titeln till den sednare pjesen, hvilket! mycket sp-
plåderades. Recettagerskan blef efter spektakleis
slut inropad.
RESER KK ——E
— Följande reflexion uti en af Götheborgs
H. 0. S. T. meddelad korrespondens-artikel, lärer
finnas förtjent af uppmärksamhet, emedan den
på ett ställe sammantör och utvisar det grund-
lagsvidriga och vådliga af det befordringssätt inom
kammarrätten, hvaraf dess president nyligen be-
gagnat sig.
,Stockholm den 40 Maj. Utom en komite, ned-
satt för att uppgöra förslag till en reglering ai
kong!. theatern, samt tillsättningen af en rådsplat:
i kammarrätten, efter den nyligen aflidbe Hi
Fahnehjelm, har föga nytt hörts af. Den förre
åtgärden utvisar, att den nya regeringen måste
hafva upptagit Hr f. d. stats-sekreteraren, nuv. presi-
denten Skogman i förtroendet att reclera förfalln:
financer, och den sednare, att Hr v. Hartmans
dorffs anmälan för densamma är nog, för att be
sluta om bortgifvandet af platser, hvilka, helds
under ett sådant ordförandeskap, äro af större
vigt för det allmänna, än mängden måhända före-
ställer sig. Utan att det kan förmärkas, att re-
geringen fästat ringaste betänklichet vid Hr v
Hartmansdorffs brådskyndade anmälan till en så
nyligen ledig plats återbesättande, att detta mnärs
nog gränsar till det oerhörda inom vår byråkra-
tis häder; utan att man synes hafva sökt under-
rätta sig om, huruvida äldre och värdisare mär
funnos inom verket, eller om nagra medsökande
varit; bar Hr v. H. nu, liksom för några år se-
dan, fått konungens bifall till utnämningen al er
vida yngre, från annat verk nyligen inkommen,
af inga kända egenskaper eller förtjenster utmärk!
person, än den som inom verket efter öfver 20-
årig tjenstgöring, af förrmän och kamrater anses
dertill mest förtjent. Det är likväl vid ett dy-
likt tillfälle mindre att siga om sjelfva det per-
sonliga fallet; ty regeringen kan ej specielt känns
de personliga förhållandena och således kan der
Icke vara stort säkrare, om den liter på der
enes rekommendation, än den andres. Men sa-
gen har en vida bedröfligare sida. Det är nermm-
ligen ett af de vådlivaste och emot god förvalt-
ningsordniag mest stridande oskick, att i ett så-
dant verk som kammar-rätlten, det gamla syste
met kunnat stadza, att presidenten allena egd:
att anmöla till besättandet af rådsplatserna; oct
hvad mer är, det är stridande emot Gräundlagen
anda; ty den bjuder, att i de fatt, då förslag, förs
år 4809 ägt rum, sådana äfven sedan böra hafv:
inkommit, innan konunzens fullmakt utfärdas
och då således rådsplatserna i kongl. kolleziern:
den tiden besattes efter förslag, borde nya rege
ringen återgå till detta bruk, emedan kammar:
rätten är ett rikets kolle-ium, och ett, som ut-
öfvar ett för förvaltningen af nationens skatteme-
del ganska vigtigt domarevärf. Det är sålunds
af högsta vigt, att de, som der döma, icke är
blot:a tjensteandar åt en ecda person, en presi.
dent, en minister, icke en gång en konuog; utar
de böra var2 män, som befordr:de på grund a
egna förtjenster, sträng rättrådighet och obevek-
jig sjelfständighet, framförallt tjena nationen och
afse dess rätt och fördel. Det hade ej bord
undgå en ny regering, att det måste ingifva fol-
ket hra litet förtroende och ringa lust att anför-
tro den skattemed!en, då man ser huru den myn-
dighet, som skall kontrollera deras användande.
alltmer sammansättes i enlighet med en embets-
mans godtycke, som man icke utan skäl skulle
kunna anse satt på sin plats, för alt sopa igen
spåren af en förvaltninz, som medfört så stora
och ändamålslösa uppoffringar för svenska folket.
Detta kan måhända blifva af större betydenhet
än vederbörande sielfva ana.n
TREAN EAKINS
—ea . - 2 - RR -. VR