HERR, STEINS SOIREE ). Bland utöfvande konstnärer är det utan tvifvel ho sångaren, man? oftast finner ett själfullt och tillik individuellt föredrag, emedan hans tonverktyg tillik är en del: af håns eget väsende; mera sällan anträffa detta föredrag hos instrumenutalisten, hvars tonverktyg e är bildadt af naturgös, utan af konstens hand, och til följe af denna sin artificialla organisation endast medel barligen förmår återspegla de tankar och känslor som konstnären vill uttrycka. Bland instrumentern ega violinen och blåsinstrumenterna, hvilkas tone äro menniskorösten efterbildade, en betydlig förde framför pianot, hvars struktur är mest mekanisk oci derföre också mest aflägsnar sig från den naturliga or ganismen. Häraf torde det komma, att man, oaktad all den mekaniska färdighet, som så ofta utvecklas p detta instrument, sällan -hos pianisten finner ett själ fullt föredrag, sällan uttrycket af en äkta poetisk in dividualitet: De konstnärer, hvilka bilda undantag detta afseende, äro sällsynte, och böra derföre värde ras desto högre. Bland dessa kan man med allt skä räkna Hr Stein. Vi ha visserligen hört pianovirtuo ser, som i afseende på färdigheten stå på lika punk: med honom eller ännu högre, äfvensom andra hvilka i afseende på snillrit, egendomlig uppfattning ej stå efter, måhända ock öfverträffa honom men vi kunna icke påmiuna oss hos någon hafva funnit ef så harmonisk konformitet mellan den teckniska konstfärdigheten och det högre, estetiska elementet. Häraf kommer, att han icke allenast med lätthet besegrar de mekaniska svårigheterna, utan de låta äfven hos honom lika naturligt, som när man hör någon tela sitt modersmål, i motsats med dem, som tala ett fremmande språk, hvilket, all korrekthet oaktadt, röjer att det ej inhbemtats utur den lefvande källan, utan ur grammatikan och diktionären. Hufvuddåraget i Hr Steins spel tyckes oss vara gratien. Denna öfverger honom aldrig, den förädla hans kotoraturer och passager och ger uttrycket i melodierna en idealisk skönhet, hvilken egenskap änvu höjes genom den säkra smak, den klassiska hållning, som råder i hans styl. Häraf följer naturligtvis, att hans talang mera egnar sig för den klassiska, än för den moderna rousiken (ehuru han äfven i denna gen:e ernått en ganska betydlig konstfärdighet) och i!ven mera för framställasdet af lugnare känslor, än för uttrycket af stora, mäktiga passioner. Af allt detta finaer man, att rummet i synnerhet måste erbjuda honom många beröringspunkter; äfven äro denne mästares kompositioner likasom skrifae för honom. Vid dei tillfälle, hvaröm frågan nu är, utförde han den stora Hummelka septetten i D-moll. Hr Stein var här alldeles i sitt element, och ätergaf såväl srundkaraktersn, som de i oändlighet skiftande nyanserna i verkets särskilda delar på ett snillrikt sätt och tillika med en kocseqvent hållning, som bevisade, hurs sj han inträngt i måstarens anda. Åfven de Mriga avdtsoelande, bland hvilka i synnerhet Herr Sack utmärkte sig högst fördelagtigt, inläde förtjenst, teldst då de vid ackompagnerande ställen iaktitogo ) I anseende till bristande utrymme i tidningen har införandet a! denna artikel blifvit något fördröjdt.