. msnes föreskrifter. Jag tror, att religionsfriheten bli
-.poyttig för samhället, såsom ledande till sannare guds
fruktan, och nyttig för läroståndet, efter den nöd
pvändigt måste blifva en väckelse till kunskaper, vak
samhet, dygd och omtanka hos hvarje lärare i för
samlingen. För öfrigt, och då hvar och en, oaktad
dess rättighet till fri religionsutöfning, är förbunder
att icke dymedelst störa samhällets lugn och åstad-
komma allmän förargelse, anser jag följderna af er
fri religionsuwöfaing icke kunna blifva vådliga. Fri
heten ger styrka åt sanningen.n :
Doktor Wijkman (sedermera biskop i Westeräs
yttrade:
Efter min öfvertygelse är det icke tvånget, som
bör verka i religionsmål. Jag tvingas ej till öfver-
ptygelse. Den skall vinnas af sanningens egenskap
och religionens egen gudomliga kraft till hjertats
förbättring, och fåfängt söker man vinna detta reli-
gionens ändamål! genom politiska lagar . .. Tvånget
atillskapar väl ofta hycklare; men att det någonsin
befordrat en sann kristendom, derom kan jag icke
nöfvertygas. .
Att d-t af kongl. hofrätten tillämpade stället i Miss-
gerningsbalken ej blifvit .genom speciel kungörelse
upphälat, bevisar ingentiog; ty för grundlag måste
ell annan lag vika — en tolkningsregel, som af ko-
nung och ständer blifvit både antagen och tillämpad,
hvarom, i händelse af tvifvelsmål, ett öfvertygande
bevis kutrde hämtas från 4828 års riksdag, då Lag-
Utskottet yttrade,
att, enligt allmänt erkänd grundsats för lagskip-
ning, i de fall då särskilde lagar i samma ämne
finnas hvar -mot annan stridande, allmän lag el-
ler särskild allmän författning skall wvika för
.Grundlag, och en äldre lag för en nyarer . —
Afven andra stadganden i vår allmänna: civil- och
kriminal-iag hafva, genom 4809 ärs grundlag, förlorat
-äll verkan, utan att derom särskilde kungörelser blif-
vit utfärdade, hvarpå exempelvis kan åberopas slut-
momentet af 41 8 uti 40 kap. Rättegängs-Balken,
med :flera.
Skulie den ofantliga mängd författningar, som,
utan formligt upphäfvande, förlorat sin kraft genom
nyare stadgar, få efter dagens vexlande åsigter, öm-
som tillävpas eller åsidosättas; så blefve snart oredan
gränslös. Nödvändigheten bjuder alltså att, vid Ila-
-gårs inbördes kollision, följa den gamla regeln att
gifva företrädet åt den yngsta. (Slutet följer.)
9
LANDSORTS-NYHETIR.
Carlstad. Ett kostligt original här i staden, be-
kant under namn af Elfdalingen, har låtit bygga en
Tastbåt kallad Snipus mekanikus hvilken han afidel
underlig vishet låtit förse med 3 kölar på den platta
bottnen, och en förstäf, som ligger betydligt djupare
än farkostens öfriga delar — förmodande den under-
ligt vise Elfdalingen, att då lasten lägges i den djupt
liggande fören skall farkosten af sig sjelf glida åstad
liksom utför en backe. (Götheb. Handelstidn.)
Upsala den 20 Maj. Vid rifningen at en gam-
mal bod vid akademie-hemmanet Björkby, Gamla Up-
sala socken, förl. Thorsdag, upptäcktes, då platsen
skulle planeras, under bodbottnen och straxt under
jordytar, ett menniskoskelett. Alla benen äro i behåll
och ej det minsta förmultnade, så att det synes, att de
ej allt för länge legat i jorden. En förrostad knif lä-
rer funnits i jorden nära skelettet, och torde möjligt-
vis denne blifvit ditlagd för att dölja verktyget för
ett mord, om hvilket likväl alla underrättelser saknas.
Läkarebesigtning är begärd, för att få utrönt huru-
vida några tecken å skelettet kunna intyga, om per-
sonen blifvit mördad, ungefär huru länge den legat
derstädes. och af hvilket kön den varit. (Th.)
Carlshamn den 17 Maj. Natten emellan den
3 och 6 dennes hade Hr Kontraksprosten Hammar
i Jemshög besök af en alldeles objuden gäst, bvilken helt
visst icke var välkommen i det annars gästfria huset.
Under det Hr Prosten ligger i sin goda sömn, efter da-
gen förut hållen Bönedagspredikan för sina båda folk-
rika församlingar, väcktes han helt plötsligen af gniss-
ling från gångjernsfjedrarne till sin chffionierklaff, och
då han, utan någon rädd betävklighet, utbrister: hvem
är der, blir han varse en okänd mansperson, som var
i begrepp att der begynna en sorts husvisitation, mer
när Hr Prosten med äll iakttagen skyndsamhe: närmar
sig för att göra någon närmare bekantskap med sin
oväntade gäst, bade denna icke den artigheten att
qvarstadnaa, utan begaf sig ett, tu och tre. mot det
fönster, genom hvilket han inkommit, och der han
hade en stång. hvarpå han entrade. ned, så qvickt
ech ledigt att Hr Prosten icke kunde erfara något vi-
dare om bonom, än att,såsom det i månljuset syntes,
han var af knapp medelmåttig storlek och klädd i
sjömanskläder; och när folket på stället hunnit väckas
och komma på benen, var Hr Prostens främmande
borta. Att visiten icke var ämnad blifva så kort, kan
slutas deraf, att en del svafvelstickor blifvit tappade
vid fönst et, såvida råderum blifvit att genom antänd-
ning af ljus lätta undersökaingen i Hr Prostens göm-1
mor. Så-om souvenir hade likväl den hyggliga heders-
manrnen behagat taga ett guldur och en silfverdosa.
(Carlsh. Tidn.)
——KKEEKESIEEEE ENN nn
(Införes på begäran.)
Till Högvördige Domkapitlet i Karlstad!
Sedan val af Riksdagsman för komministrarna i
Karlstads stift mer och mer kommit i fråga, bes!öt
undertecknad inhemta samtelige komministrarnas tan-
kar i detta ärende. och utsände fördenskull en skrif-