om man ifrån första stunden hade erhållit ett öppet tillkännagifvande om H. M. Konungens önskan, så hade hela denna fråga, under närvarande omständigheter, dermed varit slutad, och de mångfaldiga ledsamheter, hvilka nu inträffat, kunnat undvikas. Dev, som känner det lifliga sätt, hvarpå en ungdom omfattar och måste omfatta ett sådant reseföretag som detta, skall tvifvelsutan icke förundra sig deröfver, att den, anseende sig vara missledd och i medvetenheten om sina afsigters renhet och oskuld, åter upptog frågan om en resa till Köpenharn, för att en gång i verkligheten få se realiseradt det ideal, hvaraf dess inbiilning så länge varit uppfylld, heldst då den icke mera hade ringaste anledning tro sig dermed handla tvärt emot sin Konuzgs önskan. Sålunda väcktes åter frågan om en resa till Köpenhamn, ehuru icke såsom en allmän, hela studentkorpsen törande fråga, utan såsom ett enskildt reseföretag, hvari äfven andra än studenter kunde få deltaga; anteckningen bedrefs icke heller, såsom förra gången, genom kuratorerne och inom nationerna, utan på helt och hållet enskild väg. Att detta reseföretag sålunda verkligen var en enskild reseangelägenhet, torde svårligen kunna bestridas. Sedan på detta sätt ett för resans verkställande tillräckligt antal deltagare tecknat sig, med förbindese att, om de komme att följa med eller ej, erlägga 920 Rår Bko, erhöllo undertecknade i uppdrag att ombesörja de förberedande åtgärder, hvilka borde vidtagas i och för resans verkställande. I sådant ändamål börjades underhandlingar med ångfartygsrederierna i hufvudstaden, och kontrakt var nära att afsiutas, äfvensom enskilda skrifvelser redan till Köpenhamn bragt underrättelsen om resan, då vi förnummo att akademiens rektor från Stockholm hemkommit med H. M. Konungens uttryckliga önskan om Köpenhamnsresans inställande. Rektors till kuratorerna aflåtna skrifvelse härom meddelades efterhand inom nationerna, och först den 44 Maj var dermed slutadt. Att denna H. M. Konxungens önskan djupt behjertades såväl af de yngre som de äldre deltagarne i det enskilda rereföretaget, torde knappt behöfva nämnas för Ers Högvördighet. som alltför väl känner den studerande ungdomens tillgifvenhet och vördnad för sin fordne Kanceller och undersåtliga tänkesätt för sin regerande? Konung; men att svårigheter för resans nedläggande det oaktadt. kunde förefinnas, i synnerhet med afseende derpå; att flera förberedande åtgärder redan blifvit vidtagna, hvilka icke utan obehag och en möjlig ekonomisk förlust kunde återtagas, äfvensom attresan redan var bekant i Köpenhamn, och en lätt förklarlig farhåga, att synas visa likgiltighet för den nyss knutna litterära och sociala förbindelsen melian den Skandinaviska ungdomen, bofde icke böra förbises. Imedlertid tro vi oss med ämytken sannolikhet kunna försäkra, att meningen hos: en stor del af deltagarne, vid öfvervägande af svårigheterna för resans verkställande under närvarande omständigheter; var på väg att bestämma sig för resans nedläggande, så att det måhända endast hade behöfts att på allmän samman, komst med det enskilda sällskapet framställa öfvertygande skäl! derför och sålunda få ett formligt slut på saken, då följande händelse inträffade, hvilken visserligen närmast rörde oss, men som, då den blef bekant, icke kunde undgå att på sinnesstämningen hos de öfriga deltagarne i resan och den stud:rande ungdomen i allmänhet utöfva en för en lugn och stilla besinning högst ofördelaktig inverkan. Denna händelse är fö!jande. På grund af dagen förut mottagen skriftlig kallelse infunvo sig undertecknade d. 43 Maj kl. 9 f. m. hos akademiens rektor, som, efter ett kort sitt ner och några inledande allmänna resonemanger, hvilka tycktes aflägset antyda på någon förmodad delaktighet å vår sida uti ben vidt utgrenad politisk förbindelsen, behagade framställa följande frågor: 4:0) Åro herrarne medlemmar af direktionen för Köpenhamnsresan? — Afzelius, såsom ordförande i kommitten, svarade: Vi utgöra den ursprungliga kommitten; men den består numera af 30 ledamöter,. — Rektor genpmälde: Herrarne äro dock såsom akademiska lärare och äldre studenter de mest framstående i denna sak. — 2:0) Känna herrarne den af mig framförda H. M. Konungens önskan? — Alla svarade: Ja! — Rektor inföll genast: Och den tänka herrarne naturligtvis ställa sig till efterrättelse? — Alla tego. — Rektor med häftighet: Ja sål — 3:0) Vilja berrarne efterkomma denna H. M. Konungens önskan? — Afzelius svarade: Derpå kan här icke bestämdt svar gifvas, då detta måste bero af det resande sällskapets pluralitet. — Rektor förändrade då sin fråga sålunda: 4:0) Vilja herrarne för sin enskilda del efterkomma denna Hans Maj:ts önskan ? — och serskildt till hvar och en för sig: Adjunkten Afzelius ? — Svar: Ja, för min enskilda del. — Docenten Malmström ?) — Svar: Ja — Docenten Petersson?, Svar: Jal, — Magister Sundberg?, — Svar: Ja, då jag förmodar att H. M. Konungen har giltiga skäl för sin önskan.. — Kandidaten Säve? — Svar: Nej, i en fråga, der jag är bunden af min heder, kan jag ej uppoffra den för någon person på jordea. — Rektor inföll: Ja så, kandidaten Säve kan inte efterkomma sin Konungs önskan ?, — Säve ytterligare: Så mycket det gör mig ondt, kan jag det icke i denna fråga — Rektor genmälde: Det blir ganska angenämt för Hans Moj:t att försimma sådant svar., (Rektor yttrade dock sedermera, att han ej skulle rapportera eller för någon omtala kandidat Säves svarn.) — 5:v) Anträda herrarne derna resa såsom representanter af Studeatkorpsen? — Afzelius svarade: N:j — det är ett enskildt sällskap, som reser. — 6:0) Hafva herrarne någon politisk afsigt med sin resa?, — Derpå svarade alla: Nej! — Rektor inföll gesast: Nej — det förstås! Men herrarne böra hesinna, att då resan företages emot H. M. Konunscens önskan, så erhåller den en politisk karakter, och det här på stället iakttagna djupa inkognito försvinner, sä fort herrarne beträda Danmarks jord. Jag är öfvertygad, att bvar och en af herrarne, om jag kunde läsa i herrarnes hjertan — hvavtill jag hvarken bar förmåga eller kallelse — skulle gerna vilja vara ifrån hela företaget, och gerna se att H. M. Konungen befallde och herrarne sålunda för godt pris kunde blilva politiska martyrer; men Hans Maj:t skall säkerligen icke göra herrarne detta nöje. Komma herra till mig med en lista på deltagarne, så rifver j:z sönder den — jag vill ej känna deras namn. är ingen affisch, ingen theaterdirektör; — herra som hafva An ncatt niasan FÅ väl nr crala don ah Ja PAFräkna