om man ifrån första stunden hade erhållit ett öppet
tillkännagifvande om H. M. Konungens önskan, så
hade hela denna fråga, under närvarande omständig-
heter, dermed varit slutad, och de mångfaldiga led-
samheter, hvilka nu inträffat, kunnat undvikas.
Dev, som känner det lifliga sätt, hvarpå en ung-
dom omfattar och måste omfatta ett sådant reseföre-
tag som detta, skall tvifvelsutan icke förundra sig
deröfver, att den, anseende sig vara missledd och i
medvetenheten om sina afsigters renhet och oskuld,
åter upptog frågan om en resa till Köpenharn, för
att en gång i verkligheten få se realiseradt det ideal,
hvaraf dess inbiilning så länge varit uppfylld, heldst
då den icke mera hade ringaste anledning tro sig
dermed handla tvärt emot sin Konuzgs önskan. Så-
lunda väcktes åter frågan om en resa till Köpenhamn,
ehuru icke såsom en allmän, hela studentkorpsen tö-
rande fråga, utan såsom ett enskildt reseföretag, hvari
äfven andra än studenter kunde få deltaga; anteck-
ningen bedrefs icke heller, såsom förra gången, genom
kuratorerne och inom nationerna, utan på helt och
hållet enskild väg. Att detta reseföretag sålunda verk-
ligen var en enskild reseangelägenhet, torde svårligen
kunna bestridas.
Sedan på detta sätt ett för resans verkställande
tillräckligt antal deltagare tecknat sig, med förbin-
dese att, om de komme att följa med eller ej, erlägga
920 Rår Bko, erhöllo undertecknade i uppdrag att om-
besörja de förberedande åtgärder, hvilka borde vidta-
gas i och för resans verkställande. I sådant ändamål
börjades underhandlingar med ångfartygsrederierna i
hufvudstaden, och kontrakt var nära att afsiutas, äf-
vensom enskilda skrifvelser redan till Köpenhamn
bragt underrättelsen om resan, då vi förnummo att
akademiens rektor från Stockholm hemkommit med
H. M. Konungens uttryckliga önskan om Köpenhamns-
resans inställande. Rektors till kuratorerna aflåtna
skrifvelse härom meddelades efterhand inom nationerna,
och först den 44 Maj var dermed slutadt. Att denna
H. M. Konxungens önskan djupt behjertades såväl af
de yngre som de äldre deltagarne i det enskilda re-
reföretaget, torde knappt behöfva nämnas för Ers Hög-
vördighet. som alltför väl känner den studerande ung-
domens tillgifvenhet och vördnad för sin fordne Kan-
celler och undersåtliga tänkesätt för sin regerande?
Konung; men att svårigheter för resans nedläggande
det oaktadt. kunde förefinnas, i synnerhet med afse-
ende derpå; att flera förberedande åtgärder redan blif-
vit vidtagna, hvilka icke utan obehag och en möjlig
ekonomisk förlust kunde återtagas, äfvensom attresan
redan var bekant i Köpenhamn, och en lätt förklarlig
farhåga, att synas visa likgiltighet för den nyss knutna
litterära och sociala förbindelsen melian den Skandi-
naviska ungdomen, bofde icke böra förbises. Imed-
lertid tro vi oss med ämytken sannolikhet kunna för-
säkra, att meningen hos: en stor del af deltagarne,
vid öfvervägande af svårigheterna för resans verkstäl-
lande under närvarande omständigheter; var på väg
att bestämma sig för resans nedläggande, så att det
måhända endast hade behöfts att på allmän samman- ,
komst med det enskilda sällskapet framställa öfverty-
gande skäl! derför och sålunda få ett formligt slut på
saken, då följande händelse inträffade, hvilken visser-
ligen närmast rörde oss, men som, då den blef be-
kant, icke kunde undgå att på sinnesstämningen hos
de öfriga deltagarne i resan och den stud:rande ung-
domen i allmänhet utöfva en för en lugn och stilla
besinning högst ofördelaktig inverkan.
Denna händelse är fö!jande. På grund af dagen
förut mottagen skriftlig kallelse infunvo sig underteck-
nade d. 43 Maj kl. 9 f. m. hos akademiens rektor,
som, efter ett kort sitt ner och några inledande
allmänna resonemanger, hvilka tycktes aflägset antyda
på någon förmodad delaktighet å vår sida uti ben
vidt utgrenad politisk förbindelsen, behagade fram-
ställa följande frågor: 4:0) Åro herrarne medlemmar
af direktionen för Köpenhamnsresan? — Afzelius,
såsom ordförande i kommitten, svarade: Vi utgöra
den ursprungliga kommitten; men den består numera
af 30 ledamöter,. — Rektor genpmälde: Herrarne
äro dock såsom akademiska lärare och äldre stu-
denter de mest framstående i denna sak. — 2:0)
Känna herrarne den af mig framförda H. M. Konun-
gens önskan? — Alla svarade: Ja! — Rektor in-
föll genast: Och den tänka herrarne naturligtvis ställa
sig till efterrättelse? — Alla tego. — Rektor med
häftighet: Ja sål — 3:0) Vilja berrarne efterkom-
ma denna H. M. Konungens önskan? — Afzelius
svarade: Derpå kan här icke bestämdt svar gifvas,
då detta måste bero af det resande sällskapets plura-
litet. — Rektor förändrade då sin fråga sålunda:
4:0) Vilja herrarne för sin enskilda del efterkomma
denna Hans Maj:ts önskan ? — och serskildt till hvar
och en för sig: Adjunkten Afzelius ? — Svar: Ja,
för min enskilda del. — Docenten Malmström ?) —
Svar: Ja — Docenten Petersson?, Svar: Jal, —
Magister Sundberg?, — Svar: Ja, då jag förmo-
dar att H. M. Konungen har giltiga skäl för sin ön-
skan.. — Kandidaten Säve? — Svar: Nej, i en
fråga, der jag är bunden af min heder, kan jag ej
uppoffra den för någon person på jordea. — Rektor
inföll: Ja så, kandidaten Säve kan inte efterkomma
sin Konungs önskan ?, — Säve ytterligare: Så myc-
ket det gör mig ondt, kan jag det icke i denna frå-
ga — Rektor genmälde: Det blir ganska angenämt
för Hans Moj:t att försimma sådant svar., (Rektor ytt-
rade dock sedermera, att han ej skulle rapportera eller
för någon omtala kandidat Säves svarn.) — 5:v) An-
träda herrarne derna resa såsom representanter af
Studeatkorpsen? — Afzelius svarade: N:j — det
är ett enskildt sällskap, som reser. — 6:0) Hafva
herrarne någon politisk afsigt med sin resa?, — Der-
på svarade alla: Nej! — Rektor inföll gesast: Nej
— det förstås! Men herrarne böra hesinna, att då
resan företages emot H. M. Konunscens önskan, så
erhåller den en politisk karakter, och det här på stäl-
let iakttagna djupa inkognito försvinner, sä fort her-
rarne beträda Danmarks jord. Jag är öfvertygad, att
bvar och en af herrarne, om jag kunde läsa i her-
rarnes hjertan — hvavtill jag hvarken bar förmåga
eller kallelse — skulle gerna vilja vara ifrån hela fö-
retaget, och gerna se att H. M. Konungen befallde
och herrarne sålunda för godt pris kunde blilva poli-
tiska martyrer; men Hans Maj:t skall säkerligen icke
göra herrarne detta nöje. Komma herra till mig
med en lista på deltagarne, så rifver j:z sönder den
— jag vill ej känna deras namn. är ingen af-
fisch, ingen theaterdirektör; — herra som hafva
An ncatt niasan FÅ väl nr crala don ah Ja PAFräkna