HERR, STEINS SOIREE ).
Bland utöfvande konstnärer är det utan tvifvel ho
sångaren, man? oftast finner ett själfullt och tillik
individuellt föredrag, emedan hans tonverktyg tillik
är en del: af håns eget väsende; mera sällan anträffa
detta föredrag hos instrumenutalisten, hvars tonverktyg e
är bildadt af naturgös, utan af konstens hand, och til
följe af denna sin artificialla organisation endast medel
barligen förmår återspegla de tankar och känslor
som konstnären vill uttrycka. Bland instrumentern
ega violinen och blåsinstrumenterna, hvilkas tone
äro menniskorösten efterbildade, en betydlig förde
framför pianot, hvars struktur är mest mekanisk oci
derföre också mest aflägsnar sig från den naturliga or
ganismen. Häraf torde det komma, att man, oaktad
all den mekaniska färdighet, som så ofta utvecklas p
detta instrument, sällan -hos pianisten finner ett själ
fullt föredrag, sällan uttrycket af en äkta poetisk in
dividualitet: De konstnärer, hvilka bilda undantag
detta afseende, äro sällsynte, och böra derföre värde
ras desto högre. Bland dessa kan man med allt skä
räkna Hr Stein. Vi ha visserligen hört pianovirtuo
ser, som i afseende på färdigheten stå på lika punk:
med honom eller ännu högre, äfvensom andra
hvilka i afseende på snillrit, egendomlig uppfatt-
ning ej stå efter, måhända ock öfverträffa honom
men vi kunna icke påmiuna oss hos någon hafva
funnit ef så harmonisk konformitet mellan den teck-
niska konstfärdigheten och det högre, estetiska ele-
mentet. Häraf kommer, att han icke allenast med
lätthet besegrar de mekaniska svårigheterna, utan de
låta äfven hos honom lika naturligt, som när man
hör någon tela sitt modersmål, i motsats med dem,
som tala ett fremmande språk, hvilket, all korrekt-
het oaktadt, röjer att det ej inhbemtats utur den lef-
vande källan, utan ur grammatikan och diktionären.
Hufvuddåraget i Hr Steins spel tyckes oss vara gra-
tien. Denna öfverger honom aldrig, den förädla
hans kotoraturer och passager och ger uttrycket i
melodierna en idealisk skönhet, hvilken egenskap
änvu höjes genom den säkra smak, den klassiska håll-
ning, som råder i hans styl. Häraf följer naturligt-
vis, att hans talang mera egnar sig för den klassiska,
än för den moderna rousiken (ehuru han äfven i denna
gen:e ernått en ganska betydlig konstfärdighet) och
i!ven mera för framställasdet af lugnare känslor, än
för uttrycket af stora, mäktiga passioner. Af allt
detta finaer man, att rummet i synnerhet måste er-
bjuda honom många beröringspunkter; äfven äro
denne mästares kompositioner likasom skrifae för ho-
nom. Vid dei tillfälle, hvaröm frågan nu är, utförde
han den stora Hummelka septetten i D-moll. Hr
Stein var här alldeles i sitt element, och ätergaf såväl
srundkaraktersn, som de i oändlighet skiftande nyan-
serna i verkets särskilda delar på ett snillrikt sätt
och tillika med en kocseqvent hållning, som bevisade,
hurs sj han inträngt i måstarens anda. Åfven de
Mriga avdtsoelande, bland hvilka i synnerhet Herr
Sack utmärkte sig högst fördelagtigt, inläde förtjenst,
teldst då de vid ackompagnerande ställen iaktitogo
) I anseende till bristande utrymme i tidningen har
införandet a! denna artikel blifvit något fördröjdt.