:t, vågar i underdånighet jag av-
hälla, att få iprkomma med påminnelser vid den för-
Kläring från vederpartens sida, som möjligen Eders
Kongl. Maj:t täckes i nåder låta infordra.
Med djupaste uvdersåtlig vördnad,
Dit och trobtt framtärdar,
Stormäktigste, allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
Allerunderdånigste och tropligtigste
undersåte