OM RECIPROCITETSSYSTEMET I TULLAG-
STIFTNINGEN.
(Slut fr. gåraagsb.)
De ministeriella inkasten besvarades af Viscoun!
Howick i ett anförande, som verkligen förtjenar
bekantskap af hvar och en, hvilket önskar jemniörs
de engelska tullteorierna med deras tillämpning
något mera noggrannt, än tillfället annars brukar
erbjuda; det innehåller dessutom åtskilliga prak-
tiska upplysningar öfver parlamentarisk diskussion
i allmänhet, hvilka det ej torde vara så onyttigt
att hafva i minne, vid förhandlingarne inom andra
länders representativa församlingar.
För min dely, anmärkte Viscount Howick, an-
ser jag motionärens förslag innehålla ett råd, hvil-
kets iakttagande af ministören skulle på det hög-
sta gagna vårt land. Det är omöjligt för någon
att jemnföra det språk man hör från dem, som
hos oss taga däl i ledningen af allmänna angelä-
genheter, med styrelsens praktiska förfarande, utan
att öfverraskas af en sällsam motsägelse emellan
teorien och verkligheten. Uader det att alla po-
litiska partiers bufvudmän öfverenskomrma om för-
delarne af en fri handel: under det att man å öm-
se sidor inom detta hus erkänner attgrundsatser-
na af handelsfrihet äro enliga med sundt förnuft:
att vi böra köpa på den billigaste och sälja på
den dyraste marknaden och att vi skada oss sjeif-
va genom för höga tullbelopp; under det att des-
sa läror enhälligt predikas, så visar sig dock, när
vi se till huru de tillämpas, att vår handelspoli-
tik är öfverhopad på alla håll med en mängd
fjettrande lagbud: att våra tulltaxor innehålla på
hvarje sida och med hvarje item, belopp, som
stå i fullkomlig strid med de allmänt godkända
grundsatserna; tullbelopp,: så öfverdrifvet höga
att de icke kunna försvaras. på någon förnuftig
grund, af den kommerciella eller financiella poli-
tiken. Sådant är sakernas verkliga förhållande;
men hvad är orsaken till denna inkonseqvens?
Ingen annan än den, att vi väl äro ense om utf-
gångspunkten, grundsatsen; men när vi nalkas til-
lämpningen, så uppresa sig enskilda intressen aj
ett eller annat slag emot oss, och vi hitia alltid
någon ursäkt för tillämpningens underlåtande
Man har på den ministeriella sidan ordat mycke!
om hvad som är abstrakt rätt och hvad som är
praktiskt. Det förefaller mig som man kunde be-
gagna ett annat uttryck, som ginge närmare på
saken, ochaodet vore att tala om det som är rätt-
vist i och för sig sjelf, men som icke befinnes
angenämt att tillämpa (bör! hör! hör!) kort sagd!
någonting som man aldrig finner sig beredd al
vederlägga med: hvad. man kallar örnuftsskäl, mer
ej heller någonsin beredd att göra, derföre ati
man midt emot sig finner så mäktiga intressen
att de öfverrösta förnuftet (skratt och bifall). Jag
förklarar alltså öppet, att orsaken till den om
nämnda motsägelsen emellan de grundsatser v
bekänna och de praktiska vägar vi fötja, härleder
sigrensamt ifrån det factum, att här alltid yppas
någon förevändning från vännerna af de mono-
polier, hvarunder landet suckar, mäktig nog ati
utestända tillämpsingen af grundsatser, hvilkas rätt-
visa och sanning ingen förmår bestrida. Och bland
alla dessa förevändningar ges det en, som för närva-
rande gör mesta effekten så inom representationen
som inom landet, och som erbjuder det beqvä
maste smyghålet åt dem, hvilka älska monopo
ler, och den beqvämaste: ursäkten för uraktlå-
tandet af hvad de måste vidgå vara rätt; denn:
invändning är anspråket på reciprocitet t efter
giften hos fremmande makter,. Denna lära hin
drar de nödiga reformerna i vår handelslagstiftning
mer än någon annan; och just derföre finner ja
den ifrågavarande motionen om densammas åsido
sättande så utomordentligt nyttig, emedan repre
sentationen och folket böra derigenom en gång kun-
na bringas att tydligt och öppet granska klokheten
af detta förmenta vilkor. Frågan är blott huru:
vida det kan vara ändamålsenligt att, äfven föl
en kort tid, underkasta landet hinder mot des
handel, i förhoppning att andra folk skola för
eller sednare blifva ense med oss om upphäfvan
det af öfverdrifna tullbelopp; och vidare om v
ej skulle, genom de medel som landet eger i si
makt, kunna bringa handelsgemenskapen emellai
oss och andra nationer derhän, som vi alle är
enige om att den bör komma?... Det synes mi
dock, att när man medgifver det orimliga uti at
oupphörligt plåga sig sjelf genom höga tullafgifter
derföre att andra nationer plåga sig på det sättet
så kan man svårligen undvika slutföljden att v
förfara klokast om vi börja med att göra förän.
dringar hos oss sjelfva. - Att spara tid måtte vä
i detta, som så många andra fall, vara en väsendtlig
förmån. Huru kan man: väl då dröja en enda dag
med att taga ett steg, som: hvar och en måste
inse blifva ett steg till hjelp och lättnad för lan-
det, som skulle förskaffa arbetstillfälle åt dess eger